Bibel 2000 (B2000)
24

Anklagelsen mot Paulus

241Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner med några av de äldste och en advokat Tertullus och lämnade ståthållaren sin anmälan mot Paulus. 2Sedan Paulus kallats in började Tertullus sitt anklagelsetal med följande ord: 3»Högt ärade Felix. Att vi tack vare dig får leva i djupaste fred och att genom din omtanke villkoren har förbättrats för vårt folk är något som vi alla erkänner oförbehållsamt och med den största tacksamhet. 4Jag vill inte uppehålla dig alltför länge men ber dig att godhetsfullt lyssna till några korta ord från oss. 5Vi har funnit att den här mannen är en smitthärd som sprider oro bland judarna på alla håll i världen och att han är ledare för nasareernas sekt. 6Han har till och med försökt vanhelga templet. Vi har gripit honom, 8och när du själv förhör honom kommer du att vinna klarhet om allt det vi anklagar honom för.« 9Judarna instämde och försäkrade att det förhöll sig på det viset.

Paulus försvarstal inför ståthållaren Felix

10På ståthållarens tecken tog Paulus till orda: »Jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, och därför är det med tillförsikt jag försvarar min sak. 11Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att be i templet. 12Varken där eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller hetsa upp folk, 13och de kan heller inte inför dig styrka sina anklagelser mot mig. 14Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samtidigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna. 15Jag hyser samma hopp som dessa mina anklagare, att Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda. 16Därför strävar också jag efter att alltid ha ett gott samvete gentemot Gud och människor.

17Efter flera år kom jag tillbaka till mitt folk för att ge allmosor och offra. 18Det var då man fann mig i templet; jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 19Men där var några judar från Asien — de borde stå här inför dig och anklaga mig om de har något att anföra. 20Eller också får de som är här tala om vad de fann mig skyldig till när jag stod inför rådet, 21om det inte var just de ord som jag ropade mitt ibland dem: ’Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står till svars inför er.’«

Paulus i tvåårigt häkte

22Felix, som var mycket väl underrättad om Vägen, uppsköt nu rättegången och sade: »När kommendanten Lysias kommer hit skall jag avdöma ert mål.« 23Officeren fick order att hålla Paulus i häkte men ge honom lättnader och inte hindra hans anhängare från att sörja för honom.

24Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. 25Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: »Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.« 26Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar, och därför lät han ofta hämta honom för att samtala med honom.

27När två år hade gått efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus stanna kvar i fängelse.