Bibel 2000 (B2000)
5

Ananias och Sapfeira

51En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. 2Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 3Då sade Petrus: »Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? 4Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.« 5Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. 6De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.

7Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8Petrus vände sig till henne: »Säg mig, var det allt ni fick för jorden?« — »Ja, det var allt«, svarade hon. 9Men då sade Petrus: »Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren — det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.« 10I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. 11Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse.

Tecken och under bland folket

12Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. 13Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: 14män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. 15Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. 16Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Rådet ingriper mot apostlarna

17Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit 18grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. 19Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: 20»Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv.« 21De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade: 23»Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.« 24När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. 25Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. 26Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

27När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: 28»Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« 29Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. 30Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. 31Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. 32Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.«

33Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 34Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 35Sedan fortsatte han: »Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 36För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 37Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 38Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 39Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.«

40De följde hans råd och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. 41Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. 42De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.