Bibel 2000 (B2000)
8

Elisha hjälper kvinnan från Shunem

81En dag sade Elisha till kvinnan vars son han hade väckt till liv igen: »Flytta ut ur landet med hela din familj och slå dig ner var du kan, ty Herren har kallat på hungersnöden, och den skall bli kvar i landet hela sju år.« 2Kvinnan följde gudsmannens råd, hon tog sin familj med sig och flyttade till filisteernas land, och där stannade hon i sju år.

3När de sju åren hade gått kom hon tillbaka från filisteernas land. Hon gick till kungen och vädjade om hjälp att få tillbaka sitt hus och sin åker. 4Kungen samtalade vid det tillfället med Gechasi, gudsmannens tjänare. Han bad honom berätta om alla de underverk som Elisha hade gjort, 5och just som Gechasi berättade för kungen om hur Elisha hade uppväckt en död kom kvinnan vars son Elisha hade väckt till liv och vädjade till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin åker. »Herre konung«, ropade Gechasi, »där är kvinnan och där är hennes son, som Elisha väckte till liv.« 6Då började kungen fråga ut kvinnan, och när hon berättat allt för honom skickade kungen med henne en hovman och sade till honom: »Se till att hon får tillbaka all sin egendom och all avkastning från sin åker från det hon lämnade landet ända till i dag.«

Elisha och Hasael i Damaskus

7Elisha hade kommit till Damaskus. Där låg arameernas kung Ben-Hadad sjuk, och man berättade för honom att gudsmannen var i staden. 8Då sade kungen till Hasael: »Ta med dig en gåva och sök upp gudsmannen. Låt honom fråga Herren om jag kommer att bli bra från min sjukdom.« 9Hasael gick för att söka upp Elisha. Han tog med sig en gåva och lät lasta 40 kameler med allt det bästa Damaskus kunde erbjuda. Så kom han och steg fram inför Elisha och sade: »Din son Ben-Hadad, arameernas kung, har sänt mig till dig. Han frågar om han kommer att bli bra från sin sjukdom.« 10Elisha svarade: »Gå och säg till honom: ’Ja, du skall bli bra.’ Men Herren har uppenbarat för mig att han kommer att dö.« 11Gudsmannen stirrade framför sig, stel av skräck. Till slut brast han i gråt. 12»Varför gråter du, herre?« frågade Hasael. Elisha svarade: »Därför att jag vet hur mycket ont du kommer att tillfoga israeliterna; du kommer att sätta eld på deras befästa städer, döda deras unga män med svärd, krossa deras barn och skära upp deras havande kvinnor.« 13Hasael sade: »Hur skulle en hund som jag kunna utföra sådana bedrifter?« Elisha svarade: »Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram.« 14Hasael lämnade Elisha, och när han kom tillbaka hem frågade hans herre vad Elisha hade sagt. »Han sade till mig att du kommer att bli bra«, svarade Hasael. 15Men nästa dag tog han Ben-Hadads täcke, doppade det i vatten och lade det över hans ansikte, så att han dog. Hasael blev kung efter honom.

Joram kung över Juda

16Under Jorams, Achavs sons, femte regeringsår i Israel, blev Joram, Joshafats son, kung över Juda. 17Han var trettiotvå år då han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. 18Han följde de israelitiska kungarna i spåren, som Achavs familj hade gjort; så var han också gift med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19Ändå ville Herren inte utplåna Juda, för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat honom att en lampa alltid skulle brinna för hans efterkommande. 20Under Jorams tid lösgjorde sig Edom från Judas överhöghet och tog sig en egen kung. 21Joram drog upp till Sair med alla vagnstrupperna. På natten gick han till anfall, men edomeerna, som hade omringat honom, slog honom och vagnsbefälhavarna, och folket flydde hem. 22Sedan Edom bröt sig loss har det aldrig stått under Judas överhöghet. Vid samma tid lösgjorde sig också Livna. 23Jorams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 24Joram gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Achasja blev kung efter honom.

Achasja kung över Juda

25Under Jorams, Achavs sons, tolfte regeringsår i Israel, blev Achasja, Jorams son, kung över Juda. 26Han var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Omri, Israels kung. 27Han följde Achavs familj i spåren och gjorde liksom de det som var ont i Herrens ögon; han räknade släktskap med Achav. 28Tillsammans med Achavs son Joram drog han i fält mot Hasael, kungen av Aram, och kämpade mot denne vid Ramot i Gilead, där Joram sårades av arameerna.

29Kung Joram drog sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som arameerna hade tillfogat honom vid Rama under kriget mot Arams kung Hasael. Medan han låg sjuk i Jisreel kom kung Achasja av Juda, Jorams son, på besök till honom.

9

Elishas sändebud smörjer Jehu till kung

91Profeten Elisha kallade till sig en man ur profetskaran och sade till honom: »Fäst upp dina kläder och ta med dig den här oljeflaskan och gå till Ramot i Gilead. 2När du kommer dit, sök då upp Jehu, son till Joshafat, Nimshis son. Gå fram till honom, där han sitter bland de andra, och be honom följa med in i det innersta rummet. 3Ta sedan fram flaskan och häll oljan över hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag smörjer dig till konung över Israel. — Sedan skall du öppna dörren och springa därifrån så fort du kan.«

4Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead, 5och när han kom fram fann han de högre officerarna sitta där. »General«, sade han, »jag har ett ärende till dig.« — »Till vem av oss?« frågade Jehu. »Till dig, general«, svarade han. 6Då reste sig Jehu och gick in i huset. Den unge mannen hällde oljan över hans huvud och sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Jag smörjer dig till konung över Herrens folk, över Israel. 7Du skall göra slut på din herre Achavs ätt, ty jag vill ta hämnd på Isebel för mina tjänare profeternas blod, ja, för alla Herrens tjänares blod. 8Hela Achavs ätt skall gå under; jag skall utrota vartenda manfolk i Israel som tillhör hans släkt, hög som låg. 9Så skall jag låta det gå med Achavs ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt och Bashas, Achias sons, ätt. 10Och Isebels kropp skall hundarna äta på Jisreels mark; ingen skall begrava henne.« Sedan öppnade han dörren och sprang därifrån.

11När Jehu kom ut till de andra officerarna som var i tjänst hos hans herre frågade de honom: »Är allt väl? Vad ville den där galningen dig?« Jehu svarade: »Ni vet ju själva hur en sån där människa pratar.« — 12»Slingra dig inte«, sade de andra, »säg som det är!« Då upprepade Jehu vad den unge mannen sagt: »Så säger Herren: Jag smörjer dig till konung över Israel.« 13Genast tog alla sina mantlar och bredde ut framför honom på trappan, och de stötte i horn och ropade: »Jehu är konung!«

Jehu drar in i Jisreel. Joram, Achasja och Isebel dödas

14Så ställde sig Jehu, son till Joshafat, Nimshis son, i spetsen för sammansvärjningen mot Joram.

Joram och hela den israelitiska hären hade legat i Ramot i Gilead och försvarat staden mot Hasael, arameernas kung. 15Men kung Joram själv hade dragit sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som arameerna hade tillfogat honom under kriget mot Arams kung Hasael.

Jehu sade: »Står ni på min sida, se då till att ingen slipper ut ur staden och ger sig av till Jisreel för att berätta vad som hänt.« 16Sedan steg han upp i sin vagn och körde mot Jisreel, där Joram låg sjuk och dit kung Achasja av Juda hade kommit för att besöka Joram.

17Vaktposten i Jisreel stod uppe i tornet, och när han fick se Jehu och hans män närma sig ropade han: »Jag ser några komma!« Joram befallde att man skulle skicka en ryttare emot dem och fråga om allt var väl. 18Ryttaren red dem till mötes och sade: »Kungen frågar om allt är väl.« — »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!« Vaktposten rapporterade: »Kuriren har nått fram till dem, men han kommer inte tillbaka.« 19Då skickade man ännu en ryttare, och när han kom fram sade han: »Kungen frågar om allt är väl.« — »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!« 20Vaktposten rapporterade: »Han har nått fram till dem men kommer inte tillbaka. Det måste vara Jehu, Nimshis son — han kör som en vettvilling.« 21Då befallde Joram: »Spänn för!« Och man spände för hans vagn.

