Bibel 2000 (B2000)
3

31Kriget mellan Sauls ätt och Davids blev långvarigt. Davids ställning stärktes mer och mer, medan Sauls ätt blev allt svagare.

2Under sin tid i Hebron fick David dessa söner: Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Achinoam från Jisreel. 3Hans andre son var Kilav, som han fick med Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. Den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur. 4Den fjärde var Adonia, son till Haggit, den femte Shefatja, son till Avital, 5och den sjätte Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa söner föddes åt David i Hebron.

Avner går över till David

6Så länge kriget varade mellan Sauls ätt och Davids var Avner den starke mannen på Sauls sida. 7Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och nu förebrådde Ish-Boshet Avner: »Varför har du legat med min fars bihustru?« 8Avner blev upprörd över Ish-Boshets anklagelse: »Jag är ingen judeisk hund! Jag har varit lojal mot din far Sauls familj, hans bröder och vänner och inte utlämnat dig åt David, och så kommer du och går till rätta med mig för ett felsteg med den där kvinnan. 9Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag inte förverkligar det som Herren med ed har lovat David: 10att låta kungamakten gå ifrån Sauls ätt och att sätta David på tronen i Israel och Juda, från Dan till Beer Sheva.« 11Ish-Boshet blev rädd och vågade inte svara ett enda ord.

12Avner sände budbärare till David och lät hälsa: »Slut förbund med mig, så skall jag hjälpa dig att vinna hela Israel över på din sida.« — 13»Ja«, sade David, »jag skall sluta förbund med dig, men på ett villkor: du får inte komma inför mina ögon utan att ha med dig Sauls dotter Mikal.« 14Därefter skickade David sändebud till Ish-Boshet, Sauls son, med denna begäran: »Ge mig min hustru Mikal, som jag fick som brud för hundra filisteiska förhudar.« 15Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son. 16Paltiel följde sin hustru och gick gråtande efter henne hela vägen fram till Bachurim. Där sade Avner: »Gå hem igen!« Och Paltiel vände tillbaka.

17Avner hade talat med de äldste i Israel och sagt: »Ni har länge önskat att få David till kung. 18Nu är det tid att handla, ty så har Herren sagt om honom: Genom min tjänare David skall jag rädda mitt folk Israel från filisteerna och alla andra fiender.« 19Avner talade också med benjaminiterna, och sedan begav han sig till Hebron för att underrätta David om vad Israel och Benjamins stam hade beslutat.

20Med tjugo man i följe kom Avner till David i Hebron, och David tog emot dem med en festmåltid. 21Avner förklarade: »Jag skall se till att hela Israel sluter upp bakom dig, min herre och konung, och ingår förbund med dig. Så får du hela det rike du eftertraktar.« David tog farväl av Avner och lät honom gå därifrån ostörd.

Avner dödas

22Just då var Davids män och Joav på väg hem från ett plundringståg och hade med sig stort byte. Avner var inte längre kvar hos David i Hebron; denne hade låtit honom gå därifrån ostörd. 23När Joav och krigsfolket kom tillbaka berättade man för honom att Avner, Ners son, hade varit hos kungen, som låtit honom gå därifrån ostörd. 24Då gick Joav in till kungen och sade: »Vad är det du har gjort? Här kommer Avner till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25Du känner väl Avner, Ners son: han var här för att vilseleda dig, han ville utforska dina förehavanden och ta reda på vad du håller på med.« 26När Joav hade lämnat David skickade han bud efter Avner och fick honom att återvända när han var vid cisternen i Sira. Detta visste David ingenting om. 27När Avner kom tillbaka till Hebron tog Joav honom avsides invid porten som för att tala förtroligt med honom, men där gav han honom ett dödande hugg i buken och hämnades så sin bror Asael.

28När David fick kännedom om vad som hänt sade han: »Herren vet att skulden för Avners död aldrig kan läggas på mig och mitt kungadöme. 29Hans blod skall komma över Joav och hela hans släkt. Må i Joavs släkt aldrig fattas män med dröppel och spetälska och krymplingar och män som faller för svärd eller svälter ihjäl.« 30Så dräpte Joav och hans bror Avishaj Avner, därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.

David sörjer Avner

31David sade åt Joav och alla som var där att riva sönder sina kläder, svepa sig i säckväv och gå framför Avners bår och hålla dödsklagan. Själv gick kung David bakom båren. 32Så begravde de Avner i Hebron, och kungen grät högt vid Avners grav; alla som var där grät.

33Detta är kungens klagosång över Avner:

Måste Avner dö en så neslig död?

34Dina händer var icke bundna,

dina fötter ej slagna i bojor.

Du föll som man faller för ogärningsmän.

