Bibel 2000 (B2000)
19

191När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. 2Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, 3med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. 4Kanske har Herren, din Gud, hört allt vad den assyriske stabschefen sade när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.«

5När kung Hiskias män kom till Jesaja 6fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. 7På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.«

8Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. 9Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom.

Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: 10»Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. 11Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? 12De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar — blev de räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?«

14Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad: »Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 16Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. 17Det är sant, Herre: Assyriens kungar har krossat folken, skövlat deras länder 18och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. 19Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du, Herre, ensam är Gud.«

Jesajas profetia mot Sanherib

20Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud: Vad du bett mig om när det gäller Sanherib, Assyriens kung, har jag hört. 21Detta är de ord Herren riktar mot honom:

Jungfrun Sion föraktar och hånar dig.

Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig.

22Vem är det du har smädat och skymfat,

mot vem har du höjt din röst

och kastat stolta blickar?

Mot Israels Helige!

23Genom dina sändebud har du smädat Herren:

Du sade: ’Med mina många vagnar

har jag utfört stora bedrifter.

Jag drog fram över bergens krön,

det fjärran Libanons höjder.

Jag fällde dess högsta cedrar,

dess yppersta cypresser.

Jag valde mitt nattkvarter

i dess bortersta trakter,

där skogen står tät.

24Jag grävde efter vatten

och drack ur okända flöden.

Egyptens alla floder torkade ut

där min fot hade trampat.’

25Har du då inte hört

att jag för länge sedan planlagt detta,

skapat det i en fjärran urtid?

Nu har jag låtit det komma:

det blev din lott att förvandla

befästa städer till ruiner.

26Invånarna stod där handfallna,

förkrossade och uppgivna.

De var som örter på marken,

som den spirande grönskan,

som gräset på taken

under den brännande östan.

27Du må stå eller sitta,

du må gå eller komma

— jag vet vad du gör.

28Du rasar mot mig,

och jag märker ditt övermod.

Därför skall jag sätta en krok i din näsa

och betsel i din mun

och leda dig tillbaka samma väg du kom.

29Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. 31Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herrens lidelse skall utföra detta.

32Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. 33Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, 34ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.«

Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

35Den natten drog Herrens ängel ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.

36Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. 37En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.

20

Hiskias sjukdom

201Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: »Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.« 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3»Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.« Och han grät häftigt.

4Innan Jesaja hade hunnit lämna den mellersta borggården kom Herrens ord till honom: 5»Gå tillbaka och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen — i övermorgon får du gå upp till Herrens hus. 6Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad för min och för min tjänare Davids skull.« 7Sedan lät Jesaja hämta en kaka fikon; den lade man på det onda stället, och Hiskia blev frisk.

8Hiskia frågade Jesaja: »Vad är då tecknet på att Herren skall bota mig, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?« 9Jesaja sade: »Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: skall skuggan fortsätta tio trappsteg eller gå tio steg tillbaka?« 10Hiskia svarade: »Det är lätt för skuggan att ta tio steg framåt. Nej, låt den gå tio steg tillbaka!« 11Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som den redan tagit nerför Achas trappor.

Sändebuden från Babylonien

12När kungen av Babylonien, Berodak Baladan, Baladans son, hörde att Hiskia varit sjuk men blivit återställd skickade han ett brev och en gåva till honom. 13Hiskia gladde sig åt sändebudens ankomst och visade dem hela sitt förrådshus med silver och guld, kryddor och välluktande oljor samt sin rustkammare och allt som rymdes i hans skattkamrar. Det fanns inte något i palatset eller i hela riket som han inte visade dem. 14Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och frågade honom vad männen hade sagt och varifrån de kom. »De har kommit från ett fjärran land«, svarade Hiskia, »från Babylonien.« — 15»Vad fick de se i ditt palats?« frågade Jesaja. Hiskia sade: »Allt som finns i mitt palats. Det finns inte något i mina skattkamrar som jag inte visade dem.« 16Då sade Jesaja: »Hör Herrens ord: 17Det kommer en dag då allt som finns i ditt palats skall föras bort till Babylonien, allt som dina fäder har samlat fram till nu. Ingenting skall lämnas kvar, säger Herren. 18Bland de söner som kommer att födas åt dig, ditt eget kött och blod, skall några tvingas till hovtjänst i den babyloniske kungens palats.« 19Hiskia svarade: »Det är ett gott ord som du har kommit med från Herren.« Han tänkte att så länge han själv levde skulle det råda fred och trygghet.

