Bibel 2000 (B2000)
21

Resa till Jerusalem

211När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. 2Där fann vi ett skepp som skulle till Fenikien, och vi seglade vidare med det. 3Vi siktade Cypern, passerade söder om ön med kurs på Syrien och kom till Tyros, där lasten skulle lossas. 4Vi sökte upp lärjungarna och stannade hos dem en vecka. På Andens ingivelse varnade de Paulus för att fara vidare till Jerusalem. 5Men när dagarna i Tyros var till ända bröt vi upp för att fortsätta resan. Alla, också kvinnor och barn, följde oss ut ur staden. Vi knäböjde på stranden och bad, 6och sedan tog vi farväl av varandra. Vi steg ombord, medan de andra gick hem till sitt igen.

7Från Tyros kom vi till Ptolemais, där vår sjöresa slutade. Vi hälsade på bröderna och stannade hos dem en dag, 8varefter vi fortsatte till Caesarea. Där gick vi hem till förkunnaren Filippos, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9Han hade fyra ogifta döttrar som kunde profetera. 10Vi hade varit där i flera dagar då en profet vid namn Agabos kom ner från Judeen och sökte upp oss. 11Han tog Paulus bälte och band sina händer och fötter och sade: »Så säger den heliga anden: Den som äger detta bälte skall judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningarnas händer.« 12När vi hörde hans ord vädjade både vi och folket där till Paulus att inte gå upp till Jerusalem. 13Då svarade han: »Varför gör ni så, gråter och slår ner modet på mig? Jag är beredd att inte bara låta mig fängslas utan också lida döden i Jerusalem för herren Jesu namns skull.« 14När han inte lät övertala sig lugnade vi oss och sade: »Må Herrens vilja ske.«

15Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och fortsatte upp till Jerusalem. 16En del av lärjungarna i Caesarea följde med för att visa oss till Mnason, en cypriot som länge hade varit lärjunge; hos honom skulle vi få bo.

Jakobs och de äldstes råd till Paulus

17I Jerusalem tog bröderna emot oss med glädje. 18Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra hem till Jakob, och dit kom också alla de äldste. 19Sedan han hade hälsat på dem redogjorde han noggrant för allt som Gud hade utfört bland hedningarna genom hans arbete. 20De prisade Gud för vad de fick höra och sade till Paulus: »Du vet, broder, att det finns tiotusentals troende bland judarna, och alla håller de strängt på lagen. 21Nu har de fått höra att du lär alla judar ute bland hedningarna att överge Mose och förklarar för dem att de inte skall omskära sina barn och inte leva efter våra seder och bruk. 22Vad gör vi nu? De får säkert veta att du är här. 23Följ därför vårt råd. Här finns fyra män som har avlagt ett löfte. 24Ta med dig dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de kan låta raka huvudet. Då förstår alla att det inte ligger någonting i det som de har fått veta om dig, utan att också du håller fast vid lagen och lever efter den. 25Men när det gäller hedningar som har kommit till tro har vi meddelat vårt beslut: de skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt.« 26Då tog Paulus med sig männen och renade sig nästa dag tillsammans med dem. Sedan gick han till templet och tillkännagav när renhetstiden skulle vara avslutad och offer bäras fram för var och en av dem.

Paulus arresteras

27Strax innan de sju dagarna var slut fick judarna från Asien syn på Paulus i templet. De hetsade upp folkmassan och tog fast honom 28och ropade: »Israeliter, kom och hjälp till! Här är mannen som överallt sprider en lära som riktar sig mot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit med sig greker till templet och vanhelgat denna heliga plats.« 29De hade nämligen sett Trofimos från Efesos tillsammans med Paulus i staden och tog för givet att Paulus tagit med honom till templet. 30Hela staden kom i rörelse och folket strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom från templet, och portarna stängdes genast. 31De ville döda honom, men den romerske kommendanten fick rapport om att hela Jerusalem var i uppror 32och skyndade omedelbart ner till dem med manskap och officerare. När judarna fick se kommendanten och soldaterna slutade de att misshandla Paulus. 33Kommendanten steg fram, arresterade honom och lät belägga honom med dubbla bojor, och sedan frågade han vem det var och vad han hade gjort. 34Det kom olika svar ur hopen, och då han i allt tumultet inte kunde få klart besked lät han föra Paulus till fästningen. 35När man hade fått honom till trappan måste soldaterna bära honom. Så våldsam var trängseln, 36för massan följde efter och skrek: »Döda honom!«

Paulus försvarstal inför folket

37Just som man skulle föra in Paulus i fästningen frågade han kommendanten: »Får jag säga dig en sak?« — »Jaså, du kan grekiska«, sade denne. 38»Då är du inte egyptern som för en tid sedan uppviglade de fyra tusen knivmännen och drog ut med dem i öknen?« 39Paulus svarade: »Jag är jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber att du låter mig tala till folket.« 40Kommendanten gav honom sin tillåtelse, och uppifrån trappan gjorde Paulus tecken åt folket att lyssna. När det blivit tyst började han tala till dem på hebreiska: