Bibel 2000 (B2000)
14

141Joav, Serujas son, märkte hur kungen längtade efter Absalom. 2Därför skickade han efter en klok kvinna från Tekoa och sade till henne: »Du skall anlägga sorg. Ta på dig sorgkläder och låt bli att smörja in dig. Det skall se ut som om du hade sörjt en bortgången en lång tid. 3Sedan skall du gå till kungen och säga så här« — och Joav lade nu orden i munnen på henne.

4Kvinnan från Tekoa kom så inför kungen, föll ner och hälsade underdånigt med ansiktet mot marken. »Hjälp mig, konung«, sade hon. 5»Vad vill du?« sade kungen. Hon svarade: »Ack, herre, jag är änka. När min man dog 6hade jag, din tjänarinna, två söner, men en dag kom de ihop sig ute på fälten, och det fanns ingen som kunde gå emellan, utan den ene slog den andre så att han dog. 7Och nu är hela släkten över mig och säger: ’Lämna ut brodermördaren, så att vi får döda honom för att han tog livet av sin bror. Så blir vi av med arvingen.’ De vill släcka den sista gnistan av hopp för mig och beröva min make namn och efterkommande på jorden.«

8Kungen sade till kvinnan: »Gå hem, jag skall ta mig an din sak.« 9Kvinnan från Tekoa sade: »Herre konung, skulden för detta skall vila på mig och min familj, du och din tron skall vara utan skuld.« 10Kungen svarade: »Skicka hit den som ansätter dig, så skall han inte ofreda dig mer.« — 11»Konung, svär då vid Herren, din Gud, att blodshämnaren inte skall få fortsätta dödandet och ta livet av min son«, sade kvinnan. Och han sade: »Så sant Herren lever, inte ett hår skall krökas på din sons huvud.« 12Då sade kvinnan: »Får din tjänarinna säga ännu ett ord till sin herre konungen?« — »Tala du«, sade han, 13och kvinnan sade: »Hur kunde du få i ditt sinne att handla på detta sätt mot Guds folk? Genom det utslag du nu har fällt har du ju dömt dig själv, konung, när du inte låter din förskjutne son återvända. 14Alla skall vi dö. Vi är som vatten som spills ut på marken och inte kan samlas upp igen. Men det är inte Guds vilja och avsikt att den förskjutne skall vara förskjuten från honom för alltid. 15Jag har kommit för att framlägga detta för min herre konungen, därför att folket har skrämt mig. Jag tänkte att om jag bara fick tala med kungen skulle han kanske göra sin tjänarinna till viljes. 16Ja, jag hoppades att kungen skulle lyssna till mig och rädda mig undan den som ville rycka bort både mig och min son från Guds land. 17Kungens ord skall skänka lugn, tänkte jag, min herre och konung är som Guds ängel och kan urskilja vad som är rätt och vad som är fel. Må Herren, din Gud, vara med dig.« 18Kungen sade då till henne: »Jag har en fråga till dig, svara mig nu uppriktigt.« Kvinnan sade: »Tala, min herre och konung«, 19och han frågade: »Har Joav sin hand med i detta?« Hon svarade: »Så sant du lever, min herre och konung, när du talar kan ingen slingra sig undan: din tjänare Joav har skickat mig och själv lagt orden i min mun. 20Han gjorde så för att du inte skulle ana oråd. Men du, herre, är vis som Guds ängel och förstår allt som sker på jorden.«

21Kungen sade nu till Joav: »Jag gör som du vill. Du skall hämta tillbaka min Absalom.« 22Då föll Joav ner med ansiktet mot marken och tackade kungen. »Nu vet jag att jag har din gunst, herre konung«, sade han, »eftersom du uppfyller min önskan.« 23Så gav sig Joav i väg till Geshur och förde hem Absalom till Jerusalem. 24Men kungen sade: »Han skall gå hem till sig och får inte komma inför mina ögon.« Och Absalom gick tillbaka hem och visade sig inte inför kungen.

25I hela Israel fanns ingen som var så beundrad för sitt utseende som Absalom: han var fulländad från huvud till fot. 26När han klippte håret — och det gjorde han en gång varje år, han klippte det för att det blev för tungt — då brukade han väga det, och det vägde tre kilo. 27Absalom fick tre söner och en dotter, som hette Tamar och var mycket vacker.

David tar emot Absalom

28När Absalom hade bott i Jerusalem i två år utan att bli mottagen av kungen 29kallade han till sig Joav för att be honom gå till kungen. Men Joav ville inte komma. Han kallade åter på honom, men Joav ville inte heller nu. 30Då sade Absalom till sitt folk: »Ni ser Joavs åker där borta intill min egen, den som han odlar korn på. Gå och sätt eld på den.« Och de satte eld på åkern. Joavs tjänstefolk kom med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Absaloms folk hade gjort. 31Då sökte Joav upp Absalom och frågade honom: »Varför har dina tjänare satt eld på min åker?« 32Absalom svarade: »Jag har ju kallat på dig för att be dig gå till kungen och fråga varför jag skulle komma hem från Geshur. Det hade varit bättre om jag hade stannat där. — Nu måste jag få komma inför kungen! Har jag gjort något brottsligt så får han döda mig.« 33Då gick Joav till kungen och berättade vad Absalom hade sagt. Kungen kallade till sig Absalom, som kom och hälsade underdånigt med ansiktet mot marken. Och kungen kysste honom.