Bibel 2000 (B2000)
23

Josia reformerar gudstjänsten

231Kungen lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2Han gick upp till Herrens hus, och alla män i Juda och alla invånare i Jerusalem följde honom, präster och profeter, ja, hela folket, unga som gamla, och han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som påträffats i Herrens hus. 3Kungen ställde sig sedan vid pelaren och bekräftade inför Herren förbundet, enligt vilket de skulle hålla sig till Herren och följa hans bud och befallningar och stadgar med hela sitt hjärta och med hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som fanns nedskrivna i boken. Och hela folket trädde in i förbundet.

4Kungen befallde översteprästen Hilkia, prästerna närmast under honom och tröskelväktarna att de skulle från Herrens tempel skaffa undan alla föremål som tillverkats för Baal och Ashera och himlens hela härskara. Därefter brände han upp dem utanför Jerusalem, på avsatserna i Kidrondalen, och förde bort askan till Betel. 5De avgudapräster som Judas kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerplatserna i Judas städer och runt omkring Jerusalem körde han bort, likaså dem som tänt offereld åt Baal, åt solen och månen, åt stjärnbilderna och himlens hela härskara. 6Asherapålen i Herrens hus tog han bort och förde den till Kidrondalen utanför Jerusalem; där brände han den och krossade den till stoft, som han sedan kastade ut på den allmänna begravningsplatsen. 7Han rev ner kulttjänarnas byggnader, som fanns i Herrens hus och där kvinnorna vävde tyger åt Ashera. 8Han lät hämta alla präster i Judas städer och skända offerplatserna där de hade tänt offereld, från Geva ända till Beer Sheva. Och han förstörde bockdemonernas offerplats, som låg framför stadskommendanten Josuas port, på vänster sida när man går in genom stadsporten. 9Men de som hade varit präster vid offerplatserna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem utan måste nöja sig med att äta osyrat bröd tillsammans med de andra prästerna. 10Också Tofet i Ben-Hinnoms dal skändade han, för att man inte längre skulle kunna offra sina söner och döttrar på bålet åt Molok. 11Han skaffade bort de hästar som Judas kungar hade ställt upp till solens ära. De stod vid ingången till Herrens hus, nära hovmannen Netan-Meleks kammare i tillbyggnaden. Solvagnarna brände kungen upp, 12och vidare rev han de altaren som Judas kungar hade byggt och som stod uppe på taket intill Achas övre gemak och de altaren som Manasse hade rest på de båda förgårdarna till Herrens hus; han krossade dem på platsen och kastade gruset i Kidrondalen. 13Öster om Jerusalem, söder om Fördärvets berg, skändade han de offerplatser som Israels kung Salomo hade låtit inrätta åt Astarte, Sidons vidrighet, åt Kemosh, moabiternas vidrighet, och åt Milkom, ammoniternas skändlige gud. 14Stenstoderna krossade han, asherapålarna högg han ner och platsen där de stått fyllde han med människoben.

15Också altaret i Betel, offerplatsen som Jerobeam, Nevats son, inrättade, han som förledde Israel till synd, också detta altare och denna offerplats förstörde Josia. Han brände offerplatsen och krossade allt till stoft. En asherapåle brände han upp. 16Då han vände sig om och fick se gravarna där på berget lät han hämta benen därifrån och brände dem på altaret; så ohelgade han detta. Därmed uppfylldes de ord från Herren som gudsmannen hade uttalat den gången Jerobeam stod vid altaret under högtiden. Josia vände nu blicken åt ett annat håll och upptäckte graven där gudsmannen vilade, han som hade uttalat dessa ord. 17Kungen frågade vad det var för en gravvård han såg, och männen från staden svarade: »Graven tillhör gudsmannen som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel och förutsade detta som du nu har gjort.« 18Då befallde kungen: »Lämna honom i fred; ingen får flytta hans ben.« Och så lät de dem ligga kvar tillsammans med benen efter profeten som kom från Samaria.

19Josia utplånade också alla tempel som Israels kungar hade byggt på offerplatserna i Samariens städer och med vilka de hade väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel. 20På altarna slaktade han alla präster som fanns vid offerplatserna där och brände dessutom människoben. Sedan återvände han till Jerusalem.

21Kungen befallde hela folket: »Ni skall fira påsk till Herrens, er Guds, ära, så som det står skrivet i denna förbundsbok.« 22Någon sådan påsk hade nämligen inte firats sedan den tid domarna styrde Israel, inte under Israels och Judas kungars tid; 23först nu under kung Josias artonde regeringsår firades en sådan påsk till Herrens ära i Jerusalem.

