Bibel 2000 (B2000)
15

Asarja kung över Juda

151Under Jerobeams tjugosjunde regeringsår i Israel blev Asarja, Amasjas son, kung över Juda. 2Han var sexton år då han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 3Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Amasja. 4Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld. 5Herren lät spetälska drabba kungen, som sedan ända till sin dödsdag måste bo i ett hus för sig. Under tiden var det kungens son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.

6Asarjas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 7Asarja gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.

Israels sista kungar

8Under Asarjas trettioåttonde regeringsår i Juda blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel, och han regerade sex månader i Samaria. 9Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom hans förfäder hade gjort: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 10Shallum, Javeshs son, stämplade mot honom och slog ihjäl honom i Jivleam och blev själv kung efter honom. 11Sakarjas historia i övrigt har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 12Det ord som Herren talat till Jehu hade nu gått i fullbordan: »Dina ättlingar intill fjärde led skall sitta på Israels tron.«

13Shallum, Javeshs son, blev kung under Ussias trettionionde regeringsår i Juda, och han regerade en månad i Samaria. 14Menachem, Gadis son, kom från Tirsa upp till Samaria. Där slog han ihjäl Shallum och blev själv kung efter honom. 15Shallums historia i övrigt och hans sammansvärjning har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 16Menachem ödelade Tappuach och allt som fanns där liksom de tillhörande områdena ända fram till Tirsa, eftersom staden inte hade öppnat sina portar för honom. Alla havande kvinnor skar han upp.

17Under Asarjas trettionionde regeringsår i Juda blev Menachem, Gadis son, kung över Israel, och han regerade tio år i Samaria. 18Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 19Under hans tid ryckte Assyriens kung Pul in i landet. Då gav Menachem 1 000 talenter silver åt Pul, för att denne skulle stödja honom och befästa hans ställning som kung. 20Silvret utkrävde Menachem av israeliterna genom en pålaga: alla förmögna män måste betala 50 siklar silver till den assyriske kungen. Denne lämnade då landet och återvände hem. 21Menachems historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 22Menachem gick till vila hos sina fäder. Hans son Pekachja blev kung efter honom.

23Under Asarjas femtionde regeringsår i Juda blev Pekachja, Menachems son, kung över Israel, och han regerade två år i Samaria. 24Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 25Hans adjutant Pekach, Remaljas son, ledde en sammansvärjning mot honom och slog ihjäl honom i Samaria, i kungapalatsets torn; han hade med sig 50 man från Gilead. När han hade dödat Pekachja blev han själv kung efter honom. 26Pekachjas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.

27Under Asarjas femtioandra regeringsår i Juda blev Pekach, Remaljas son, kung över Israel, och han regerade tjugo år i Samaria. 28Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 29Under kung Pekachs tid i Israel ryckte Assyriens kung Tiglat Pileser in i landet och erövrade Ijon, Avel Bet-Maaka, Janoach, Kedesh och Hasor, vidare Gilead och Galileen, hela Naftalis land. Och han förde bort befolkningen till Assyrien. 30Hosea, Elas son, ledde en sammansvärjning mot Pekach, Remaljas son. Han slog ihjäl honom och blev själv kung efter honom under Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår. 31Pekachs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.

Jotam kung över Juda

32Under Pekachs, Remaljas sons, andra regeringsår i Israel, blev Jotam, Ussias son, kung över Juda. 33Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha, Sadoks dotter. 34Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Ussia. 35Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld. Han byggde Övre porten i Herrens hus. 36Jotams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 37Vid den tiden släppte Herren lös kung Resin av Aram och Pekach, Remaljas son, mot Juda. 38Jotam gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin fader Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.

16

Achas kung över Juda. Han söker hjälp hos assyrierna

161Under Pekachs, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår, blev Achas, Jotams son, kung över Juda. 2Han var tjugo år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon, så som hans fader David hade gjort, 3utan följde i de israelitiska kungarnas spår. Han gick så långt att han offrade sin son på bålet enligt det vedervärdiga bruket hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 4Han offrade och tände offereld på offerplatserna och kullarna och under alla grönskande träd.

