Bibel 2000 (B2000)
1

Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd

11I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. 3Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. 4Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, »det som ni har hört mig tala om«, sade han. 5»Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.«

6De som hade samlats frågade honom: »Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?« 7Han svarade: »Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 8Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.« 9När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 11»Galileer«, sade de, »varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.«

En efterträdare åt Judas utses

12Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. 13Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. 14Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

15En dag vid den tiden tog Petrus till orda inför bröderna — omkring 120 personer var samlade — och sade: 16»Mina bröder, de ord i skriften skulle uppfyllas som den heliga anden lät David säga om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 17Han var en av oss och hade fått samma uppdrag som vi. 18Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut. 19Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern. 20I Psaltaren står det: Må hans boplats läggas öde, ingen skall bo där, och: Må hans ämbete övergå till någon annan.

21Därför måste nu någon av dem som var med oss under hela den tid då herren Jesus kom och gick ibland oss, 22från det att han döptes av Johannes fram till den dag då han blev upptagen från oss — någon av dem skall vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse.«

23Två blev föreslagna, Josef Barsabbas, som kallades Justus, och Mattias. 24Och man bad: »Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda du har utvalt 25till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma.« 26Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.

2

Den heliga anden

21När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

5I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.« 12I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« 13Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.«

Petrus tal på pingstdagen

14Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 15Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 16Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:

17Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

22Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 23han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 24Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 25Ty David säger om honom:

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,

han står vid min sida för att jag inte skall vackla.

26Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,

ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.

27Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket

eller låta din helige möta förgängelsen.

28Du har visat mig livets vägar.

Du skall uppfylla mig med glädje

när jag får se ditt ansikte.

29Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. 30Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 31Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. 32Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. 33Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. 34David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 35så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 36Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.«

37Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« 38Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.« 40Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.«

De troendes gemenskap

41De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 42Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.

43Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

3

Den lame vid Sköna porten

31Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. 2Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. 3När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. 4De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« 5Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. 6Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« 7Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. 8Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. 9Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.

Petrus tal i Salomos pelarhall

11Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. 12Då sade Petrus till folket: »Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. 13Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. 14Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, 15och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. 16Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.

17Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. 18Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. 19Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. 20Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, 21fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början. 22Mose sade: En profet lik mig skall Herren, er Gud, låta stå upp ur era bröders led. Lyssna till honom och gör allt vad han säger er. 23Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. 24Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. 26Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg.«