Och alla fortsatte att gråta över Avner. 35Sedan försökte de övertala David att äta något medan det ännu var dag, men han svor: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag äter ens en brödbit innan solen går ner.«

36Detta hans svar blev känt, och folket uppskattade det, liksom allt vad kungen gjorde. 37Nu förstod alla där och i hela Israel att kungen inte låg bakom mordet på Avner, Ners son. 38»Ni skall veta att en hövding och storman i Israel har fallit i dag«, sade kungen till sina män. 39»Själv är jag ännu svag, även om jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är för hårda för mig. Men Herren skall vedergälla de onda för deras ondska.«

4

Ish-Boshet dödas

41Budet om att Avner hade dödats i Hebron gjorde Sauls son Ish-Boshet alldeles lamslagen, och alla i Israel blev bestörta. 2Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som ledde strövkårer. Den ene hette Baana och den andre Rekav, och de var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins stam. Beerot brukar ju räknas till Benjamin. 3Invånarna i staden flydde till Gittajim, där de fortfarande lever som invandrare.

4Sauls son Jonatan hade en son som var vanför. Han var fem år gammal när budet kom från Jisreel om Saul och Jonatan. Barnflickan tog honom med sig och flydde, men vid den brådstörtade flykten tappade hon pojken, och han blev halt. Han hette Mefivoshet.

5En dag kom Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot, till Ish-Boshets hus när det var som hetast och Ish-Boshet låg och sov. 6Dörrvakterskan, som höll på med att rensa vete, hade slumrat till, och så kunde Rekav och hans bror Baana smita in i huset. 7Där inne fann de Ish-Boshet på sängen i sovrummet. De slog ihjäl honom, högg av honom huvudet och tog det med sig. Hela natten vandrade de sedan ner genom Jordandalen. 8De kom till David i Hebron med Ish-Boshets huvud. »Här är Ish-Boshets huvud«, sade de, »sonen till din fiende Saul, som stod dig efter livet. Herre konung, i dag har Herren gett dig hämnd på Saul och hans efterkommande.« 9David svarade Rekav och hans bror Baana, söner till Rimmon från Beerot: »Så sant Herren lever, han som har räddat mig ur alla faror: 10den mannen som underrättade mig om Sauls död och trodde att han kom med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade, det var lönen jag gav honom för det glädjebudet. 11Nu har nidingar dräpt en oskyldig man i hans hem, i hans egen säng. Har jag inte då ännu större anledning att kräva ut hämnd för hans blod och utplåna er från jordens yta?« 12På Davids befallning kom så hans män och dödade dem och högg av dem händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud lade de i Avners grav i Hebron.

5

David blir kung över hela Israel

51Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som du«, sade de. 2»Redan förut, när Saul var vår kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara Israels furste.« 3Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel.

4David var trettio år då han blev kung, och han regerade i fyrtio år: 5sju år och sex månader i Hebron över Juda och trettiotre år i Jerusalem över både Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem. Hans söner där

6Kungen tågade nu med sina män mot Jerusalem, mot jevuseerna, som bodde där. Dessa sade till David: »Här slipper du aldrig in — blinda och halta skall slå dig tillbaka!« De menade att David inte kunde komma in i staden. 7Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 8Han sade då: »Den som vill besegra jevuseerna måste slå mot vattentunneln. David hatar dessa halta och blinda.« Det är därför man säger: Ingen blind eller halt får komma in i templet.

9David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Han befäste staden runt om, från Millo och inåt. 10David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

11Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med snickare och stenhuggare, som byggde ett hus åt honom. 12Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet och gjort hans välde mäktigt för sitt folk Israels skull.

13Efter flyttningen från Hebron tog David nya bihustrur och hustrur från Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 14Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16Elishama, Eljada och Elifelet.

Seger över filisteerna

17När filisteerna hörde att David blivit smord till kung över Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och sökte sig ner till fästningen, 18medan filisteerna ryckte fram och spred sig i Refaimdalen. 19David frågade Herren: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, jag skall ge filisteerna i ditt våld.« 20Så kom David till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Herren har gått framför mig som en flodvåg«, sade han, »och vräkt undan mina fiender.« Han kallade därför platsen för Baal-Perasim. 21Filisteerna lämnade kvar sina gudabilder, och David och hans män tog dem med sig.

22Ännu en gång marscherade filisteerna upp och spred sig i Refaimdalen. 23Då frågade David Herren och fick till svar: »Du skall inte gå rakt emot dem utan gå runt och falla dem i ryggen från det håll där bakaträden står. 24När du hör steg i bakaträdens kronor, ryck då genast fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 25David gjorde som Herren hade befallt, och han slog filisteerna och förföljde dem från Givon ända ner till Geser.