Bibel 2000 (B2000)
23

Davids sista ord

231Detta är Davids sista ord.

Så talar David, Jishajs son,

så talar han som den Högste har upphöjt,

han som Jakobs Gud har smort till konung

och som Israels värn håller kär.

2Herrens ande talar genom mig,

hans ord är på min tunga.

3Jakobs Gud har talat,

Israels klippa har sagt mig:

Den styr sitt folk rättvist

som styr det i fruktan för Gud.

4När dagen gryr och solen går upp,

en morgon utan moln,

då spirar gräset efter regnet

i solens strålar.

5Så väl är det ställt med min ätt inför Gud,

med mig har han slutit ett evigt förbund,

vars löften han troget håller.

Min välgång och allt jag har lust till

skall Gud låta spira som gräset.

6Men ogärningsmän är som törnet man kastar:

man tar inte i det med handen,

7bara med redskap av järn eller trä,

och bränner det sedan i elden.

Davids kämpar och deras bedrifter

8Detta är namnen på Davids kämpar:

Jishboshet av Hakmons släkt var den främste av de tre. Han svängde sin stridsyxa över 800 fiender, fällda på en och samma gång. 9Därnäst kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt; han var en av de tre kämparna. Han var med David vid Pas Dammim, där filisteerna hade samlats till drabbning. Israeliterna drog sig tillbaka, 10men Elasar höll stånd och högg in på filisteerna ända tills hans hand domnade och var som fastvuxen vid svärdet. Herren gav dem en stor seger den dagen, och när hären vände tillbaka och följde Elasar var det bara för att plundra. 11Den siste av de tre var Shamma, Ages son, från Harar. Filisteerna hade en gång samlats vid Lechja, och där fanns det ett fält med ärter. Israeliterna flydde för filisteerna, 12men Shamma fattade posto mitt på fältet och försvarade det och nedgjorde fienderna. Så gav Herren en stor seger.

13En gång i början av skörden gick de tre ner till David i Adullams grotta, samtidigt som en avdelning filisteer var lägrad i Refaimdalen. 14David var då i sitt bergfäste, medan filisteerna hade en förpost vid Betlehem. 15David greps av längtan och sade: »Den som ändå kunde få lite vatten från brunnen vid stadsporten i Betlehem!« 16De tre kämparna tog sig då igenom filisteernas läger, hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med tillbaka till David. Men han vägrade att dricka det och utgöt det som dryckesoffer åt Herren. 17»Herren bevare mig för att göra något sådant«, sade han. »Inte kan jag dricka de mäns blod som har satt sina liv på spel!« Och han ville inte dricka. — Detta var de tre kämparnas bedrifter.

18Avishaj, son till Seruja och bror till Joav, var ledare för de trettio. Han svängde sitt spjut över 300 fällda fiender. Han hade stort anseende bland de trettio; 19han var mer berömd än någon av dem och blev deras anförare. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. 20Benaja, Jojadas son, från Kavseel var en tapper man som utförde stora bragder. Han högg ner de båda sönerna till Ariel från Moab, och det var också han som en snöig dag steg ner i en brunn och dödade ett lejon. 21Vidare fällde han en jättelik egyptisk man. Egyptern var beväpnad med ett spjut, men Benaja gick emot honom med en påk, ryckte från honom spjutet och dödade honom med det. 22Detta var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han vann stort anseende bland de trettio kämparna 23och var mer berömd än någon av dem. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.

24Asael, Joavs bror, hörde till de trettio, liksom Elchanan, Dodos son, från Betlehem, 25Shamma från Harod, Elika från Harod, 26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son, från Tekoa, 27Avieser från Anatot, Sibbekaj av Hushas släkt, 28Salmon av Achoachs släkt, Mahraj från Netofa, 29Helev, Baanas son, från Netofa, Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, 30Benaja från Piraton, Hiddaj från Nachale Gaash, 31Avi-Alvon från Arava, Asmavet från Bachurim, 32Eljachba från Shaalvon, Jashen från Gison, Jonatan, 33Shammas son, från Harar, Achiam, Sharars son, från Arar, 34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka, Eliam, Achitofels son, från Gilo, 35Hesro från Karmel, Paaraj från Arav, 36Jigal, Natans son, från Sova, Bani av Gads stam, 37Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, som var väpnare åt Joav, Serujas son, 38Ira av Jeters släkt och Garev av Jeters släkt 39samt hettiten Uria. Trettiosju man allt som allt.

