Bibel 2000 (B2000)
2

Den heliga anden

21När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

5I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.« 12I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« 13Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.«

Petrus tal på pingstdagen

14Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 15Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 16Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:

17Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

22Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 23han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 24Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 25Ty David säger om honom:

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,

han står vid min sida för att jag inte skall vackla.

26Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,

ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.

27Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket

eller låta din helige möta förgängelsen.

28Du har visat mig livets vägar.

Du skall uppfylla mig med glädje

när jag får se ditt ansikte.

29Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. 30Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 31Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. 32Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. 33Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. 34David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 35så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 36Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.«

37Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« 38Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.« 40Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.«

De troendes gemenskap

41De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 42Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.

43Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

3

Den lame vid Sköna porten

31Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. 2Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. 3När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. 4De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« 5Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. 6Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« 7Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. 8Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. 9Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.

Petrus tal i Salomos pelarhall

11Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. 12Då sade Petrus till folket: »Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. 13Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. 14Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, 15och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. 16Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.

17Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. 18Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. 19Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. 20Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, 21fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början. 22Mose sade: En profet lik mig skall Herren, er Gud, låta stå upp ur era bröders led. Lyssna till honom och gör allt vad han säger er. 23Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. 24Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. 26Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg.«

4

Petrus och Johannes inför rådet

41Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, 2som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.

5Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 6Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 7De lät föra fram apostlarna och frågade dem: »Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?« 8Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: »Ni äldste och folkets ledare, 9när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, 10då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. 11Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. 12Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.«

13När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, 14och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. 16»Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. 17Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.«

18De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 19Men Petrus och Johannes svarade dem: »Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.« 21Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 22ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.

Bön om helig ande

23Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna,

varför smider folken fåfänga planer?

26Jordens kungar träder fram

och furstarna gaddar sig samman

mot Herren och hans smorde.

27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«

31När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.

Egendomsgemenskap

32Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. 36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, 37sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.