Bibel 2000 (B2000)
22

En lovsång av David

221Detta är den sång som David sjöng till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.

2Herre, min klippa, min borg och min räddare,

3min Gud, berget som är min tillflykt,

min sköld och mitt starka värn,

min fristad och mitt skydd,

du som räddar mig undan våldet.

4Till Herren, den högtlovade, ropade jag,

och jag blev räddad från mina fiender.

5Dödens bränningar brusade kring mig,

förödelsens stormflod skrämde mig.

6Dödsrikets snaror omgav mig,

framför mig väntade dödens fällor.

7I min förtvivlan klagade jag för Herren,

ropade jag till min Gud,

och han hörde min röst i sitt tempel,

mitt rop nådde fram till hans öra.

8Då skakade jorden och skälvde,

himlens grundvalar darrade,

vacklade under hans vrede.

9Från hans näsborrar utgick ett rökmoln,

från hans mun förtärande eld.

Han sprutade glöd och brand.

10Himlen vek han undan och steg ner

med töcknet under sina fötter.

11Han red på keruben, han flög,

han svävade fram på vindens vingar.

12Han dolde sig i mörkrets tält,

i molnens fuktiga massor.

13I glansen kring honom

glödde gnistrande bränder.

14Herren dundrade från himlen,

den Högste lät höra sin röst.

15Han sköt sina pilar vida omkring,

han lät blixtarna ljunga.

16Havets bädd kom i dagen

och jordens grundvalar blottades

för Herrens rytande,

för hans vredes stormvind.

17Från höjden fattade han min hand

och drog mig upp ur djupa vatten.

18Han räddade mig från mäktiga fiender,

från motståndare som var starkare än jag.

19De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren kom till min hjälp.

20Han förde mig ut i frihet,

han räddade mig, ty han älskar mig.

21Herren lönade min rättfärdighet,

mitt rena och skuldlösa liv,

22ty jag har hållit mig till Herrens vägar

och inte avfallit från min Gud.

23Alla hans bud har jag haft för ögonen

och aldrig överträtt hans lagar.

24Fläckfri var jag inför honom,

jag vaktade mig för att synda.

25Därför lönade Herren min rättfärdighet,

mitt rena liv inför honom.

26Mot den trogne är du trofast,

du är redlig mot den redlige.

27Den rene möter du med renhet,

den svekfulle med list.

28Du upprättar det förnedrade folket,

men de högmodiga kuvar du.

29Du är min lampa, Herre,

min Gud gör mitt mörker till ljus.

30Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren,

med dig stormar jag över vallen.

31Guds väg är utan brist,

Herrens ord är utan slagg.

Han är en sköld för alla som flyr till honom.

32Vem är Gud utom Herren,

vem är en klippa utom vår Gud?

33Gud rustar mig med styrka,

så att jag vandrar den rätta vägen.

34Han gör mig snabbfotad som gasellen

och ger mig fotfäste på bergen.

35Han lär mig krigets hantverk,

lär mig att spänna kopparbågen.

36Du gav mig din räddande sköld,

du hörde min bön och min makt blev stor.

37Du gjorde vägen fri framför mig

och gav stadga åt mina steg.

38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,

jag vände inte förrän jag förintat dem.

39Jag krossade dem helt och hållet.

De kunde inte resa sig,

de låg där under mina fötter.

40Du rustade mig med styrka för striden

och tvang angriparna på knä inför mig.

41Mina fiender drev du på flykten,

deras motstånd kunde jag krossa.

42De ropade, men ingen räddare fanns,

de ropade till Herren, men han svarade inte.

43Jag malde dem till stoft,

jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44Du räddade mig från folkens angrepp.

Du satte mig till hövding över folken,

okända folkslag blev mina tjänare.

45Främlingar kröp för mig

och lydde min minsta vink.

46Främlingar bleknade

och kom darrande ut ur sina fästen.

47Herren lever! Lovad vare han, min klippa,

och upphöjd min Gud, min räddare,

48han som ger mig hämnd på mina fiender

och lägger folken under mina fötter!

49Du låter mig undkomma fienden,

du rycker mig undan angriparen

och räddar mig från våldsmän.

50Därför tackar jag dig, Herre, bland folken

och lovsjunger ditt namn.

51Stora segrar skänker Herren åt sin konung,

han handlar trofast mot sin smorde,

mot David och hans ätt för evigt.