Bibel 2000 (B2000)
10

Petrus och Cornelius

101I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. 2Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. 3En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: »Cornelius!« 4Han såg förskräckt på ängeln och frågade: »Vad vill du, herre?« Ängeln svarade: »Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. 5Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 6Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.« 7När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. 8Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

9Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. 10Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. 11Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, 12och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13En röst sade till honom: »Petrus, slakta och ät!« 14Petrus svarade: »Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.« 15Då hörde han för andra gången en röst: »Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.« 16Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.

17Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten 18och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. 19Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: »Här är tre män som söker dig. 20Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.« 21Petrus gick ner till männen och sade: »Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?« 22De svarade: »Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.« 23Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där.

Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. 24Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. 25När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. 26Men Petrus sade åt honom att resa sig: »Stig upp, jag är en människa, jag också.« 27Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, 28och han sade till dem: »Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. 29Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.« 30Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig 31och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. 32Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’ 33Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.«

Petrus tal om hedningarna

34Då tog Petrus till orda: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor 35utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. 36Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus — han är allas herre. 37Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: 38hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. 39Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. 40Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. 42Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. 43Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«

44Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. 45De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; 46de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. 47Då frågade Petrus: »Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?« 48Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

11

Petrus redogörelse för hedningarnas omvändelse

111Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars 3för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. 4Petrus redogjorde då för allt som hade hänt: 5»Jag var i Joppe, och medan jag bad föll jag i hänryckning och hade en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den från himlen och kom ända ner till mig. 6Jag såg efter vad det kunde vara, och då fick jag se markens tama och vilda fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 7Jag hörde också en röst som sade till mig: ’Petrus, slakta och ät!’ 8Men jag svarade: ’Nej, nej, herre. Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.’ 9För andra gången talade en röst från himlen: ’Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.’ 10Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. 11Just då stannade tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12och Anden sade åt mig att följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom hem till mannen. 13Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: ’Skicka bud till Joppe efter Simon som kallas Petrus. 14Han har något att säga som skall rädda dig och alla i ditt hus.’ 15Och när jag då började tala föll den heliga anden över dem alldeles som över oss i den första tiden. 16Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande.’ 17Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?« 18När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: »Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv.«

Barnabas och Saul i Antiochia

19De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. 20Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. 21Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. 23När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; 24han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. 25Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, 26och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

27Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen — den inträffade också under kejsar Claudius. 29Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar. 30De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste.

12

Petrus arresteras och blir räddad

121Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. 2Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, 3och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. 4Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. 5Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom.

6Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. 7Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. »Skynda dig upp«, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. 8Ängeln fortsatte: »Ta på dig bältet och sandalerna.« Petrus lydde, och ängeln sade: »Svep om dig manteln och följ mig.« 9Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. 10De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. 11Så snart Petrus hade sansat sig sade han: »Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig.«

12När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till den Johannes som kallades Markus; där var många samlade till bön. 13Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. 14Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. 15»Du är tokig«, svarade de. Men hon stod på sig, och då sade de: »Det är hans ängel.« 16Petrus fortsatte att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17Han gav dem tecken att vara tysta, och så berättade han hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han bad dem tala om det för Jakob och de andra bröderna, och sedan lämnade han dem och begav sig till en annan plats.

18När morgonen kom blev det stor uppståndelse bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus? 19När så Herodes skickade efter honom och inte kunde få tag i honom förhörde han vakterna och befallde att de skulle straffas. Därefter for han tillbaka från Judeen och uppehöll sig i Caesarea.

Herodes död

20Invånarna i Tyros och Sidon hade dragit på sig Herodes vrede. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de lyckats vinna hans kammarherre Blastos för sin sak bad de om fred; deras land var beroende av kungen för sin försörjning. 21På utsatt dag tog Herodes plats på tribunen, iförd sin kungaskrud, och höll ett tal riktat till dem. 22Och folket ropade: »Det är en gud som talar, inte en människa.« 23Men i samma ögonblick slog honom en ängel från Herren för att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.

Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia

24Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa. 25Sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem vände de tillbaka och tog då med sig Johannes som kallades Markus.