Bibel 2000 (B2000)
4

Petrus och Johannes inför rådet

41Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, 2som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.

5Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 6Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 7De lät föra fram apostlarna och frågade dem: »Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?« 8Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: »Ni äldste och folkets ledare, 9när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, 10då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. 11Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. 12Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.«

13När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, 14och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. 16»Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. 17Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.«

18De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 19Men Petrus och Johannes svarade dem: »Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.« 21Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 22ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.

Bön om helig ande

23Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna,

varför smider folken fåfänga planer?

26Jordens kungar träder fram

och furstarna gaddar sig samman

mot Herren och hans smorde.

27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«

31När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.

Egendomsgemenskap

32Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. 36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, 37sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

5

Ananias och Sapfeira

51En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. 2Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 3Då sade Petrus: »Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? 4Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.« 5Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. 6De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.

7Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8Petrus vände sig till henne: »Säg mig, var det allt ni fick för jorden?« — »Ja, det var allt«, svarade hon. 9Men då sade Petrus: »Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren — det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.« 10I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. 11Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse.

Tecken och under bland folket

12Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. 13Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: 14män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. 15Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. 16Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Rådet ingriper mot apostlarna

17Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit 18grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. 19Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: 20»Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv.« 21De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade: 23»Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.« 24När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. 25Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. 26Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

27När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: 28»Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« 29Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. 30Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. 31Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. 32Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.«

33Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 34Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 35Sedan fortsatte han: »Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 36För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 37Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 38Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 39Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.«

40De följde hans råd och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. 41Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. 42De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.

6

Sju medhjälpare utses

61Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. 2De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. 3Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. 4Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst.« 5Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, 6och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.

7Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt. Även en stor mängd präster började omfatta tron.

Stefanos arresteras

8Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 9Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. 10Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. 11Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 12De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. 13Där fick falska vittnen träda fram och säga: »Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. 14Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.« 15Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.