Bibel 2000 (B2000)
18

Hiskia kung över Juda

181Under Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel blev Hiskia, Achas son, kung över Juda. 2Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avi, Sakarjas dotter. 3Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4Han avskaffade offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ner asherapålen. Kopparormen som Mose hade gjort slog han i stycken. Ända fram till denna tid hade nämligen israeliterna tänt offereld åt den. Den kallades Nechushtan. 5Han förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Judas kungar efter honom — och inte före honom heller. 6Han höll sig till Herren och vek aldrig från hans väg utan följde de bud som Herren hade gett Mose. 7Därför var Herren med honom, och han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen av Assyrien och ville inte lyda under honom. 8Han slog filisteerna och intog deras land ända fram till Gaza och området däromkring, från minsta by med vakttorn till helt befästa städer.

9Under Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, sjunde regeringsår i Israel, angreps Samaria av Salmanassar, Assyriens kung. Han belägrade staden 10och intog den efter tre år. Det var under Hiskias sjätte regeringsår, som var Hoseas nionde regeringsår i Israel, som Samaria föll. 11Den assyriske kungen förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bo i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer. 12Detta skedde därför att de inte lyssnade på Herren, sin Gud, utan bröt förbundet med honom, ja, bröt mot allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt. De varken lyssnade eller lydde.

Assyriens kung Sanherib angriper Juda och Jerusalem

13Under Hiskias fjortonde regeringsår angrep den assyriske kungen Sanherib alla de befästa städerna i Juda och intog dem. 14Kung Hiskia av Juda skickade då detta budskap till den assyriske kungen i Lakish: »Jag har gjort orätt. Lämna mig i fred och vänd hem, så skall jag gå med på allt du ålägger mig.« Den assyriske kungen begärde då 300 talenter silver och 30 talenter guld av kung Hiskia av Juda. 15Och Hiskia lämnade allt silver som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare. 16Det var då han bröt loss den guldbeläggning som han själv hade gett dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel, och han lämnade alltsammans till den assyriske kungen.

17Från Lakish skickade Sanherib sin överbefälhavare, sin hovmarskalk och sin stabschef i spetsen för en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. De tågade mot Jerusalem, och när de kom fram ställde de upp sig vid kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet. 18De ropade på kungen, och Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, gick ut till dem tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son. 19Då sade den assyriske stabschefen åt dem att framföra detta budskap till Hiskia: »Så säger den store konungen, Assyriens konung: Hur kan du känna dig så säker? 20Tror du att munväder är lika mycket värt i krig som klokhet och styrka? Vem är det du hoppas på när du sätter dig upp mot mig? 21Du litar förstås på stöd av Egypten, denna brutna stav som tränger in i handen och genomborrar den när man stöder sig på den. Sådan är farao, kungen av Egypten, för alla som hoppas på honom. 22Men ni kanske svarar mig: Vi litar på Herren, vår Gud! — Var det inte hans offerplatser och altaren som Hiskia avskaffade när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid altaret här i Jerusalem? — 23Ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: han ger dig 2 000 hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 24Hur skulle du kunna stå emot en enda av min herres obetydligaste tjänare? Och du sätter din lit till vagnar och hästar från Egypten! 25Dessutom har jag inte kommit för att angripa och förhärja denna plats mot Herrens vilja: Herren har själv befallt mig att angripa detta land och förhärja det.«

26Eljakim, Hilkias son, samt Shevna och Joach svarade då den assyriske stabschefen: »Tala till oss på arameiska, herre — vi förstår det språket — tala inte hebreiska med oss när folket på muren hör på.« 27Stabschefen svarade dem: »Tror du det är till din herre och till dig som min herre har skickat mig med detta budskap? Nej, det är till dem som sitter här på muren och som kan bli tvungna att äta sin avföring och dricka sin urin — de lika väl som ni.« 28Och stabschefen stod kvar och ropade högt på hebreiska: »Hör detta budskap från den store konungen, Assyriens konung. 29Så säger konungen: Låt inte Hiskia bedra er, han kan inte rädda er ur mitt våld. 30Låt inte Hiskia övertala er att hoppas på Herren och inbilla er att Herren kommer att rädda er, så att denna stad inte faller i den assyriske kungens våld. 31Lyssna inte på Hiskia! Så säger Assyriens konung: Gör upp i godo med mig och ge er åt mig, så får var och en av er äta frukten från sin vinstock och sitt fikonträd och dricka vattnet från sin brunn. 32Sedan kommer jag och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, med dignande olivträd och med honung. Så får ni leva och slipper dö. Lyssna inte på Hiskia när han försöker lura er med sitt ’Herren skall rädda oss!’ 33Har de andra folkens gudar någonsin räddat sina länder ur den assyriske kungens våld? 34Var är nu Hamats och Arpads gudar, var är Sefarvajims, Henas och Avvas gudar? Och fanns det några gudar som räddade Samaria ur mitt våld? 35Vilken av dessa länders alla gudar har räddat sitt land ur mitt våld eftersom ni tror att Herren skulle rädda Jerusalem?« 36Men folket teg och svarade inte ett ord. Kungen hade nämligen förbjudit dem att svara honom.