Joram, Israels kung, och Achasja, Judas kung, for i var sin vagn för att möta Jehu och stötte samman med honom på Navots åker i Jisreel. 22När Joram fick se Jehu frågade han: »Är allt väl, Jehu?« Han svarade: »Hur skulle det kunna vara det så länge din mor Isebel håller på med sin otukt och alla sina häxerier?« 23Då vände Joram vagnen och flydde. »Förräderi, Achasja!« ropade han. 24Men Jehu spände sin båge och sköt Joram mellan skulderbladen. Pilen gick ut genom hjärtat, och Joram segnade ner i sin vagn. 25»Ta honom och släng honom på Navots åker i Jisreel«, sade Jehu till sin adjutant Bidkar. »Du kommer väl ihåg hur du och jag körde sida vid sida i hans far Achavs följe när Herren uttalade domsordet över honom: 26Så sant som jag i går såg Navots och hans söners blod spillas skall jag utkräva hämnd av dig på denna åker, säger Herren. — Ta honom nu och släng honom på åkern, så som Herren har sagt.«

27När Achasja, Judas kung, såg vad som hände flydde han mot Bet Haggan. Jehu förföljde honom och ropade: »Den där också! Döda honom!« Och de sköt ner honom när hans vagn var i backen upp mot Gur vid Jivleam. Men han lyckades ta sig till Megiddo; där dog han. 28Hans tjänare förde honom till Jerusalem i en vagn, och där begravde de honom bland hans fäder i Davids stad. — 29Achasja hade blivit kung över Juda under Jorams, Achavs sons, elfte regeringsår.

30Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick reda på det målade hon ögonen och satte upp håret. Sedan ställde hon sig och såg ut genom fönstret. 31Då kom Jehu i porten, och Isebel hälsade honom: »Är allt väl, Simri, din kungamördare?« 32Jehu tittade upp mot fönstret och ropade: »Vem står på min sida?« Ett par tre hovmän visade sig i fönstret. 33»Kasta ner henne!« ropade Jehu. De kastade ner henne, och blodet stänkte på väggen och på hästarna, och hästarna trampade på henne.

34Jehu gick in och åt och drack. Sedan befallde han: »Ta hand om henne, denna förbannade kvinna, och begrav henne — hon var en konungs dotter!« 35Men när de kom för att begrava henne fann de inte mer av henne än skallen, fötterna och händerna. 36De gick tillbaka och talade om det för Jehu, och då sade han: »Det är Herrens ord som har fullbordats, det ord han talade genom sin tjänare Elia från Tishbe: På Jisreels mark skall hundarna äta Isebels kött, 37och hennes lik skall bli till gödsel på Jisreels mark. Ingen skall kunna säga: Detta var Isebel.«

10

Jehu gör slut på Achavs ätt och dödar anförvanter till Achasja

101Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han skickade till stadens styresmän, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev: 2»Ni har er herres söner hos er; ni har också vagnar och hästar, en befäst stad och vapen. När ni nu mottar detta brev 3skall ni därför välja ut den som är bäst och lämpligast bland er herres söner och sätta honom på hans faders tron och kämpa för er herres ätt.« 4De blev förfärade och tänkte: »Om två kungar inte kunde hålla stånd mot honom, hur skulle då vi kunna det?« 5Förvaltaren över de kungliga egendomarna, stadskommendanten, de äldste och förmyndarna svarade därför Jehu: »Vi är dina tjänare och skall göra allt du befaller oss. Vi tänker inte utse någon till kung. Gör vad du finner bäst.« 6Då skrev Jehu ett nytt brev till dem: »Om ni står på min sida och vill lyssna till mig, så ta med er huvudena av er herres söner och kom till mig i Jisreel i morgon.« De sjuttio kungasönerna bodde hos de stormän i staden som hade hand om deras uppfostran.