5Arams kung Resin och Israels kung Pekach, Remaljas son, angrep Jerusalem och inneslöt Achas, men de lyckades inte besegra honom. 6Vid denna tid vann Edoms kung tillbaka Elat åt Edom; han fördrev judeerna från Elat, och edomeerna kom dit och har sedan dess varit bofasta i staden.

7Achas skickade nu sändebud till Tiglat Pileser, kungen av Assyrien, och lät hälsa: »Jag är din tjänare och son. Kom och rädda mig från kungen av Aram och kungen av Israel som angriper mig.« 8Och Achas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och skickade det som gåva till den assyriske kungen. 9Denne gjorde som Achas begärde: han tågade mot Damaskus, erövrade staden och förde bort befolkningen till Kir och lät döda Resin.

10När kung Achas kom till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat Pileser fick han se det altare som fanns där. Han skickade en bild och en detaljerad beskrivning av det till prästen Uria. 11Denne byggde ett altare efter de anvisningar som han hade fått från Damaskus, och vid kung Achas återkomst var det färdigt. 12När kungen kom tillbaka från Damaskus och såg altaret gick han fram och steg upp till det. 13Så offrade han sitt brännoffer och sitt matoffer, utgöt sitt dryckesoffer och stänkte blodet från gemenskapsoffret på altaret. 14Kopparaltaret som stod inför Herren flyttade han bort från templets framsida, där det stått mellan altaret och Herrens hus, och ställde det vid sidan av altaret, mot norr. 15Sedan gav kung Achas följande anvisningar till prästen Uria: »På det stora altaret skall du offra morgonens brännoffer och kvällens matoffer, kungens brännoffer och matoffer, brännoffret för folket i landet samt deras matoffer och dryckesoffer, och på det altaret skall du stänka allt blodet från brännoffren och slaktoffren. Men kopparaltaret skall jag använda vid teckentydning.« 16Och prästen Uria gjorde i allt som kung Achas hade befallt honom.

17Kung Achas tog bort kittlarna och bröt loss listerna från stativen som de vilat på. Han lyfte ner Havet från bronstjurarna som det stod på och satte det på ett stenfundament. 18Den täckta sabbatsgången som man byggt i templet och kungens yttre ingång där ändrade han på av hänsyn till den assyriske kungen.

19Achas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 20Achas gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

17

Hosea kung över Israel. Samaria intas och folket förs bort

171Under Achas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, kung över Israel, och han regerade nio år i Samaria. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, dock inte som de kungar som hade regerat över Israel före honom. 3Mot honom drog Assyriens kung Salmanassar i krig, och Hosea måste underkasta sig och betala skatt till den assyriske kungen. 4Men denne upptäckte att Hosea stämplade mot honom; han hade skickat sändebud till kung So av Egypten och betalade inte längre sin årliga skatt till kungen av Assyrien. Därför lät Salmanassar gripa honom och kasta honom i fängelse. 5Han besatte hela landet och tågade sedan mot Samaria och belägrade staden i tre år. 6Under Hoseas nionde regeringsår intog den assyriske kungen Samaria. Han förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bosätta sig i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer.

7Ty israeliterna hade syndat mot Herren, sin Gud, som fört dem ut ur Egypten, undan faraos, den egyptiske kungens, förtryck. De hade dyrkat andra gudar, 8de hade följt bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna, liksom de bruk Israels kungar hade infört. 9De hittade på lögner om Herren, sin Gud, de inrättade offerplatser överallt där de bodde, från minsta by med vakttorn till helt befästa städer, 10de reste stenstoder och asherapålar på alla höga kullar och under alla grönskande träd 11och tände offereld där, på alla offerplatserna, alldeles som de folk Herren hade drivit undan för dem, och med sina onda gärningar väckte de Herrens vrede. 12De dyrkade avgudabilder fast Herren hade förbjudit det.

13Genom alla sina profeter och siare hade Herren inpräntat detta hos Israel och Juda: »Lämna era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt den lag jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.« 14Men de lyssnade inte, de var lika styvnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud. 15De förkastade hans lagar, förbundet han hade slutit med deras fäder och de varningar han gett dem; de följde det som var tomhet och blev själva idel tomhet, de gjorde som folken omkring dem fast Herren hade befallt dem att inte göra som de. 16De övergav alla bud som Herren, deras Gud, hade gett dem, och de gjorde sig gjutna beläten, två tjurkalvar, de gjorde en asherapåle, de föll ner och tillbad himlens hela härskara, och de tjänade Baal. 17Sina söner och döttrar offrade de på bålet, de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede. 18Därför blev Herren så förbittrad på israeliterna att han drev dem bort ur sin åsyn; kvar blev endast Judas stam.

19Men inte heller Juda höll de bud som Herren, deras Gud, hade gett dem utan följde samma bruk som Israel. 20Då försköt Herren hela Israels folk, han förödmjukade dem och utlämnade dem åt plundrare. Till sist stötte han dem ifrån sig.

21När Herren rev bort Israel från Davids ätt gjorde israeliterna Jerobeam, Nevats son, till kung, och denne lockade dem att avfalla från Herren och förledde dem till svår synd. 22Israeliterna begick samma synder som Jerobeam hade gjort sig skyldig till och upphörde inte med dem. 23Slutligen drev Herren bort Israel ur sin åsyn, som han hade hotat med genom alla sina tjänare, profeterna. Så fördes israeliterna bort från sitt land till Assyrien, där de ännu är kvar.

Främmande folk i Samarien. Deras gudsdyrkan

24Den assyriske kungen flyttade folk från Babylon, Kut, Avva, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. Samarien tillföll dem, och de slog sig ner i städerna. 25När de först bosatte sig där dyrkade de inte Herren, men då skickade han lejon emot dem som dödade många. 26Man talade om det för den assyriske kungen: »Folken som du har förvisat och flyttat till Samariens städer vet inte hur man dyrkar landets gud, och därför har han skickat lejon emot dem som dödar dem; de vet ju inte hur landets gud skall dyrkas.« 27Då befallde den assyriske kungen att någon av de präster han fört bort skulle skickas tillbaka för att slå sig ner där och lära folket hur de skulle dyrka landets gud. 28En av de präster som förts bort från Samarien kom till Betel och stannade där och lärde folket hur de skulle dyrka Herren.

29Men varje folkgrupp, var och en på sin ort, fortsatte att tillverka sina egna gudar, och de ställde dem i de tempel som samarierna hade uppfört på offerplatserna. 30De från Babylon gjorde Sackut Benot, de från Kut gjorde Nergal, de från Hamat gjorde Ashima, 31och de från Avva gjorde Nivchas och Tartak. Folket från Sefarvajim offrade sina barn på bål åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar. 32Samtidigt dyrkade de Herren; de utsåg ur sina egna led präster som gjorde tjänst i templen på offerplatserna. 33De dyrkade alltså Herren men tjänade också sina egna gudar enligt seden hos de folk från vilka de blivit förvisade.

34Ännu i dag håller de fast vid sina ursprungliga bruk, de dyrkar inte Herren och följer inte de stadgar och bud de fått, den lag och befallning Herren gav åt ättlingarna till Jakob, han som av Herren fick namnet Israel. 35Med dem hade Herren slutit ett förbund, och han hade gett dem denna befallning: »Ni skall inte dyrka andra gudar, inte tillbe dem, inte tjäna dem eller offra till dem. 36Nej, Herren, som förde er ut ur Egypten med stor makt och lyftad arm, honom skall ni dyrka, honom skall ni falla ner för och tillbe och till honom skall ni offra. 37De stadgar och bud, den lag och befallning som han skrev åt er skall ni alltid rätta er efter och inte dyrka andra gudar. 38Glöm inte förbundet som jag slöt med er, och dyrka inte andra gudar. 39Nej, Herren, er Gud, skall ni dyrka, så kommer han att rädda er från alla era fiender.« 40Men de lyssnade inte utan höll fast vid sina ursprungliga bruk. 41Dessa folk dyrkade alltså Herren samtidigt som de tillbad sina gudabilder, och deras barn och efterkommande har fortsatt på samma sätt som sina fäder ända till denna dag.