Bibel 2000 (B2000)
11

Petrus redogörelse för hedningarnas omvändelse

111Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars 3för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. 4Petrus redogjorde då för allt som hade hänt: 5»Jag var i Joppe, och medan jag bad föll jag i hänryckning och hade en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den från himlen och kom ända ner till mig. 6Jag såg efter vad det kunde vara, och då fick jag se markens tama och vilda fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 7Jag hörde också en röst som sade till mig: ’Petrus, slakta och ät!’ 8Men jag svarade: ’Nej, nej, herre. Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.’ 9För andra gången talade en röst från himlen: ’Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.’ 10Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. 11Just då stannade tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12och Anden sade åt mig att följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom hem till mannen. 13Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: ’Skicka bud till Joppe efter Simon som kallas Petrus. 14Han har något att säga som skall rädda dig och alla i ditt hus.’ 15Och när jag då började tala föll den heliga anden över dem alldeles som över oss i den första tiden. 16Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande.’ 17Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?« 18När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: »Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv.«

Barnabas och Saul i Antiochia

19De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. 20Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. 21Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. 23När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; 24han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. 25Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, 26och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

27Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen — den inträffade också under kejsar Claudius. 29Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar. 30De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste.