Bibel 2000 (B2000)
17

I Thessalonike och Beroia

171De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga. 2Efter sin vana besökte Paulus dem, och under tre sabbater talade han till dem. 3Utgående från skriftställen som han tolkade visade han att Messias måste lida och uppstå från de döda. »Och Messias«, sade han, »det är just denne Jesus som jag förkunnar för er.« 4Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Det gjorde också en mängd gudfruktiga greker och inte så få förnäma kvinnor. 5Detta väckte judarnas avund, de fick med sig en del slödder från gatan och satte i gång ett upplopp i staden. De samlades utanför Jasons hus och försökte få tag på Paulus och Silas för att ställa dem till svars inför folket. 6När de inte kunde hitta dem släpade de Jason och några andra bröder inför stadens styresmän och ropade: »Dessa som har vållat oro i hela världen har nu kommit hit också, 7och Jason har tagit emot dem hos sig. De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.« 8Med detta hetsade de upp folket och stadens styresmän. 9Jason och de andra fick ställa borgen och frigavs sedan.

10Samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Beroia. Så snart de kom dit gick de till synagogan. 11Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. 12Många av dem kom till tro, liksom åtskilliga ansedda grekiska kvinnor och män. 13Men när judarna i Thessalonike fick veta att Guds ord förkunnades av Paulus också i Beroia, gav de sig dit och hetsade upp folket även där. 14Då såg bröderna genast till att Paulus kom i väg ner till kusten. Men både Silas och Timotheos stannade kvar. 15De som förde Paulus från Beroia följde honom ända till Athen och återvände sedan med bud till Silas och Timotheos att de skulle komma till honom så fort som möjligt.

Paulus i Athen

16Medan Paulus gick och väntade på dem i Athen blev han upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden. 17Han talade i synagogan till judarna och de gudfruktiga och på torget var dag till dem som uppehöll sig där. 18En del filosofer, både epikureer och stoiker, inlät sig då i diskussion med honom. Några sade: »Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? Vart vill han komma?« Och andra: »Han är tydligen en som vill införa främmande gudar.« Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen. 19De tog honom med sig till areopagen och sade: »Kan vi få reda på vad det är för en ny lära du förkunnar? 20Det är besynnerliga saker som du dukar upp för oss. Nu vill vi veta vad det är fråga om.« 21Athenarna liksom de främlingar som bodde i staden ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen.

Paulus tal inför areopagen

22Paulus steg fram inför areopagen och sade: »Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. 23När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. 24Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. 25Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. 26Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. 27Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom — han är ju inte långt borta från någon enda av oss. 28Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. 29När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. 30En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. 31Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.«

32När Paulus nämnde uppståndelsen från de döda var det några som gjorde sig lustiga, men andra sade: »Vi vill höra dig tala mera om detta en annan gång.« 33Därmed lämnade han de församlade. 34Det var dock några som slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysios, som var medlem av areopagen, och en kvinna vid namn Damaris och några till.

18

Paulus vistelse i Korinth

181Sedan lämnade han Athen och for till Korinth. 2Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, 3och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare.

4Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 5När Silas och Timotheos kom ner från Makedonien var han fullt upptagen av sin förkunnelse och vittnade inför judarna att Jesus är Messias. 6Men när man då svarade med invändningar och smädelser skakade han sina kläder och sade: »Ert blod må komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu vänder jag mig till hedningarna.« 7Så gick han därifrån och flyttade över till Titius Justus, en gudfruktig man vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 8Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig. 9En natt sade Herren till Paulus i en syn: »Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, 10ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.« 11Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord.

12Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen 13och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. 14Men innan Paulus hann ta till orda sade Gallio till judarna: »Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. 15Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare.« 16Därmed körde han bort dem från domstolen. 17Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om.

Nya resor. Jerusalem. Antiochia

18Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; i Kenchreai hade han dessförinnan låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte. 19När de kom till Efesos skildes han från sina reskamrater. Själv gick han till synagogan och talade till judarna. 20De bad honom stanna där längre, men han avböjde 21och tog farväl med orden: »Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill.« Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. 22Han steg i land i Caesarea och for upp till Jerusalem för att hälsa på församlingen där, varpå han reste till Antiochia. 23Efter någon tid bröt han upp och for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna.

Apollos i Efesos och i Achaia

24Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. 25Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. 26Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. 27När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, 28ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

19

Paulus vistelse i Efesos

191Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar 2och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: »Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.« — 3»Vilket dop blev ni då döpta med?« frågade Paulus, och de svarade: »Johannes-dopet.« 4Paulus sade: »Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.« 5Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det väl tolv män.

8I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike. 9Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. Då vände han dem ryggen och höll också sina lärjungar därifrån. I stället talade han dagligen i Tyrannos föreläsningssal. 10Detta pågick i två års tid, så att alla i Asien, både judar och greker, fick höra ordet om Herren.

11Gud gjorde märkliga under genom Paulus; 12man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.

13Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: »Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.« 14Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. 15Men den onda anden svarade dem: »Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?« 16Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat. 18Många som hade blivit troende kom och bekände öppet vad de hade ägnat sig åt, 19och åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer. 20Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.

Upplopp i Efesos

21Efter alla dessa händelser bestämde sig Paulus för att över Makedonien och Achaia fara till Jerusalem: »Och sedan jag varit där måste jag också besöka Rom«, sade han. 22Emellertid sände han två av sina medhjälpare, Timotheos och Erastos, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

23Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen. 24En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster. 25Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: »Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd. 26Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar. 27Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar.«

28Vid dessa ord blev de ursinniga och började ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« 29Hela staden råkade i uppror, och från alla håll rusade folk till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus. 30Paulus ville då gå in och tala till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några i provinsrådet som var hans vänner skickade också bud till honom att inte visa sig i teatern. 32Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat, och de flesta visste inte varför de hade kommit dit. 33Men några ur hopen satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom. Han ville hålla ett försvarstal och gav tecken till tystnad. 34Men när man upptäckte att han var jude började alla på en gång ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« och höll på så i ett par timmar.

35Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: »Efesier, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos vårdar den höga Artemis tempel och stenen från himlen? 36Ingen har förnekat detta, och därför skall ni hålla er lugna och inte göra något överilat. 37Männen som ni har fört hit har varken skändat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38Om Demetrios och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så finns det en domstol som sammanträder, och det finns ståthållare. Där kan folk anklaga varandra. 39Men är det något mer ni yrkar på får det avgöras av den lagliga folkförsamlingen. 40Efter vad som har hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror, eftersom vi inte har något att anföra till försvar för denna oordnade sammankomst.« Med de orden fick han mötet att skingras.