24Josia utrotade andeskådare och spåmän, husgudar, gudabilder och alla vidrigheter som fanns i Juda och Jerusalem och följde så lagens föreskrifter i boken som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 25Det hade aldrig före honom funnits en sådan kung som han, ingen som så höll sig till Herren av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och helt rättade sig efter Moses lag. Och inte heller efter honom kom en kung som han.

26Likväl stillade inte Herren sin stora vrede, som hade flammat upp mot Juda på grund av allt som Manasse hade gjort och som väckt hans harm. 27Herren sade: »Också Juda skall jag fördriva ur min åsyn, liksom jag har fördrivit Israel. Jag skall förkasta den stad som jag utvalde, Jerusalem, och det hus om vilket jag sade: Där skall mitt namn vara.«

28Josias historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 29På hans tid tågade farao Neko, kungen av Egypten, mot den assyriske kungen och trängde fram mot Eufrat. Kung Josia drog ut för att möta honom, men när de stod öga mot öga vid Megiddo blev han dödad. 30Hans män förde hans kropp i en vagn från Megiddo till Jerusalem och begravde honom på hans gravplats. Folket i landet smorde Josias son Joachas till kung efter honom.

Joachas kung över Juda

31Joachas var tjugotre år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter, från Livna. 32Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder gjort. 33Farao Neko lät fängsla honom i Rivla i Hamat och gjorde därmed slut på hans regering i Jerusalem. Han utkrävde av landet en skatt på 100 talenter silver och en talent guld. 34Farao Neko insatte Josias son Eljakim som kung efter hans far och ändrade hans namn till Jojakim. Joachas fördes till Egypten och dog där. 35Jojakim betalade silvret och guldet till farao. Men han måste förrätta en skattskrivning i landet för att få in den summa som farao begärde. Av varje skattpliktig medborgare utkrävde han sedan hans andel av det silver och guld som skulle betalas till farao Neko.

Jojakim kung över Juda

36Jojakim var tjugofem år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Sevudda, Pedajas dotter, från Ruma. 37Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder gjort.

24

241På hans tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessar i krig, och Jojakim måste underkasta sig honom men avföll efter tre år. 2Då sände Herren mot honom rövarband av kaldeer, arameer, moabiter och ammoniter. Han sände dem mot Juda rike för att krossa det, så som han förutsagt genom sina tjänare, profeterna. 3Ja, det var på Herrens befallning som detta drabbade judeerna; han ville driva dem bort ur sin åsyn på grund av alla de synder Manasse hade begått, 4särskilt då han låtit så mycket oskyldigt blod flyta att det fyllde Jerusalem. Det ville Herren inte förlåta. 5Jojakims historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 6Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

7Kungen av Egypten drog nu inte ut på fler krigståg utan stannade i sitt land, eftersom han till kungen av Babylonien hade förlorat vad som hade tillhört honom, från Egyptens gränsflod till Eufrat.

Jojakin kung över Juda. Nebukadnessar plundrar Jerusalem

8Jojakin var arton år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta, Elnatans dotter, från Jerusalem. 9Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans far gjort. 10Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars trupper upp mot Jerusalem, och staden belägrades. 11Nebukadnessar kom sedan själv efter, medan hans trupper ännu omringade staden. 12Då överlämnade sig Jojakin, kungen av Juda, åt den babyloniske kungen tillsammans med sina rådgivare, ämbetsmän och hovmän. Det var i sitt åttonde regeringsår som kungen av Babylonien gjorde Jojakin till sin fånge. 13Han förde bort alla skatter både i Herrens hus och i kungens palats. Han plundrade Herrens tempel på allt av guld som Salomo, Israels kung, hade låtit tillverka, så som Herren hade sagt. 14Han förde bort hela Jerusalem i fångenskap, alla ämbetsmän och besuttna, tillsammans 10 000, och vidare alla hantverkare och smeder. Bara de fattigaste i landet blev kvar. 15Jojakin förde han bort till Babylon. Också kungens mor, hans hustrur och hovmän och hövdingarna i landet deporterade han från Jerusalem till Babylon, 16därtill alla besuttna, 7 000, och 1 000 hantverkare och smeder, allesammans stridsdugliga. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. 17Han insatte Jojakins farbror Mattanja som kung efter honom och ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia kung över Juda. Jerusalem erövras av Nebukadnessar

18Sidkia var tjugoett år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter, från Livna. 19Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim gjort. 20Och i sin vrede mot Jerusalem och Juda stötte Herren dem till sist ifrån sig.

