Bibel 2000 (B2000)
15

Möte med apostlarna i Jerusalem. Frågan om hedningarna

151Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. 2Detta ledde till ständiga uppträden och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man beslöt då att dessa båda och några till skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att få frågan utredd av dem. 3Församlingen gav dem vad de behövde för resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omvände sig, vilket väckte stor glädje bland alla bröderna.

4Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. 5Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. 6Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. 7Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: »Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den heliga anden åt dem likaväl som åt oss. 9Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. 10Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära? 11Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de.« 12Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.

13När de hade slutat tog Jakob till orda: »Mina bröder, hör på. 14Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. 15Till detta passar profeternas ord, där det står:

16Därefter skall jag vända tillbaka

och bygga upp Davids fallna hydda.

Ur dess spillror skall jag bygga upp den

och resa den igen,

17för att alla de andra människorna skall söka Herren,

alla folk över vilka mitt namn har utropats.

Så säger Herren, som har gjort detta

18känt för länge sedan.

19Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud 20utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. 21Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat.«

Brevet från församlingen i Jerusalem

22Då beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna, 23och de fick med sig detta brev:

»Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. 24Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt. 25Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn. 27Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande. 28Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: 29att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!«

30Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. 31Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. 32Judas och Silas, som också själva var profeter, talade länge till dem och uppmuntrade och styrkte dem. 33När de hade varit där en tid skildes de under fridsönskningar från bröderna och återvände till dem som hade sänt ut dem. 35Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia, där de tillsammans med många andra undervisade och förkunnade ordet om Herren.

Paulus reser genom Mindre Asien

36Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss resa ut igen och se hur det står till med bröderna i alla de städer där vi har förkunnat ordet om Herren.« 37Barnabas ville att Johannes som kallades Markus också skulle följa med. 38Men Paulus hävdade att den som hade övergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. 39Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern. 40Paulus däremot utsåg Silas till sin följeslagare, och sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd bröt han upp. 41Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna där.