24

Mönstring och pest

241Herrens vrede blossade åter upp mot israeliterna, och han eggade David mot dem. »Du skall räkna folket i Israel och Juda«, sade han. 2Kungen befallde Joav och hans officerare: »Far runt till alla Israels stammar, från Dan till Beer Sheva, och håll mönstring, så att jag får veta hur mycket folk jag har.« 3Joav svarade kungen: »Må Herren, din Gud, låta dig, herre konung, med egna ögon se hur folket blir hundra gånger större än nu. Men varför vill du tvunget ha en mönstring, herre konung?« 4Joav och befälhavarna måste böja sig för kungens vilja och gav sig av för att verkställa mönstringen.

5De gick över Jordan och började med Aroer och staden nere i dalen och fortsatte sedan mot Gads område och till Jaser. 6Därifrån drog de vidare till Gilead och hettiternas land, mot Kadesh till, och nådde fram till Dan och Ijon. Efter att ha vikit av mot Sidon 7kom de till Tyros fästning och till hiveernas och kanaaneernas städer och drog slutligen söderut till Beer Sheva och den del av Negev som tillhör Juda. 8Då hade de genomkorsat landet i dess helhet och var efter nio månader och tjugo dagar tillbaka i Jerusalem, 9där Joav redovisade resultatet av mönstringen för kungen: Israel kunde ställa upp 800 000 vapenföra män och Juda 500 000.

10Men efteråt förebrådde David sig att han hade låtit räkna folket, och han sade till Herren: »Jag har begått en svår synd. Herre, förlåt din tjänare den orätt han har gjort — det var en stor dårskap.« 11När David steg upp följande morgon hade Herrens ord kommit till profeten Gad, kungens siare: 12»Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting har jag i beredskap åt dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.« 13Gad kom till David och frågade: »Vilket föredrar du: att det i tre år blir hungersnöd i ditt land eller att du i tre månader måste vara på flykt undan fienden som förföljer dig eller att det i tre dagar blir pest i ditt land? Tänk noga efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.« 14David svarade: »Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är stor; i människors händer vill jag inte falla.«

15Då lät Herren pesten drabba Israel; den varade från morgonen fram till den utsatta tiden. 70 000 israeliter dog, från Dan till Beer Sheva. 16Men då ängeln sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att sprida död i staden, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som spred död bland folket: »Det är nog! Dra tillbaka din hand!« Herrens ängel var då vid jevusén Aravnas tröskplats. 17När David såg ängeln som dödade folket sade han till Herren: »Det är jag som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort? Låt straffet drabba mig och min familj.«

David bygger ett altare på Aravnas tröskplats

18Samma dag kom Gad till David och sade: »Gå upp på jevusén Aravnas tröskplats och res ett altare åt Herren!« 19Och David gick, så som Herren hade befallt honom genom Gad. 20När Aravna såg ut och fick se kungen och hans män närma sig gick han ut och hälsade underdånigt 21och frågade: »Varför har min herre och konung kommit till mig?« — »För att köpa tröskplatsen av dig«, svarade David. »Här vill jag bygga ett altare åt Herren, så att den hemsökelse som drabbat folket upphör.« 22Då sade Aravna: »Tag den, min herre och konung, och offra vad du finner för gott. Här är boskap till brännoffret och tröskslädar och ok till bränsle. 23Allt detta ger Aravna åt sin konung.« Och han tillade: »Må du behaga Herren, din Gud.« 24Men kungen sade: »Nej, jag vill köpa det av dig och betala för det. Jag vill inte frambära ett offer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något.« Så köpte David tröskplatsen och boskapen för 50 siklar silver. 25Där byggde han sedan ett altare åt Herren och frambar brännoffer och gemenskapsoffer. Då lyssnade Herren till bönerna för landet, och hemsökelsen som drabbat Israel upphörde.