25

Sidkia bröt med kungen av Babylonien, 251och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tågande mot Jerusalem med hela sin här. Han inringade staden och kastade upp en vall omkring den. 2Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 3På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta, 4inleddes stormningen av staden. Under natten lämnade kungen och alla soldaterna den omringade staden genom en port mellan de båda murarna invid den kungliga trädgården. Han tog vägen mot Jordandalen, 5men den kaldeiska hären förföljde honom och hann upp honom i öknen vid Jeriko. Då övergav alla hans krigare honom och skingrades. 6Kaldeerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla. Denne rannsakade Sidkia 7och lät inför hans ögon avrätta hans söner. Därefter fick Sidkia ögonen utstuckna. Han slogs i bojor och fördes till Babylon.

Folket förs bort till Babylonien. Templet plundras

8På sjunde dagen i femte månaden — det var i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår i Babylonien — kom Nebusaradan, som var befälhavare för livgardet och en av den babyloniske kungens betrodda män, till Jerusalem. 9Han brände ner Herrens hus och kungens palats, ja, alla hus i Jerusalem, alla stormanshus, stack han i brand. 10Och de kaldeiska trupper som stod under hans befäl rev ner murarna runt Jerusalem. 11De soldater som var kvar i staden och de som deserterat till den babyloniske kungen fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 12Men av de fattigaste i landet lämnade han kvar några som skulle bruka vingårdar och åkrar.

13Kaldeerna slog sönder bronspelarna i Herrens hus, liksom stativen och Havet av brons som fanns där, och förde bort bronsen till Babylonien. 14De tog också grytorna, skovlarna, knivarna, pannorna och alla andra föremål av brons som använts i gudstjänsten. 15Gardesbefälhavaren lade beslag på ämbaren och offerskålarna, som var av guld eller silver alltigenom. 16Två pelare, Havet, stativen som Salomo lät tillverka för Herrens hus — det gick inte att väga bronsen i alla dessa föremål. 17De båda pelarna var 18 alnar höga och hade pelarhuvuden av brons som var tre alnar höga och omgavs av ett flätverk med granatäpplen, allt av brons.

18Gardesbefälhavaren grep översteprästen Seraja, prästen närmast under honom, Sefanja, och de tre tröskelväktarna. 19Av dem som fanns i staden grep han den man vid hovet som var krigskommissarie, fem av kungens närmaste män i staden, stabschefens sekreterare, som skrev ut medborgarna till krigstjänst, samt 60 andra män i staden. 20Gardesbefälhavaren Nebusaradan grep dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 21Där lät kungen avliva dem, i Rivla i Hamat. Så fördes Judas folk bort från sitt land.

Gedalja ståthållare i Juda

22Över dem som var kvar i landet, dem som den babyloniske kungen Nebukadnessar hade låtit stanna, satte han som ståthållare Gedalja, son till Achikam, son till Shafan. 23När officerarna och deras soldater fick höra att den babyloniske kungen hade gjort Gedalja till ståthållare sökte de sig till denne i Mispa. Det var Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son, från Netofa och Jaasanja, son till en man från Maaka, dessa och deras män.

24Gedalja gav dem då alla sitt ord på att de utan fruktan kunde underkasta sig kaldeerna. »Stanna här i landet och tjäna den babyloniske kungen, så går det er väl«, sade han. 25Men i den sjunde månaden kom en man av kunglig börd, Ismael, son till Netanja, son till Elishama, med tio man till Mispa. Där slog de ihjäl Gedalja och de judeer och kaldeer som var hos honom. 26Hela folket, unga såväl som gamla, gav sig då tillsammans med officerarna i väg till Egypten, ty de var rädda för kaldeerna.

Jojakin benådas

27Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, på tjugosjunde dagen i tolfte månaden, blev han benådad av den babyloniske kungen Evil Merodak, samma år som denne blev kung. Han släppte ut honom ur fängelset 28och behandlade honom vänligt; han gav honom den förnämsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 29Jojakin fick lägga av sin fångdräkt, och sedan åt han alltid vid kungens bord, så länge han levde. 30Det han behövde för sitt uppehälle fick han regelbundet av kungen, en viss tilldelning för varje dag, så länge han levde.