Bibel 2000 (B2000)
1

11Detta är Amos ord. Han var en av herdarna från Tekoa och såg syner om Israel när Ussia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel, två år före jordbävningen.

2Amos sade:

Herren ryter från Sion,

hans röst dånar från Jerusalem.

Då vissnar herdarnas marker,

då torkar Karmels topp.

Dom över Israels grannar och över Israel

3Så säger Herren:

Brott på brott har Damaskus hopat,

jag vill inte dröja med domen.

Med tröskslädar av järn

har de krossat Gilead.

4Jag skall sända eld mot Hasaels slott,

den skall härja Ben-Hadads borgar.

5Jag skall bräcka Damaskus bom,

förgöra den som tronar i Bikat-Aven

och den som bär spiran i Bet Eden.

Folket i Aram skall föras bort till Kir,

säger Herren.

6Så säger Herren:

Brott på brott har Gaza hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har fört bort hela byar

för att utlämna dem åt Edom.

7Jag skall sända eld mot Gazas mur,

den skall härja dess borgar.

8Jag skall förgöra den som tronar i Ashdod

och den som bär spiran i Ashkelon.

Jag skall rikta ett dråpslag mot Ekron,

och de sista filisteerna skall gå under,

säger Herren Gud.

9Så säger Herren:

Brott på brott har Tyros hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har utlämnat hela byar åt Edom

och glömt sitt avtal om vänskap.

10Jag skall sända eld mot Tyros mur,

den skall härja dess borgar.

11Så säger Herren:

Brott på brott har Edom hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har förföljt sina bröder med svärd

och vägrat dem barmhärtighet:

deras vrede rasade oavbrutet,

deras ursinne brann utan slut.

12Jag skall sända eld mot Teman,

den skall härja Bosras borgar.

13Så säger Herren:

Brott på brott har ammoniterna hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De skar upp havande kvinnor i Gilead

när de ville vidga sitt välde.

14Jag skall sätta eld på Rabbas mur,

branden skall härja dess borgar

vid stridsrop på kampens dag,

i storm på ovädrets dag.

15Deras kung skall föras bort i fångenskap,

han och hans stormän med honom,

säger Herren.

2

21Så säger Herren:

Brott på brott har Moab hopat,

jag vill inte dröja med domen.

Benen av Edoms kung

har de bränt till kalk.

2Jag skall sända eld mot Moab,

den skall härja Keriots borgar,

och Moab skall dö vid vapendån,

vid stridsrop och lurars larm.

3Jag skall förgöra dess härskare,

alla dess stormän skall jag dräpa med honom,

säger Herren.

4Så säger Herren:

Brott på brott har Juda hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har förkastat Herrens lag

och inte hållit hans bud,

de falska gudar som deras fäder dyrkade

har lett dem vilse.

5Jag skall sända eld mot Juda,

den skall härja Jerusalems borgar.

6Så säger Herren:

Brott på brott har Israel hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De säljer den oskyldige för pengar

och den fattige för ett par skor.

7De trampar ner de svaga

och skuffar undan de hjälplösa.

Far och son går till samma kvinna.

Så vanärar de mitt heliga namn.

8Vid alla altaren vräker de sig

på kläder de fått som pant,

och i sin Guds hus dricker de

vin som de tagit i mät.

9Ändå var det jag

som röjde undan amoreerna för er,

fast de var höga som cedrar

och kraftiga som ekar —

jag förstörde dem helt,

från rot till krona.

10Ändå var det jag

som förde er ut ur Egypten

och ledde er i öknen i fyrtio år

och lät er inta amoreernas land.

11Jag kallade några av era söner till profeter

och några av era unga män till nasirer.

Var det inte så, israeliter?

säger Herren.

12Men ni gav nasirerna vin att dricka,

och profeterna förbjöd ni att förkunna.

13Se, jag skall låta marken skaka under er,

som en fullastad halmkärra skakar.

14Då har den snabbe ingenstans att fly,

den starke har ingen nytta av sin kraft,

den tappre kan inte rädda livet,

15bågskytten kan inte hålla stånd,

den snabbfotade hinner inte undan,

ryttaren kan inte rädda livet.

16Den tappraste bland de tappra

skall den dagen kasta sina vapen och fly,

säger Herren.