Bibel 2000 (B2000)
2

Elia tas upp till himlen. Elisha hans arvtagare

21Då Herren tog upp Elia till himlen i en stormvind gick det till så här. Elia var på väg från Gilgal tillsammans med Elisha 2och sade då till honom: »Stanna här. Jag har fått Herrens befallning att gå till Betel.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så gick de till Betel. 3Där kom profetskaran i staden ut till Elisha och frågade honom: »Vet du om att Herren i dag skall ta din mästare ifrån dig och lyfta honom upp?« — »Det vet jag«, svarade Elisha, »men håll tyst om det!«

4Elia sade: »Stanna här, Elisha. Jag har fått Herrens befallning att gå till Jeriko.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så fortsatte de till Jeriko. 5Där kom profetskaran i staden ut och mötte Elisha och frågade honom: »Vet du om att Herren i dag skall ta din mästare ifrån dig och lyfta honom upp?« — »Det vet jag«, svarade Elisha, »men håll tyst om det!«

6Elia sade till Elisha: »Stanna här. Jag har fått Herrens befallning att gå till Jordan.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så gick de båda två. 7Femtio man ur profetskaran följde med och stannade på avstånd, medan de två ställde sig vid Jordan. 8Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog med den på vattnet. Då delade sig vattnet, och de kunde gå över torrskodda. 9När de var på väg över sade Elia till Elisha: »Säg vad du vill att jag skall göra för dig innan jag tas bort från dig.« Elisha sade: »Låt mig få dubbla arvslotten av din ande.« — 10»Det är ingen lätt sak du ber om«, sade Elia. »Om du ser mig när jag tas bort från dig skall du få vad du begär, annars inte.« 11Medan de gick där och talade med varandra kom plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen.

12Elisha såg det, och han ropade: »Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!« När han inte såg Elia längre grep han tag i sina kläder och rev itu dem. 13Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig på stranden av Jordan. 14Där tog han manteln som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sade: »Var är Herren, Elias Gud?« När Elisha slog på vattnet delade det sig, och han kunde gå över. 15Profeterna från Jeriko hade stått på avstånd och sett Elisha. »Nu finns Elias ande hos Elisha«, sade de, och så gick de honom till mötes och kastade sig till marken inför honom. 16»Herre«, sade de, »vi har femtio duktiga karlar här, låt dem gå ut och leta efter din mästare. Kanske har Herrens ande burit i väg honom och kastat honom på ett berg eller i en dal någonstans.« — »Nej, skicka ingen«, sade Elisha, 17men profeterna bad honom så enträget att han till sist gav efter och lät dem skicka ut de femtio männen. De letade i tre dagar utan att finna Elia. 18När de kom tillbaka till Elisha, som var kvar i Jeriko, sade han: »Jag sade ju att ni inte skulle gå.«

Elisha gör vattnet i Jeriko friskt

19Männen i staden sade nu till Elisha: »Som du ser, herre, har staden ett bra läge. Men vattnet är skadligt och missfall vanliga i trakten.« 20Då sade han: »Hämta en ny skål och lägg salt i den.« När de gett honom vad han begärde 21gick han ut till källan, kastade saltet i den och sade: »Så säger Herren: Jag gör nu detta vatten friskt, det skall inte längre orsaka död eller missfall.« 22Vattnet har varit friskt sedan dess, precis som Elisha sade.

Elisha och pojkarna från Betel

23Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. »Ge dig i väg, flintskalle!« ropade de. »Ge dig i väg, flintskalle!« 24Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen.

25Från Betel fortsatte Elisha till berget Karmel och återvände sedan till Samaria.