Bibel 2000 (B2000)
4

Elisha hjälper en profetänka

41Hustrun till en av profeterna kom till Elisha och klagade: »Min man, din tjänare, är död. Du vet att han var en gudfruktig man. Nu kommer en fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar.« 2Elisha frågade: »Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har i huset.« — »Herre«, svarade kvinnan, »det enda jag har är en kruka olja.« 3Elisha sade: »Gå runt till alla dina grannar och låna ihop kärl, så många tomma kärl du kan få tag i. 4Gå sedan in och stäng dörren om dig och dina söner och häll upp i alla kärlen och ställ undan dem efter hand som de fylls.« 5Kvinnan lämnade honom.

Hon stängde igen dörren om sig och sina söner, de räckte henne kärlen och hon hällde i. 6Då kärlen var fulla sade hon till en av sönerna: »Ta hit ett kärl till«, men han svarade: »Det finns inga fler.« Då slutade oljan att rinna. 7Kvinnan sökte upp gudsmannen och berättade för honom vad som hänt. »Gå och sälj oljan«, sade han till henne, »och betala din skuld. Det som blir över skall du och dina söner ha att leva på.«

Elisha och kvinnan i Shunem

8En dag kom Elisha till Shunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att komma och äta hos henne. I fortsättningen tog han in där och bjöds på mat var gång han hade sina vägar åt det hållet. 9Och kvinnan sade till sin man: »Vet du, jag är säker på att han som brukar komma hit till oss är en gudsman, en helig man. 10Vi kan väl ordna med ett litet rum uppe på taket och sätta dit en säng, ett bord, en stol och en lampa, så kan han bo där när han kommer till oss.«

11Nästa gång Elisha kom dit tog han in på rummet och övernattade där. 12Han lät sin tjänare Gechasi kalla på shunemitiskan, och då hon kom 13fick tjänaren säga till henne: »När du nu har gjort dig allt detta besvär för oss, vad kan jag då göra för dig? Kanske lägga ett ord för dig hos kungen eller hos överbefälhavaren?« Kvinnan sade: »Nej, jag lever här bland de mina.« — 14»Finns det ingenting man kan göra för henne?« undrade Elisha, och då svarade Gechasi: »Hon har ingen son, och hennes man är gammal.« 15Elisha lät Gechasi kalla på henne, och hon kom och stannade i dörröppningen. 16Då sade Elisha: »Nästa år vid den här tiden skall du hålla en son i dina armar.« — »Nej, gudsman«, svarade hon, »inbilla inte din tjänarinna något sådant.« 17Men hon blev havande, och vid samma tid följande år födde hon en son, precis som Elisha hade sagt.

18Pojken blev större, men en dag när han hade gått ut till sin far bland skördearbetarna 19började han jämra sig: »Mitt huvud, mitt huvud!« Fadern sade åt en av tjänarna att bära hem pojken till hans mor. 20Tjänaren gjorde så, och sedan satt pojken i sin mors knä ända till middagstiden; då dog han. 21Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde dörren och gick. 22Sedan kallade hon på sin man och bad honom skicka till henne någon av tjänstefolket och en av åsnorna. »Jag skall bara bort till gudsmannen«, förklarade hon, »jag är snart tillbaka.« 23Mannen frågade: »Varför skall du till honom i dag, det är ju varken nymånad eller sabbat?« — »Oroa dig inte«, svarade hon, 24och så lät hon sadla åsnan och sade åt tjänaren: »Följ med och driv på åsnan åt mig. Låt den inte stanna förrän jag säger till.«

25Hon gav sig i väg och kom fram till gudsmannen på berget Karmel. Han såg henne på avstånd och sade till sin tjänare Gechasi: »Där kommer kvinnan från Shunem. 26Spring och möt henne och fråga om allt är väl med henne och hennes man och med pojken.« Kvinnan svarade att allt var väl. 27Men när hon kom fram till gudsmannen på berget klamrade hon sig fast vid hans fötter. Gechasi gick fram för att fösa undan henne, men då sade gudsmannen: »Låt henne vara, hon är förtvivlad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig veta något.« 28Då sade kvinnan: »Herre, har jag bett dig om någon son? Jag bad ju tvärtom att du inte skulle ge mig några falska förhoppningar.«

29Elisha vände sig till Gechasi: »Fäst upp dina kläder och gå! Ta med dig min stav. Om du möter någon så hälsa inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte. Du skall lägga min stav på pojken.« 30Men pojkens mor sade till Elisha: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag går inte härifrån utan dig.« Då reste han sig och följde med henne. 31Gechasi hade gått i förväg. Han lade staven på pojken, men inget ljud hördes, inget livstecken kunde märkas. Då gick han tillbaka, och när han mötte Elisha talade han om för honom att pojken inte hade vaknat.

32Elisha kom nu fram till huset, och där inne låg pojken död på hans säng. 33Han gick in i rummet och stängde dörren om sig och pojken och bad till Herren. 34Sedan lade han sig över pojken, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han nu låg böjd över honom började pojkens kropp bli varm. 35Elisha reste sig och gick av och an i rummet, men sedan böjde han sig över kroppen igen. Då nös pojken, sju gånger, och slog upp ögonen. 36Elisha ropade på Gechasi och bad honom hämta shunemitiskan. När hon kom sade han: »Ta emot din son.« 37Hon steg fram och kastade sig för hans fötter. Sedan lyfte hon upp sonen och gick ut.

Giftundret och brödundret

38Elisha var tillbaka i Gilgal, och det rådde hungersnöd i landet. När nu profetskaran satt där framför honom sade han till sin tjänare: »Sätt på den stora grytan och laga till soppa åt profeterna!« 39En av dem gick ut på fälten för att hämta växter. Där fann han en ranka med vilda pumpor. Han plockade manteln full och gick tillbaka och skivade ner pumporna i soppgrytan, utan att någon anade oråd. 40Man öste upp åt männen, men när de smakat på soppan skrek de: »Det är gift i grytan, gudsman!« Och de kunde inte äta något. 41Då sade Elisha: »Ge mig lite mjöl.« Det lade han i grytan och sade: »Ös upp och låt alla äta.« Och nu fanns det inte längre något skadligt i grytan.

42En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. »Ge det åt männen att äta«, sade Elisha, 43men hans tjänare invände: »Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?« — »Ge det åt männen«, upprepade Elisha, »ty så säger Herren: De skall äta och få över.« 44Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt.