Bibel 2000 (B2000)
3

Den lame vid Sköna porten

31Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. 2Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. 3När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. 4De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« 5Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. 6Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« 7Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. 8Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. 9Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.

Petrus tal i Salomos pelarhall

11Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. 12Då sade Petrus till folket: »Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. 13Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. 14Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, 15och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. 16Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.

17Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. 18Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. 19Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. 20Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, 21fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början. 22Mose sade: En profet lik mig skall Herren, er Gud, låta stå upp ur era bröders led. Lyssna till honom och gör allt vad han säger er. 23Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. 24Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. 26Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg.«

4

Petrus och Johannes inför rådet

41Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, 2som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.

5Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 6Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 7De lät föra fram apostlarna och frågade dem: »Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?« 8Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: »Ni äldste och folkets ledare, 9när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, 10då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. 11Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. 12Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.«

13När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, 14och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. 16»Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. 17Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.«

18De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 19Men Petrus och Johannes svarade dem: »Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.« 21Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 22ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.

Bön om helig ande

23Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna,

varför smider folken fåfänga planer?

26Jordens kungar träder fram

och furstarna gaddar sig samman

mot Herren och hans smorde.

27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«

31När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.

Egendomsgemenskap

32Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. 36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, 37sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

5

Ananias och Sapfeira

51En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. 2Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 3Då sade Petrus: »Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? 4Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.« 5Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. 6De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.

7Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8Petrus vände sig till henne: »Säg mig, var det allt ni fick för jorden?« — »Ja, det var allt«, svarade hon. 9Men då sade Petrus: »Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren — det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.« 10I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. 11Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse.

Tecken och under bland folket

12Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. 13Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: 14män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. 15Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. 16Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Rådet ingriper mot apostlarna

17Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit 18grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. 19Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: 20»Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv.« 21De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade: 23»Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.« 24När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. 25Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. 26Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

27När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: 28»Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« 29Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. 30Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. 31Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. 32Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.«

33Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 34Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 35Sedan fortsatte han: »Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 36För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 37Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 38Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 39Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.«

40De följde hans råd och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. 41Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. 42De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.