Bibel 2000 (B2000)
8

Davids krig och hans förvaltning

81En tid därefter slog David filisteerna och underkuvade dem och tog Meteg Haamma ifrån dem. 2Också moabiterna besegrade han; han lät dem lägga sig på marken bredvid varandra och mätte sedan med ett rep ut två längder som han lät döda och en längd som fick leva. Så blev moabiterna Davids lydfolk och måste betala skatt till honom. 3Vidare drog David ut för att vidga sitt välde fram till Eufrat, och han besegrade då kungen av Sova, Hadadeser, Rechovs son. 4David tillfångatog 1 700 vagnskämpar och 20 000 fotsoldater och lät skära av senorna på alla vagnshästarna utom hundra. 5Då arameerna i Damaskus kom för att undsätta Hadadeser besegrade David dem och dödade 22 000. 6Därefter satte han fogdar över arameerna i Damaskus; de blev hans lydfolk och måste betala skatt till honom. Herren gav honom seger var han drog fram. 7De gyllene koger som Hadadesers officerare hade burit tog David som byte och förde till Jerusalem. 8Han tog också en stor mängd koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.

9När kung Tou av Hamat fick höra att David hade besegrat Hadadesers här 10sände han sin son Joram för att lyckönska David till segern över Hadadeser; denne hade nämligen fört krig mot Tou. Joram hade med sig kärl av silver, guld och koppar, 11och dem helgade David åt Herren liksom silvret och guldet från alla de underkuvade folken: 12arameer, moabiter, ammoniter, filisteer och amalekiter. Så gjorde han också med en del av bytet från kung Hadadeser av Sova, Rechovs son.

13David vann stort rykte. När han återvänt efter segern över arameerna slog han edomeerna i Saltdalen, 18 000 man, 14och satte fogdar över edomeerna; hela Edom blev Davids lydland. Herren gav honom seger var han drog fram.

15David regerade nu över hela Israel, och han sörjde för lag och rätt hos sitt folk. 16Joav, Serujas son, var överbefälhavare, och Joshafat, Achiluds son, var kansler. 17Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare. 18Benaja, Jojadas son, förde befälet över kereteerna och peleteerna, och Davids söner tjänstgjorde som präster.

9

David och Mefivoshet

91En dag frågade David: »Finns det någon kvar av Sauls familj, som jag skulle kunna visa barmhärtighet för Jonatans skull?« 2Hos Saul hade funnits en troman som hette Siva, och han blev kallad till David: »Är du Siva?« frågade kungen. »Ja, herre«, svarade Siva. 3David sade: »Finns det ingen enda kvar av Sauls familj, så att jag kan vara barmhärtig mot honom liksom Gud är barmhärtig?« Siva svarade: »En son till Jonatan lever fortfarande, han som är vanför.« 4David frågade var han fanns, och då berättade Siva att han bodde i Lo Devar hos Makir, Ammiels son. 5Kungen lät hämta honom, 6och så kom Mefivoshet, Jonatans son och Sauls sonson, till David. Han föll ner på sitt ansikte och hälsade underdånigt. »Mefivoshet«, sade David, och han svarade: »Ja, herre.« — 7»Var inte rädd«, sade David, »jag skall visa dig barmhärtighet för din far Jonatans skull. Du skall få tillbaka all mark som har tillhört din farfar Saul, och du skall alltid äta vid mitt bord.« 8Då bugade sig Mefivoshet djupt och sade: »Att du bryr dig om en hund som mig, herre!«

9Kungen kallade nu på Sauls troman Siva och sade till honom: »Allt som har tillhört Saul och hans familj ger jag härmed åt din herres ättling. 10För hans räkning skall du och dina söner och tjänare bruka jorden och bärga skörden, så att din herres son får sitt uppehälle. Och Mefivoshet skall alltid äta vid mitt bord.« Siva, som hade femton söner och tjugo tjänare, 11lovade att göra allt vad hans herre kungen hade befallt. Mefivoshet åt sedan vid kungens bord som en av kungens söner.

12Mefivoshet hade en liten son som hette Mika. Alla som hörde till Sivas hushåll var i tjänst hos Mefivoshet, 13men själv bodde han i Jerusalem, eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Han var skadad i benen och haltade.

10

Seger över ammoniter och arameer

101En tid därefter dog kungen av Ammon och efterträddes av sin son Hanun. 2Då sade David: »Jag vill visa Hanun samma vänskap som hans far Nachash visade mig.« Han skickade därför några av sina män till Hanun för att beklaga faderns bortgång. Men då Davids män kom till Ammon 3sade de ammonitiska furstarna till sin herre Hanun: »Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera på staden och utforska den, så att han sedan kan förstöra den.« 4Då grep Hanun Davids sändebud och lät raka av dem halva skägget och klippa av halva deras dräkt, upp till baken; sedan fick de gå. 5När David hörde om detta skickade han folk att möta dem, eftersom de hade blivit så grovt skymfade, och lät hälsa: »Stanna i Jeriko och kom inte tillbaka förrän skägget har växt ut på er igen!«

6Ammoniterna förstod att de hade dragit över sig Davids hat. De sände därför bud och lejde 20 000 fotsoldater från de arameiska rikena Bet-Rechov och Sova, 1 000 man av kungen av Maaka och 12 000 man från Tov. 7När David fick reda på detta sände han ut Joav med hela hären, alla kämparna. 8Ammoniterna ordnade sig till strid vid stadsporten, medan arameerna från Sova och Rechov, från Tov och Maaka stod för sig ute på öppna fältet. 9Då Joav märkte att han hade fiender både framför sig och i ryggen valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot arameerna. 10Resten av hären anförtrodde han åt sin bror Avishaj, som ställde upp dem mot ammoniterna. 11Och Joav sade: »Om arameerna får övertaget skall du undsätta mig, och om ammoniterna får övertaget så kommer jag till din undsättning. 12Fatta mod! Låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Utgången ligger i Herrens hand.«

13Joav och hans styrka angrep nu arameerna och jagade dem på flykten. 14När ammoniterna såg att arameerna flydde, flydde de för Avishaj och drog sig in i staden. Joav avbröt fälttåget mot ammoniterna och återvände till Jerusalem.

15Då arameerna fann sig besegrade av Israel samlade de sina styrkor. 16Hadadeser bådade upp de arameer som bodde på andra sidan Eufrat, och de kom till Helam under ledning av Shovak, Hadadesers överbefälhavare. 17När David fick bud om detta samlade han israeliterna, gick över Jordan och nådde Helam. Arameerna ställde upp sig och öppnade strid med David. 18Men de drevs på flykten, och David kunde tillintetgöra besättningarna på 700 stridsvagnar samt 40 000 ryttare. Deras överbefälhavare Shovak blev också nerhuggen och dog på slagfältet. 19När Hadadesers alla lydkungar insåg att de var besegrade slöt de fred med israeliterna och gav sig under dem. Arameerna vågade sedan aldrig mer undsätta ammoniterna.