Bibel 2000 (B2000)
2

21Så säger Herren:

Brott på brott har Moab hopat,

jag vill inte dröja med domen.

Benen av Edoms kung

har de bränt till kalk.

2Jag skall sända eld mot Moab,

den skall härja Keriots borgar,

och Moab skall dö vid vapendån,

vid stridsrop och lurars larm.

3Jag skall förgöra dess härskare,

alla dess stormän skall jag dräpa med honom,

säger Herren.

4Så säger Herren:

Brott på brott har Juda hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har förkastat Herrens lag

och inte hållit hans bud,

de falska gudar som deras fäder dyrkade

har lett dem vilse.

5Jag skall sända eld mot Juda,

den skall härja Jerusalems borgar.

6Så säger Herren:

Brott på brott har Israel hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De säljer den oskyldige för pengar

och den fattige för ett par skor.

7De trampar ner de svaga

och skuffar undan de hjälplösa.

Far och son går till samma kvinna.

Så vanärar de mitt heliga namn.

8Vid alla altaren vräker de sig

på kläder de fått som pant,

och i sin Guds hus dricker de

vin som de tagit i mät.

9Ändå var det jag

som röjde undan amoreerna för er,

fast de var höga som cedrar

och kraftiga som ekar —

jag förstörde dem helt,

från rot till krona.

10Ändå var det jag

som förde er ut ur Egypten

och ledde er i öknen i fyrtio år

och lät er inta amoreernas land.

11Jag kallade några av era söner till profeter

och några av era unga män till nasirer.

Var det inte så, israeliter?

säger Herren.

12Men ni gav nasirerna vin att dricka,

och profeterna förbjöd ni att förkunna.

13Se, jag skall låta marken skaka under er,

som en fullastad halmkärra skakar.

14Då har den snabbe ingenstans att fly,

den starke har ingen nytta av sin kraft,

den tappre kan inte rädda livet,

15bågskytten kan inte hålla stånd,

den snabbfotade hinner inte undan,

ryttaren kan inte rädda livet.

16Den tappraste bland de tappra

skall den dagen kasta sina vapen och fly,

säger Herren.

3

Utkorelse och ansvar

31Hör vad Herren har att säga till er, israeliter, till hela det folk han förde ut ur Egypten:

2Ni är de enda jag har tagit mig an

bland alla folk på jorden.

Därför skall jag ställa er till svars

för alla era synder.

3Slår man följe på färden

utan att känna varandra?

4Ryter ett lejon i snåren

om det inte har funnit ett byte?

Morrar lejonet i sin håla

utan att ha fångat sitt rov?

5Störtar fågeln mot marken

om fällan inte är gillrad?

Slår fällan upp från marken

om där inte finns byte att fånga?

6Om man blåser larm i staden,

blir då inte alla förskräckta?

Om en olycka händer i staden,

är det inte Herrens verk?

7Herren Gud gör aldrig något

utan att avslöja sina planer

för sina tjänare profeterna.

8Vem kan höra lejonet ryta

utan att gripas av skräck?

Vem kan höra Herren Gud tala

utan att bli hans profet?

Dom över Samaria

9Ropa från Ashdods borgar,

från borgarna i Egypten och säg:

»Samla er på bergen kring Samaria,

se vilket kaos som råder i staden,

förtrycket som härskar där!«

10De förstår inte att göra det som är rätt,

säger Herren,

dessa som hopar våld och rov i sina borgar.

11Därför säger Herren Gud:

En fiende skall genomkorsa landet,

era fästen skall falla,

era borgar plundras.

12Så säger Herren:

Som herden räddar ur lejonets gap

ett par benpipor eller en örsnibb,

så skall israeliterna bli räddade,

de som sitter där i Samaria

på divaner och mjuka dynor.

13Lyssna, och varna Jakobs ätt,

säger Herren, härskarornas Gud.

14Ty när jag tar itu med Israel

för dess ogärningar,

då skall jag också ta itu med Betels altaren:

altarhornen skall brytas av

och falla till marken.

15Jag skall slå omkull

både vinterhus och sommarhus.

Elfenbenshusen skall skövlas

och de mäktiga byggnaderna utplånas,

säger Herren.

4

41Lyssna nu, ni Bashan-kor,

som bor på Samarias berg,

ni kvinnor som förtrycker de svaga

och plågar de fattiga

medan ni säger till era män:

»Hämta hit något att dricka!«

2Herren Gud har svurit vid sin helighet:

Det skall komma en dag

då man skall driva i väg er med oxpikar

och med ljuster dem som blir kvar.

3Varenda en skall drivas ut

genom närmaste rämna i muren

och jagas bort mot Hermon,

säger Herren.

Falsk gudstjänst och förhärdelse

4Gå till Betel och synda,

till Gilgal och synda än mer!

Bär fram era offer om morgonen,

ert tionde på festens tredje dag!

5Bränn tackoffer av syrat bröd,

ropa ut era frivilliga gåvor så det hörs!

Ni israeliter vill ju ha det så,

säger Herren Gud.

6Det var jag som lät er gå med tomma magar

i alla era städer

och utan bröd överallt i landet.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

7Det var jag som höll tillbaka regnet för er

när det ännu var tre månader till skörden.

Jag lät det regna över en stad

men inte över en annan,

den ena åkern fick regn,

den andra blev utan och förtorkade.

8Från stad efter stad kom man stapplande

till en enda stad för att få vatten,

men ingen kunde släcka sin törst.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

9Jag lät er säd drabbas av rost och sot,

jag lät trädgårdar och vinberg förtorka,

era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

10Jag sände pest bland er som i Egypten,

jag dräpte era unga män med svärd,

era hästar blev tagna som byte.

Likstanken från era läger

lät jag stiga er i näsan.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

11Jag sände ödeläggelse bland er,

som när Sodom och Gomorra lades öde,

ni blev som en brand ryckt ur elden.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

12Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel,

jag skall göra detta med dig.

Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

13Ty se:

Han som formar bergen och skapar vinden,

som förkunnar sina planer för människan,

som låter mörkret bli morgonrodnad

och går fram över jordens höjder —

Herren, härskarornas Gud, är hans namn.