Bibel 2000 (B2000)
18

Paulus vistelse i Korinth

181Sedan lämnade han Athen och for till Korinth. 2Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, 3och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare.

4Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 5När Silas och Timotheos kom ner från Makedonien var han fullt upptagen av sin förkunnelse och vittnade inför judarna att Jesus är Messias. 6Men när man då svarade med invändningar och smädelser skakade han sina kläder och sade: »Ert blod må komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu vänder jag mig till hedningarna.« 7Så gick han därifrån och flyttade över till Titius Justus, en gudfruktig man vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 8Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig. 9En natt sade Herren till Paulus i en syn: »Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, 10ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.« 11Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord.

12Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen 13och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. 14Men innan Paulus hann ta till orda sade Gallio till judarna: »Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. 15Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare.« 16Därmed körde han bort dem från domstolen. 17Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om.

Nya resor. Jerusalem. Antiochia

18Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; i Kenchreai hade han dessförinnan låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte. 19När de kom till Efesos skildes han från sina reskamrater. Själv gick han till synagogan och talade till judarna. 20De bad honom stanna där längre, men han avböjde 21och tog farväl med orden: »Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill.« Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. 22Han steg i land i Caesarea och for upp till Jerusalem för att hälsa på församlingen där, varpå han reste till Antiochia. 23Efter någon tid bröt han upp och for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna.

Apollos i Efesos och i Achaia

24Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. 25Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. 26Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. 27När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, 28ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

19

Paulus vistelse i Efesos

191Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar 2och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: »Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.« — 3»Vilket dop blev ni då döpta med?« frågade Paulus, och de svarade: »Johannes-dopet.« 4Paulus sade: »Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.« 5Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det väl tolv män.

8I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike. 9Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. Då vände han dem ryggen och höll också sina lärjungar därifrån. I stället talade han dagligen i Tyrannos föreläsningssal. 10Detta pågick i två års tid, så att alla i Asien, både judar och greker, fick höra ordet om Herren.

11Gud gjorde märkliga under genom Paulus; 12man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.

13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: »Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.« 14Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. 15Men den onda anden svarade dem: »Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?« 16Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat. 18Många som hade blivit troende kom och bekände öppet vad de hade ägnat sig åt, 19och åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer. 20Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.

Upplopp i Efesos

21Efter alla dessa händelser bestämde sig Paulus för att över Makedonien och Achaia fara till Jerusalem: »Och sedan jag varit där måste jag också besöka Rom«, sade han. 22Emellertid sände han två av sina medhjälpare, Timotheos och Erastos, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

23Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen. 24En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster. 25Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: »Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd. 26Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar. 27Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar.«

28Vid dessa ord blev de ursinniga och började ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« 29Hela staden råkade i uppror, och från alla håll rusade folk till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus. 30Paulus ville då gå in och tala till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några i provinsrådet som var hans vänner skickade också bud till honom att inte visa sig i teatern. 32Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat, och de flesta visste inte varför de hade kommit dit. 33Men några ur hopen satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom. Han ville hålla ett försvarstal och gav tecken till tystnad. 34Men när man upptäckte att han var jude började alla på en gång ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« och höll på så i ett par timmar.

35Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: »Efesier, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos vårdar den höga Artemis tempel och stenen från himlen? 36Ingen har förnekat detta, och därför skall ni hålla er lugna och inte göra något överilat. 37Männen som ni har fört hit har varken skändat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38Om Demetrios och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så finns det en domstol som sammanträder, och det finns ståthållare. Där kan folk anklaga varandra. 39Men är det något mer ni yrkar på får det avgöras av den lagliga folkförsamlingen. 40Efter vad som har hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror, eftersom vi inte har något att anföra till försvar för denna oordnade sammankomst.« Med de orden fick han mötet att skingras.

20

Ny resa till Makedonien och Grekland. I Troas

201När oron hade lagt sig kallade Paulus till sig lärjungarna och intalade dem mod. Därefter tog han farväl och bröt upp för att resa till Makedonien. 2Och när han hade farit genom det landet och flitigt uppmuntrat bröderna kom han till Grekland, 3där han uppehöll sig i tre månader. Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien när en judisk sammansvärjning mot honom fick honom att ändra sig och fara tillbaka genom Makedonien. 4I sällskap hade han Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus, som hörde till bröderna i Thessalonike, vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från Asien. 5De reste nu i förväg och inväntade oss i Troas. 6Själva seglade vi från Filippi efter det osyrade brödets högtid, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka.

7Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt. 8Det fanns många lampor i det rum på översta våningen där vi var samlade. 9En ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Han föll i djup sömn då Paulus talade så länge, och i sömnen ramlade han ut från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10Paulus kom då ner och lade sig över honom, slog armarna om honom och sade: »Sluta med er klagan, han lever!« 11Och han gick upp igen, bröt brödet och åt. Sedan fortsatte han länge att predika, ända till gryningen, då han lämnade dem. 12Ynglingen levde och kunde föras hem, och de kände en stark tillförsikt.

I Miletos. Avskedstal till de äldste från Efesos

13Vi gick direkt ombord och avseglade till Assos, där vi skulle hämta Paulus; det hade han bestämt, eftersom han själv ville ta landvägen dit. 14När vi mötte honom i Assos tog vi honom ombord och kom så till Mitylene. 15Därifrån seglade vi vidare och hade nästa dag nått i höjd med Chios; dagen därpå lade vi till vid Samos, och ännu en dag senare kom vi till Miletos. 16Paulus hade nämligen beslutat fara förbi Efesos för att inte förlora någon tid i Asien. Han hade bråttom, eftersom han om möjligt ville vara i Jerusalem på pingstdagen.

17Från Miletos skickade han emellertid bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 18När de infunnit sig sade han till dem: »Ni vet hur jag har uppträtt bland er hela tiden, från första dagen jag kom hit till Asien. 19Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och under prövningar som jag har utsatts för genom judarnas anslag. 20Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, 21och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus. 22Nu känner jag mig tvingad att resa till Jerusalem utan att veta vad som skall möta mig där. 23Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig. 24Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig; jag vill bara fullborda mitt lopp och det uppdrag som jag har fått av herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.

25Och nu ser ni mig aldrig mer, det vet jag, alla ni som jag har besökt och förkunnat riket för. 26Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. 27Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan. 28Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. 29Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. 30Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. 31Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar. 32Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. 33Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. 34Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.«

36Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra. 37De grät häftigt, omfamnade honom och kysste honom. 38Det som smärtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle få se honom igen. Slutligen följde de honom till båten.