Bibel 2000 (B2000)
22

Josia kung över Juda. Lagboken påträffas

221Josia var åtta år då han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans mor hette Jedida, Adajas dotter, från Boskat. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och följde helt i sin fader Davids spår utan att vika av åt något håll.

3Under sitt artonde regeringsår skickade kung Josia sin sekreterare Shafan, son till Asalja, son till Meshullam, till Herrens hus med detta uppdrag: 4»Gå till översteprästen Hilkia och säg åt honom att smälta ner det silver som har kommit in till Herrens hus och som tröskelväktarna tagit emot av folket. 5Silvret skall han sedan överlämna till förmännen för tempelarbetena, och dessa skall i sin tur ge det vidare till dem som arbetar med att sätta Herrens hus i stånd, 6snickarna, byggnadsarbetarna och murarna. Vidare skall silvret användas till att köpa timmer och byggnadssten för restaureringen av templet. 7Det behövs ingen redovisning av dem som tar emot silvret; de är betrodda.«

8Översteprästen Hilkia sade nu till kungens sekreterare Shafan: »Jag har funnit bokrullen med lagen i Herrens hus.« Och han gav den till Shafan, som läste den. 9Shafan gick sedan till kungen med sin rapport: »Silvret som fanns i templet har dina tjänare smält ner i formar och lämnat till förmännen för arbetet vid Herrens hus.« 10Sedan berättade sekreteraren Shafan att prästen Hilkia hade gett honom en bokrulle. Och han läste den för kungen.

11När kungen hörde vad som stod i lagboken rev han sönder sina kläder 12och gav sedan följande befallning åt prästen Hilkia, åt Achikam, Shafans son, åt Akbor, Mikajas son, åt sekreteraren Shafan och åt kungens minister Asaja: 13»Gå och fråga Herren för min och folkets räkning, för hela Juda, om det som står skrivet i den bok som nu har påträffats. Ty Herrens vrede är stor; den har flammat upp mot oss därför att våra fäder inte lyssnade på orden i denna bok och inte handlade så som det står skrivet i den.«

14Då gick prästen Hilkia tillsammans med Achikam, Akbor, Shafan och Asaja till Hulda, en kvinnlig profet, som var gift med föreståndaren för klädkammaren, Shallum, son till Tikva, son till Harchas; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. När de hade framfört sitt ärende 15svarade hon dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som skickade er till mig: 16Så säger Herren: Jag skall låta olycka drabba denna plats och dess invånare, allt det som omtalas i den bok som kungen av Juda har läst. 17Därför att de övergav mig och tände offereld åt andra gudar och väckte min förbittring med allt vad de gjorde skall min vrede flamma upp mot denna plats och inte slockna. 18Men till kungen av Juda, som har skickat er hit för att fråga Herren, skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud: De domsord du lyssnade till … 19Du visade dig ödmjuk och botfärdig inför Herren då du hörde de ord jag riktade mot denna plats och dess invånare: den skall väcka fasa och användas i förbannelser. Du rev sönder dina kläder och grät inför mig. Därför har jag också lyssnat till dig, säger Herren. 20Jag skall låta dig förenas med dina fäder, så att du i ro får läggas i din grav, och du skall slippa se den olycka som jag skall låta drabba denna plats.« Och de återvände till kungen med detta svar.