Bibel 2000 (B2000)
4

Ish-Boshet dödas

41Budet om att Avner hade dödats i Hebron gjorde Sauls son Ish-Boshet alldeles lamslagen, och alla i Israel blev bestörta. 2Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som ledde strövkårer. Den ene hette Baana och den andre Rekav, och de var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins stam. Beerot brukar ju räknas till Benjamin. 3Invånarna i staden flydde till Gittajim, där de fortfarande lever som invandrare.

4Sauls son Jonatan hade en son som var vanför. Han var fem år gammal när budet kom från Jisreel om Saul och Jonatan. Barnflickan tog honom med sig och flydde, men vid den brådstörtade flykten tappade hon pojken, och han blev halt. Han hette Mefivoshet.

5En dag kom Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot, till Ish-Boshets hus när det var som hetast och Ish-Boshet låg och sov. 6Dörrvakterskan, som höll på med att rensa vete, hade slumrat till, och så kunde Rekav och hans bror Baana smita in i huset. 7Där inne fann de Ish-Boshet på sängen i sovrummet. De slog ihjäl honom, högg av honom huvudet och tog det med sig. Hela natten vandrade de sedan ner genom Jordandalen. 8De kom till David i Hebron med Ish-Boshets huvud. »Här är Ish-Boshets huvud«, sade de, »sonen till din fiende Saul, som stod dig efter livet. Herre konung, i dag har Herren gett dig hämnd på Saul och hans efterkommande.« 9David svarade Rekav och hans bror Baana, söner till Rimmon från Beerot: »Så sant Herren lever, han som har räddat mig ur alla faror: 10den mannen som underrättade mig om Sauls död och trodde att han kom med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade, det var lönen jag gav honom för det glädjebudet. 11Nu har nidingar dräpt en oskyldig man i hans hem, i hans egen säng. Har jag inte då ännu större anledning att kräva ut hämnd för hans blod och utplåna er från jordens yta?« 12På Davids befallning kom så hans män och dödade dem och högg av dem händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud lade de i Avners grav i Hebron.

5

David blir kung över hela Israel

51Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som du«, sade de. 2»Redan förut, när Saul var vår kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara Israels furste.« 3Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel.

4David var trettio år då han blev kung, och han regerade i fyrtio år: 5sju år och sex månader i Hebron över Juda och trettiotre år i Jerusalem över både Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem. Hans söner där

6Kungen tågade nu med sina män mot Jerusalem, mot jevuseerna, som bodde där. Dessa sade till David: »Här slipper du aldrig in — blinda och halta skall slå dig tillbaka!« De menade att David inte kunde komma in i staden. 7Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 8Han sade då: »Den som vill besegra jevuseerna måste slå mot vattentunneln. David hatar dessa halta och blinda.« Det är därför man säger: Ingen blind eller halt får komma in i templet.

9David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Han befäste staden runt om, från Millo och inåt. 10David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

11Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med snickare och stenhuggare, som byggde ett hus åt honom. 12Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet och gjort hans välde mäktigt för sitt folk Israels skull.

13Efter flyttningen från Hebron tog David nya bihustrur och hustrur från Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 14Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16Elishama, Eljada och Elifelet.

Seger över filisteerna

17När filisteerna hörde att David blivit smord till kung över Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och sökte sig ner till fästningen, 18medan filisteerna ryckte fram och spred sig i Refaimdalen. 19David frågade Herren: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, jag skall ge filisteerna i ditt våld.« 20Så kom David till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Herren har gått framför mig som en flodvåg«, sade han, »och vräkt undan mina fiender.« Han kallade därför platsen för Baal-Perasim. 21Filisteerna lämnade kvar sina gudabilder, och David och hans män tog dem med sig.

22Ännu en gång marscherade filisteerna upp och spred sig i Refaimdalen. 23Då frågade David Herren och fick till svar: »Du skall inte gå rakt emot dem utan gå runt och falla dem i ryggen från det håll där bakaträden står. 24När du hör steg i bakaträdens kronor, ryck då genast fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 25David gjorde som Herren hade befallt, och han slog filisteerna och förföljde dem från Givon ända ner till Geser.

6

Arken förs till Jerusalem

61David samlade Israels bästa trupper, tillsammans 30 000 man, 2och tågade med allt sitt folk till Baala i Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds ark, över vilken uttalats namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna. 3De ställde Guds ark på en nygjord vagn och förde den bort från Avinadavs hus på höjden. Avinadavs söner Ussa och Achjo körde vagnen: 4Ussa gick bredvid Guds ark och Achjo före den. 5David och israeliterna dansade framför Herren med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till bjällror och cymbaler. 6När de kom fram till Nakons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen och grep tag i Guds ark. 7Då blev Herren vred på Ussa: Gud slog honom, och han föll död ner bredvid Guds ark. 8David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.

9Nu var David rädd för Herren och undrade hur han skulle få Herrens ark förd till sig. 10Han ville inte flytta den till sig i Davids stad utan ställde den hos Oved-Edom från Gat. 11Där blev Herrens ark kvar i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hela hans familj.

12Man berättade för kung David att Herren hade välsignat Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom för Guds arks skull. Då gick David dit och lät föra upp Guds ark i festtåg från Oved-Edoms hus till Davids stad. 13När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade David en tjur och en gödkalv, 14och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. 15David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer. 16Då Herrens ark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herren kände hon förakt för honom.

17Herrens ark fördes in och ställdes på sin plats i det tält som David hade rest åt den. Sedan offrade David brännoffer inför Herren och även gemenskapsoffer, 18och då han hade avslutat offren välsignade han folket med Herren Sebaots namn. 19Till varje man och kvinna i den stora skaran israeliter delade han ut en brödkaka, en kaka dadlar och en kaka russin; sedan gick var och en hem till sitt.

20Också David återvände hem för att välsigna sin familj. Då kom Sauls dotter Mikal emot honom och sade: »Tänk så värdigt Israels konung uppträdde i dag! Att blotta sig för sina tjänares tjänsteflickor som det värsta patrask.« 21David svarade: »Jag har visat min glädje inför Herren, inför Herren som har utvalt mig framför din far och hela hans ätt och satt mig till furste över sitt folk, över Israel. 22Om jag så förnedrar mig ännu mer än i dag, så att du ser ner på mig, skall tjänsteflickorna som du talar om ändå se upp till mig.« 23Och Mikal, Sauls dotter, fick aldrig några barn i hela sitt liv.