7När brevet kom fram grep man kungasönerna och halshögg dem, alla sjuttio. Huvudena lades i korgar, som sedan skickades till Jehu i Jisreel. 8Ett sändebud kom och berättade för Jehu att kungasönernas huvuden hade förts dit. Då befallde han: »Lägg dem i två högar utanför stadsporten tills i morgon.« 9Nästa morgon gick han ut och ställde sig där och sade till folket: »Ni är utan skuld. Det är jag som har satt mig upp mot min herre och dräpt honom. Men vem har dödat alla dessa? 10Ni märker att vartenda ord besannas som Herren har uttalat över Achavs ätt. Han har utfört vad han har sagt genom sin tjänare Elia.« 11Och Jehu dödade alla som var kvar av Achavs ätt i Jisreel och alla hans stormän, hans förtrogna och hans präster; inte en enda slapp undan.

12Jehu for nu till Samaria. På vägen dit, i Bet-Eked Haroim, 13mötte han anförvanter till Achasja, kungen av Juda. Han frågade dem vilka de var, och de svarade: »Vi är släkt med Achasja och har kommit för att besöka kungasönerna och kungamoderns söner.« — 14»Grip dem levande!« befallde Jehu, och man grep dem. Sedan slog man ihjäl dem vid brunnen i Bet-Eked, allt som allt 42 man. Han skonade inte en enda.

15När Jehu sedan fortsatte därifrån kom Jonadav, Rekavs son, emot honom. Jehu hälsade honom och frågade: »Kan jag lita på din vänskap, så som du kan lita på min?« Jonadav svarade: »Ja, det kan du.« — »I så fall: räck mig din hand.« Jonadav räckte honom handen, och Jehu hjälpte honom upp i vagnen. 16»Följ med mig och se hur hängivet jag kämpar för Herren«, sade Jehu. Och så fick Jonadav följa med i vagnen. 17När Jehu var framme i Samaria dödade han alla som fanns kvar där av Achavs ätt, tills den var helt utrotad, i enlighet med Herrens ord till Elia.

Jehu utrotar baalsdyrkan

18Jehu samlade hela folket och sade: »Achav dyrkade Baal litet, Jehu skall dyrka honom mycket. 19Kalla nu hit alla Baals profeter, alla som dyrkar honom och alla hans präster. Ingen får utebli, för jag tänker fira en stor offerfest till Baals ära. Den som uteblir skall mista livet.« Men detta var en list som Jehu använde för att kunna utplåna dem som dyrkade Baal. 20Han befallde att man skulle utlysa en helig högtidssamling till Baals ära, och det gjorde man. 21Jehu skickade bud runt hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; ingen enda uteblev. De gick in i Baals tempel och fyllde det från den ena änden till den andra. 22Föreståndaren för klädkammaren fick befallning av Jehu att ta fram dräkter åt alla baalsdyrkarna. När han gjort detta 23kom Jehu tillsammans med Jonadav, Rekavs son, till Baals tempel. Han uppmanade baalsdyrkarna att noga se sig omkring och förvissa sig om att ingen som dyrkade Herren fanns bland dem utan bara baalsdyrkare. 24Så gick de för att frambära slaktoffren och brännoffren. Men Jehu hade ställt 80 man utanför templet och sagt till dem: »Jag lämnar dessa människor i ert våld; den som låter någon av dem undkomma får plikta med sitt eget liv.« 25Då Jehu hade framburit brännoffret sade han till gardet och drabanterna: »Kom och hugg ner dem! Låt ingen slippa ut.« Då högg de ner dem och kastade undan dem. Sedan gick de in i det inre av baalstemplet 26och bar ut stoden därifrån och brände den. 27Baals altare rev de ner, ja, de rev hela baalstemplet och gjorde det till avträde, vilket det är än i dag. 28Så fördrev Jehu Baal från Israel. 29Men de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett israeliterna till övergav han inte — guldkalvarna i Betel och Dan.

30Herren sade till Jehu: »Eftersom du så lydigt har rättat dig efter min vilja och utfört allt det jag beslutat i fråga om Achavs ätt skall dina ättlingar intill fjärde led sitta på Israels tron.« 31Men Jehu bemödade sig inte om att efterleva Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta; han övergav inte de synder som Jerobeam hade förlett Israel till.

32På den tiden började Herren stympa Israels land: Hasael besegrade israeliterna och tog hela deras område 33från Jordan och österut, hela Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, ända från Aroer vid Arnons floddal, både Gilead och Bashan.

34Jehus historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 35Jehu gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joachas blev kung efter honom. 36Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.