37Nu kom Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, sekreteraren Shevna och kanslern Joach, Asafs son, till kungen med kläderna sönderrivna. De berättade vad den assyriske stabschefen hade sagt.

19

191När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. 2Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, 3med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. 4Kanske har Herren, din Gud, hört allt vad den assyriske stabschefen sade när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.«

5När kung Hiskias män kom till Jesaja 6fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. 7På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.«

8Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. 9Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom.

Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: 10»Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. 11Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? 12De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar — blev de räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?«

14Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad: »Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 16Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. 17Det är sant, Herre: Assyriens kungar har krossat folken, skövlat deras länder 18och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. 19Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du, Herre, ensam är Gud.«

Jesajas profetia mot Sanherib

20Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud: Vad du bett mig om när det gäller Sanherib, Assyriens kung, har jag hört. 21Detta är de ord Herren riktar mot honom:

Jungfrun Sion föraktar och hånar dig.

Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig.

22Vem är det du har smädat och skymfat,

mot vem har du höjt din röst

och kastat stolta blickar?

Mot Israels Helige!

23Genom dina sändebud har du smädat Herren:

Du sade: ’Med mina många vagnar

har jag utfört stora bedrifter.

Jag drog fram över bergens krön,

det fjärran Libanons höjder.

Jag fällde dess högsta cedrar,

dess yppersta cypresser.

Jag valde mitt nattkvarter

i dess bortersta trakter,

där skogen står tät.

24Jag grävde efter vatten

och drack ur okända flöden.

Egyptens alla floder torkade ut

där min fot hade trampat.’

25Har du då inte hört

att jag för länge sedan planlagt detta,

skapat det i en fjärran urtid?

Nu har jag låtit det komma:

det blev din lott att förvandla

befästa städer till ruiner.

26Invånarna stod där handfallna,

förkrossade och uppgivna.

De var som örter på marken,

som den spirande grönskan,

som gräset på taken

under den brännande östan.

27Du må stå eller sitta,

du må gå eller komma

— jag vet vad du gör.

28Du rasar mot mig,

och jag märker ditt övermod.

Därför skall jag sätta en krok i din näsa

och betsel i din mun

och leda dig tillbaka samma väg du kom.

29Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. 31Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herrens lidelse skall utföra detta.

32Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. 33Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, 34ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.«

Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

35Den natten drog Herrens ängel ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.

36Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. 37En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.

20

Hiskias sjukdom

201Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: »Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.« 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3»Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.« Och han grät häftigt.

4Innan Jesaja hade hunnit lämna den mellersta borggården kom Herrens ord till honom: 5»Gå tillbaka och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen — i övermorgon får du gå upp till Herrens hus. 6Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad för min och för min tjänare Davids skull.« 7Sedan lät Jesaja hämta en kaka fikon; den lade man på det onda stället, och Hiskia blev frisk.

8Hiskia frågade Jesaja: »Vad är då tecknet på att Herren skall bota mig, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?« 9Jesaja sade: »Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: skall skuggan fortsätta tio trappsteg eller gå tio steg tillbaka?« 10Hiskia svarade: »Det är lätt för skuggan att ta tio steg framåt. Nej, låt den gå tio steg tillbaka!« 11Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som den redan tagit nerför Achas trappor.

Sändebuden från Babylonien

12När kungen av Babylonien, Berodak Baladan, Baladans son, hörde att Hiskia varit sjuk men blivit återställd skickade han ett brev och en gåva till honom. 13Hiskia gladde sig åt sändebudens ankomst och visade dem hela sitt förrådshus med silver och guld, kryddor och välluktande oljor samt sin rustkammare och allt som rymdes i hans skattkamrar. Det fanns inte något i palatset eller i hela riket som han inte visade dem. 14Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och frågade honom vad männen hade sagt och varifrån de kom. »De har kommit från ett fjärran land«, svarade Hiskia, »från Babylonien.« — 15»Vad fick de se i ditt palats?« frågade Jesaja. Hiskia sade: »Allt som finns i mitt palats. Det finns inte något i mina skattkamrar som jag inte visade dem.« 16Då sade Jesaja: »Hör Herrens ord: 17Det kommer en dag då allt som finns i ditt palats skall föras bort till Babylonien, allt som dina fäder har samlat fram till nu. Ingenting skall lämnas kvar, säger Herren. 18Bland de söner som kommer att födas åt dig, ditt eget kött och blod, skall några tvingas till hovtjänst i den babyloniske kungens palats.« 19Hiskia svarade: »Det är ett gott ord som du har kommit med från Herren.« Han tänkte att så länge han själv levde skulle det råda fred och trygghet.

20Hiskias historia i övrigt, hans framgångar och hans bedrift att anlägga dammen och tunneln och leda vattnet in i staden, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 21Hiskia gick till vila hos sina fäder. Hans son Manasse blev kung efter honom.