Bibel 2000 (B2000)
5

Elisha botar Naaman från Aram

51Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska. 2Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, 3och en dag sade hon till sin matmor: »Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.« 4Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt. 5»Far du dit«, sade arameerkungen, »jag skall skicka med dig ett brev till Israels kung.« Naaman gav sig i väg och tog med tio talenter silver och 6 000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter. 6Han överlämnade brevet till kungen av Israel, och där stod: »Med detta brev sänder jag min tjänare Naaman till dig, för att du skall bota honom från hans spetälska.« 7När kungen hade läst brevet rev han sönder sina kläder och ropade: »Är jag då en gud, med makt över liv och död, eftersom han skickar till mig en spetälsk och begär att jag skall bota honom? Ni märker hur han söker sak med mig.«

8Gudsmannen Elisha fick veta att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, och han sände då bud och frågade kungen: »Varför river du sönder dina kläder? Låt mannen komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.« 9Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. 10Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: »Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.« 11Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: »Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. 12Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?« Förbittrad vände han sig om och gick. 13Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. »Fader«, sade de, »om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.«

14Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. 15Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: »Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare.« 16Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever, han som jag tjänar: det kan jag inte göra.« Och fastän Naaman försökte övertala honom vägrade Elisha att ta emot någon gåva. 17Då sade Naaman: »Låt mig få ta med så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. I fortsättningen kommer din tjänare inte att frambära brännoffer och slaktoffer till några andra gudar, bara till Herren. 18Men en sak må Herren förlåta mig. Om jag går vid min herre konungens sida när han skall tillbe i Rimmons tempel och jag faller ner och tillber där i Rimmons tempel tillsammans med honom, då må Herren förlåta mig detta.« 19Och Elisha tog farväl av honom.

Gechasis bedrägeri

När Naaman hunnit ett stycke på väg 20tänkte Gechasi, gudsmannen Elishas tjänare: »Min herre lät denne Naaman från Aram komma för billigt undan när han inte tog emot vad han hade med sig. Så sant Herren lever: jag springer ifatt honom och ser till att jag får åtminstone något av honom.« 21Och så gav han sig i väg efter Naaman. När denne såg att det kom någon springande efter honom steg han ur vagnen och gick emot honom. »Är allt väl?« frågade han, 22och Gechasi svarade: »Ja. Men min herre har skickat mig för att hälsa att han just fått besök av två unga män ur profetskaran i Efraims bergsbygd, och han ber dig därför om en talent silver åt dem och två högtidsdräkter.« — 23»Låt mig lämna två talenter«, sade Naaman och trugade dem på honom. Han knöt in silvertalenterna i två kappor och lämnade dem tillsammans med de båda högtidsdräkterna åt två av sina tjänare, som fick bära dem framför Gechasi. 24När de kom fram till stadskullen tog Gechasi hand om gåvorna och gömde dem i sitt hus. Sedan fick männen återvända.

25När Gechasi var tillbaka hos sin herre igen frågade Elisha: »Var har du varit?« — »Ingenstans, herre«, svarade Gechasi. 26Men Elisha sade: »Tror du inte att jag i anden var där, då en man lämnade sin vagn och kom emot dig? Nu har du väl fått silver så att du kan skaffa dig trädgårdar, olivlundar och vingårdar, får och kor, slavar och slavinnor! 27Men Naamans spetälska skall för all framtid häfta vid dig och dina efterkommande.« När Gechasi gick därifrån var han vit som snö av spetälska.