Bibel 2000 (B2000)
8

81Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades.

Saul förföljer de kristna

Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. 2Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom. 3Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Filippos förkunnar i Samarien

4De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. 5Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. 6Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. 7Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. 8Det blev stor glädje i den staden.

9Men där fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort 10och fick alla med sig, hög som låg, och de sade: »Han är Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.« 11De slöt upp kring honom därför att han länge hade hänfört dem med sina trollkonster. 12Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor. 13Simon kom själv till tro. Han blev döpt och vek sedan inte från Filippos sida, och han häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde.

14Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, 15som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. 16Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. 17Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande.

18När Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades erbjöd han dem pengar 19och sade: »Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande.« 20Men Petrus svarade: »Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva. 21Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. 22Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt uppsåt. 23För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet.« 24Simon svarade: »Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig.«

25Sedan apostlarna hade vittnat och förkunnat ordet om Herren vände de tillbaka till Jerusalem och lät under vägen många samariska byar höra evangeliet.

Filippos och den etiopiske hovmannen

26En ängel från Herren sade till Filippos: »Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.« 27Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud 28och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29Anden sade till Filippos: »Gå fram till vagnen och håll dig intill den.« 30Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: »Förstår du vad du läser?« — 31»Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?« svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32Skriftstället som han läste var detta:

Liksom ett får som leds till slakt,

liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det

öppnade han inte sin mun.

33Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd.

Vem kan räkna hans efterkommande,

när hans liv nu upphöjs från jorden?

34Hovmannen frågade Filippos: »Säg mig, vem talar profeten om — sig själv eller någon annan?« 35Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. 36När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: »Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?« 38Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. 39När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. 40Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.