Bibel 2000 (B2000)
3

31Kriget mellan Sauls ätt och Davids blev långvarigt. Davids ställning stärktes mer och mer, medan Sauls ätt blev allt svagare.

2Under sin tid i Hebron fick David dessa söner: Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Achinoam från Jisreel. 3Hans andre son var Kilav, som han fick med Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. Den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur. 4Den fjärde var Adonia, son till Haggit, den femte Shefatja, son till Avital, 5och den sjätte Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa söner föddes åt David i Hebron.

Avner går över till David

6Så länge kriget varade mellan Sauls ätt och Davids var Avner den starke mannen på Sauls sida. 7Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och nu förebrådde Ish-Boshet Avner: »Varför har du legat med min fars bihustru?« 8Avner blev upprörd över Ish-Boshets anklagelse: »Jag är ingen judeisk hund! Jag har varit lojal mot din far Sauls familj, hans bröder och vänner och inte utlämnat dig åt David, och så kommer du och går till rätta med mig för ett felsteg med den där kvinnan. 9Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag inte förverkligar det som Herren med ed har lovat David: 10att låta kungamakten gå ifrån Sauls ätt och att sätta David på tronen i Israel och Juda, från Dan till Beer Sheva.« 11Ish-Boshet blev rädd och vågade inte svara ett enda ord.

12Avner sände budbärare till David och lät hälsa: »Slut förbund med mig, så skall jag hjälpa dig att vinna hela Israel över på din sida.« — 13»Ja«, sade David, »jag skall sluta förbund med dig, men på ett villkor: du får inte komma inför mina ögon utan att ha med dig Sauls dotter Mikal.« 14Därefter skickade David sändebud till Ish-Boshet, Sauls son, med denna begäran: »Ge mig min hustru Mikal, som jag fick som brud för hundra filisteiska förhudar.« 15Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son. 16Paltiel följde sin hustru och gick gråtande efter henne hela vägen fram till Bachurim. Där sade Avner: »Gå hem igen!« Och Paltiel vände tillbaka.

17Avner hade talat med de äldste i Israel och sagt: »Ni har länge önskat att få David till kung. 18Nu är det tid att handla, ty så har Herren sagt om honom: Genom min tjänare David skall jag rädda mitt folk Israel från filisteerna och alla andra fiender.« 19Avner talade också med benjaminiterna, och sedan begav han sig till Hebron för att underrätta David om vad Israel och Benjamins stam hade beslutat.

20Med tjugo man i följe kom Avner till David i Hebron, och David tog emot dem med en festmåltid. 21Avner förklarade: »Jag skall se till att hela Israel sluter upp bakom dig, min herre och konung, och ingår förbund med dig. Så får du hela det rike du eftertraktar.« David tog farväl av Avner och lät honom gå därifrån ostörd.

Avner dödas

22Just då var Davids män och Joav på väg hem från ett plundringståg och hade med sig stort byte. Avner var inte längre kvar hos David i Hebron; denne hade låtit honom gå därifrån ostörd. 23När Joav och krigsfolket kom tillbaka berättade man för honom att Avner, Ners son, hade varit hos kungen, som låtit honom gå därifrån ostörd. 24Då gick Joav in till kungen och sade: »Vad är det du har gjort? Här kommer Avner till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25Du känner väl Avner, Ners son: han var här för att vilseleda dig, han ville utforska dina förehavanden och ta reda på vad du håller på med.« 26När Joav hade lämnat David skickade han bud efter Avner och fick honom att återvända när han var vid cisternen i Sira. Detta visste David ingenting om. 27När Avner kom tillbaka till Hebron tog Joav honom avsides invid porten som för att tala förtroligt med honom, men där gav han honom ett dödande hugg i buken och hämnades så sin bror Asael.

28När David fick kännedom om vad som hänt sade han: »Herren vet att skulden för Avners död aldrig kan läggas på mig och mitt kungadöme. 29Hans blod skall komma över Joav och hela hans släkt. Må i Joavs släkt aldrig fattas män med dröppel och spetälska och krymplingar och män som faller för svärd eller svälter ihjäl.« 30Så dräpte Joav och hans bror Avishaj Avner, därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.

David sörjer Avner

31David sade åt Joav och alla som var där att riva sönder sina kläder, svepa sig i säckväv och gå framför Avners bår och hålla dödsklagan. Själv gick kung David bakom båren. 32Så begravde de Avner i Hebron, och kungen grät högt vid Avners grav; alla som var där grät.

33Detta är kungens klagosång över Avner:

Måste Avner dö en så neslig död?

34Dina händer var icke bundna,

dina fötter ej slagna i bojor.

Du föll som man faller för ogärningsmän.

Och alla fortsatte att gråta över Avner. 35Sedan försökte de övertala David att äta något medan det ännu var dag, men han svor: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag äter ens en brödbit innan solen går ner.«

36Detta hans svar blev känt, och folket uppskattade det, liksom allt vad kungen gjorde. 37Nu förstod alla där och i hela Israel att kungen inte låg bakom mordet på Avner, Ners son. 38»Ni skall veta att en hövding och storman i Israel har fallit i dag«, sade kungen till sina män. 39»Själv är jag ännu svag, även om jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är för hårda för mig. Men Herren skall vedergälla de onda för deras ondska.«