Bibel 2000 (B2000)
5

David blir kung över hela Israel

51Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som du«, sade de. 2»Redan förut, när Saul var vår kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara Israels furste.« 3Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel.

4David var trettio år då han blev kung, och han regerade i fyrtio år: 5sju år och sex månader i Hebron över Juda och trettiotre år i Jerusalem över både Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem. Hans söner där

6Kungen tågade nu med sina män mot Jerusalem, mot jevuseerna, som bodde där. Dessa sade till David: »Här slipper du aldrig in — blinda och halta skall slå dig tillbaka!« De menade att David inte kunde komma in i staden. 7Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 8Han sade då: »Den som vill besegra jevuseerna måste slå mot vattentunneln. David hatar dessa halta och blinda.« Det är därför man säger: Ingen blind eller halt får komma in i templet.

9David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Han befäste staden runt om, från Millo och inåt. 10David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

11Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med snickare och stenhuggare, som byggde ett hus åt honom. 12Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet och gjort hans välde mäktigt för sitt folk Israels skull.

13Efter flyttningen från Hebron tog David nya bihustrur och hustrur från Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 14Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16Elishama, Eljada och Elifelet.

Seger över filisteerna

17När filisteerna hörde att David blivit smord till kung över Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och sökte sig ner till fästningen, 18medan filisteerna ryckte fram och spred sig i Refaimdalen. 19David frågade Herren: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, jag skall ge filisteerna i ditt våld.« 20Så kom David till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Herren har gått framför mig som en flodvåg«, sade han, »och vräkt undan mina fiender.« Han kallade därför platsen för Baal-Perasim. 21Filisteerna lämnade kvar sina gudabilder, och David och hans män tog dem med sig.

22Ännu en gång marscherade filisteerna upp och spred sig i Refaimdalen. 23Då frågade David Herren och fick till svar: »Du skall inte gå rakt emot dem utan gå runt och falla dem i ryggen från det håll där bakaträden står. 24När du hör steg i bakaträdens kronor, ryck då genast fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 25David gjorde som Herren hade befallt, och han slog filisteerna och förföljde dem från Givon ända ner till Geser.