Bibel 2000 (B2000)
14

Förkunnelse och förföljelse i Ikonion, Lystra och Derbe

141Även i Ikonion gick de till judarnas synagoga och predikade där på ett sådant sätt att en stor mängd judar och greker kom till tro. 2Men de judar som inte ville tro hetsade upp hedningarna mot bröderna och förgiftade deras sinnen. 3Emellertid stannade Paulus och Barnabas där en längre tid och talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under. 4Men folket i staden delade sig i två läger: somliga höll med judarna och andra med apostlarna. 5När dessa förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, 6flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, 7och där fortsatte de att förkunna budskapet.

8I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. 9Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad 10sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. 11När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« 12De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. 13Prästen i zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 14När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: 15»Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. 16Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, 17men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« 18Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem.

19Men från Antiochia och Ikonion kom judar som fick med sig folket. Man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. 20Men när lärjungarna samlades omkring honom reste han sig och gick in i staden. Nästa dag fortsatte han med Barnabas till Derbe.

21Här förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia 22och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. »Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike«, sade de. 23I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på.

Tillbaka i Antiochia i Syrien

24Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, 25och när de hade förkunnat ordet i Perge fortsatte de ner till Attaleia. 26Därifrån seglade de till Antiochia, den plats där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27Efter sin ankomst dit kallade de samman församlingen och berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28Och de stannade en ganska lång tid hos lärjungarna där.