Bibel 2000 (B2000)
18

Hiskia kung över Juda

181Under Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel blev Hiskia, Achas son, kung över Juda. 2Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avi, Sakarjas dotter. 3Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4Han avskaffade offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ner asherapålen. Kopparormen som Mose hade gjort slog han i stycken. Ända fram till denna tid hade nämligen israeliterna tänt offereld åt den. Den kallades Nechushtan. 5Han förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Judas kungar efter honom — och inte före honom heller. 6Han höll sig till Herren och vek aldrig från hans väg utan följde de bud som Herren hade gett Mose. 7Därför var Herren med honom, och han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen av Assyrien och ville inte lyda under honom. 8Han slog filisteerna och intog deras land ända fram till Gaza och området däromkring, från minsta by med vakttorn till helt befästa städer.

9Under Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, sjunde regeringsår i Israel, angreps Samaria av Salmanassar, Assyriens kung. Han belägrade staden 10och intog den efter tre år. Det var under Hiskias sjätte regeringsår, som var Hoseas nionde regeringsår i Israel, som Samaria föll. 11Den assyriske kungen förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bo i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer. 12Detta skedde därför att de inte lyssnade på Herren, sin Gud, utan bröt förbundet med honom, ja, bröt mot allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt. De varken lyssnade eller lydde.

Assyriens kung Sanherib angriper Juda och Jerusalem

13Under Hiskias fjortonde regeringsår angrep den assyriske kungen Sanherib alla de befästa städerna i Juda och intog dem. 14Kung Hiskia av Juda skickade då detta budskap till den assyriske kungen i Lakish: »Jag har gjort orätt. Lämna mig i fred och vänd hem, så skall jag gå med på allt du ålägger mig.« Den assyriske kungen begärde då 300 talenter silver och 30 talenter guld av kung Hiskia av Juda. 15Och Hiskia lämnade allt silver som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare. 16Det var då han bröt loss den guldbeläggning som han själv hade gett dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel, och han lämnade alltsammans till den assyriske kungen.

17Från Lakish skickade Sanherib sin överbefälhavare, sin hovmarskalk och sin stabschef i spetsen för en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. De tågade mot Jerusalem, och när de kom fram ställde de upp sig vid kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet. 18De ropade på kungen, och Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, gick ut till dem tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son. 19Då sade den assyriske stabschefen åt dem att framföra detta budskap till Hiskia: »Så säger den store konungen, Assyriens konung: Hur kan du känna dig så säker? 20Tror du att munväder är lika mycket värt i krig som klokhet och styrka? Vem är det du hoppas på när du sätter dig upp mot mig? 21Du litar förstås på stöd av Egypten, denna brutna stav som tränger in i handen och genomborrar den när man stöder sig på den. Sådan är farao, kungen av Egypten, för alla som hoppas på honom. 22Men ni kanske svarar mig: Vi litar på Herren, vår Gud! — Var det inte hans offerplatser och altaren som Hiskia avskaffade när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid altaret här i Jerusalem? — 23Ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: han ger dig 2 000 hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 24Hur skulle du kunna stå emot en enda av min herres obetydligaste tjänare? Och du sätter din lit till vagnar och hästar från Egypten! 25Dessutom har jag inte kommit för att angripa och förhärja denna plats mot Herrens vilja: Herren har själv befallt mig att angripa detta land och förhärja det.«

26Eljakim, Hilkias son, samt Shevna och Joach svarade då den assyriske stabschefen: »Tala till oss på arameiska, herre — vi förstår det språket — tala inte hebreiska med oss när folket på muren hör på.« 27Stabschefen svarade dem: »Tror du det är till din herre och till dig som min herre har skickat mig med detta budskap? Nej, det är till dem som sitter här på muren och som kan bli tvungna att äta sin avföring och dricka sin urin — de lika väl som ni.« 28Och stabschefen stod kvar och ropade högt på hebreiska: »Hör detta budskap från den store konungen, Assyriens konung. 29Så säger konungen: Låt inte Hiskia bedra er, han kan inte rädda er ur mitt våld. 30Låt inte Hiskia övertala er att hoppas på Herren och inbilla er att Herren kommer att rädda er, så att denna stad inte faller i den assyriske kungens våld. 31Lyssna inte på Hiskia! Så säger Assyriens konung: Gör upp i godo med mig och ge er åt mig, så får var och en av er äta frukten från sin vinstock och sitt fikonträd och dricka vattnet från sin brunn. 32Sedan kommer jag och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, med dignande olivträd och med honung. Så får ni leva och slipper dö. Lyssna inte på Hiskia när han försöker lura er med sitt ’Herren skall rädda oss!’ 33Har de andra folkens gudar någonsin räddat sina länder ur den assyriske kungens våld? 34Var är nu Hamats och Arpads gudar, var är Sefarvajims, Henas och Avvas gudar? Och fanns det några gudar som räddade Samaria ur mitt våld? 35Vilken av dessa länders alla gudar har räddat sitt land ur mitt våld eftersom ni tror att Herren skulle rädda Jerusalem?« 36Men folket teg och svarade inte ett ord. Kungen hade nämligen förbjudit dem att svara honom.

37Nu kom Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, sekreteraren Shevna och kanslern Joach, Asafs son, till kungen med kläderna sönderrivna. De berättade vad den assyriske stabschefen hade sagt.