20Hiskias historia i övrigt, hans framgångar och hans bedrift att anlägga dammen och tunneln och leda vattnet in i staden, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 21Hiskia gick till vila hos sina fäder. Hans son Manasse blev kung efter honom.

21

Manasse kung över Juda

211Manasse var tolv år då han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Bah. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de vedervärdiga bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 3Manasse återställde de offerplatser som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren åt Baal och gjorde en asherapåle, liksom Israels kung Achav hade gjort, och han tillbad och dyrkade himlens hela härskara, 4som han byggde altaren åt i Herrens hus, fastän Herren hade sagt: »Jerusalem skall jag göra till hemvist för mitt namn.« 5På de båda förgårdarna till Herrens hus byggde han altaren åt himlens hela härskara. 6Manasse lät också offra sin son på bålet. Han bedrev häxeri och trolldom, andebesvärjelse och spådomskonster och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 7Han lät tillverka en asherabild, som han satte upp i templet, fastän Herren hade sagt till David och hans son Salomo: »Detta hus och Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, skall jag för alltid göra till hemvist för mitt namn. 8Jag skall aldrig mer jaga bort israeliterna från det land jag gav deras fäder om de bara håller allt jag har befallt dem, hela den lag som min tjänare Mose gav dem.« 9Men de lyssnade inte, utan Manasse kunde förleda dem till att göra mer ont än de folk som Herren hade röjt undan för israeliterna.

10Då talade Herren genom sina tjänare profeterna: 11»Eftersom Manasse, kungen av Juda, har bedrivit dessa skändligheter — värre än allt vad amoreerna gjort före honom — och eftersom han med sina gudabilder dessutom har förlett Juda till synd, 12därför, säger Herren, Israels Gud, skall jag låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra om den. 13Det mätsnöre jag spände ut över Samaria och det sänklod jag använde på Achavs ätt skall jag också använda på Jerusalem. Och jag skall torka Jerusalem rent, som när man torkar ur ett fat och vänder det upp och ner. 14Jag skall förskjuta den rest som är kvar av mitt eget folk, och jag skall utlämna dem åt deras fiender. De skall bli ett byte och ett rov för alla sina fiender, 15därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och ständigt väckt min vrede alltifrån den dag deras fäder drog ut ur Egypten och ända till nu.«

16Det var inte nog med att Manasse hade förlett Juda till synd, så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han lät dessutom så mycket oskyldigt blod flyta att det fyllde hela Jerusalem. 17Manasses historia i övrigt, hans bedrifter och de synder han begick, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 18Manasse gick till vila hos sina fäder och begravdes i trädgården till sitt palats, Ussas trädgård. Hans son Amon blev kung efter honom.

Amon kung över Juda

19Amon var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. Hans mor hette Meshullemet, Harus dotter, från Jotva. 20Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom hans far Manasse hade gjort. 21Han följde helt i sin fars spår och dyrkade de gudabilder som hans far dyrkat och tillbad dem. 22Herren, sina fäders Gud, övergav han och följde inte Herrens väg. 23Men Amons män sammansvor sig mot kungen och dödade honom i hans palats. 24Folket lät döda alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och utropade sedan hans son Josia till kung efter honom.

25Amons historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 26Han begravdes på sin gravplats i Ussas trädgård. Hans son Josia blev kung efter honom.