Bibel 2000 (B2000)
12

121det skedde under Jehus sjunde regeringsår, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2I hela sitt liv gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon, så som prästen Jojada hade lärt honom. 3Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.

Templet restaureras

4Joash hade sagt till prästerna: »Allt silver som helgas och förs till Herrens hus, vare sig det är mönstringspengar eller en lösepenning som betalas efter värdering eller pengar som någon frivilligt lämnar till Herrens hus, 5allt detta skall prästerna ta emot, var och en från sin värderingsman, och svara för alla nödvändiga reparationer i templet.« 6Men när Joash regerade på sitt tjugotredje år hade prästerna ännu inte utfört några reparationer. 7Då kallade kung Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och frågade dem varför de inte utfört några reparationer på templet. »I fortsättningen får ni inte ta emot något silver från era värderingsmän«, sade han. »Ni skall i stället låta det gå direkt till templets underhåll.« 8Prästerna samtyckte: de skulle inte ta emot pengar av folket men behövde i gengäld inte heller reparera templet.

9Prästen Jojada tog nu en kista, gjorde ett hål i locket och satte den vid stenstoden, på högra sidan när man kommer in i Herrens hus. Där lade de präster som var tröskelväktare allt silver som lämnades till Herrens hus. 10Så snart man märkte att det var mycket silver i kistan infann sig kungens sekreterare och översteprästen, och man smälte ner silvret i formar och räknade efter hur mycket som hade kommit in till Herrens hus. 11Efter denna kontroll brukade silvret överlämnas till förmännen för tempelarbetena, som i sin tur betalade ut det till snickarna och byggnadsarbetarna, 12murarna och stenhuggarna. Vidare använde de silvret till att köpa timmer och byggnadssten för att sätta Herrens hus i stånd, ja, över huvud taget till alla utgifter för templets restaurering. 13Däremot användes aldrig det silver som hade kommit in till Herrens hus för att bekosta tillverkningen av några föremål av guld och silver där: silverfat, knivar, offerskålar eller trumpeter. 14Man lämnade i stället silvret åt förmännen, och de använde det till att reparera Herrens hus. 15Det krävdes ingen redovisning av de män som tog emot silvret för att sedan betala ut det till arbetarna; de var betrodda. 16Sådant silver som betalades som skuldoffer och syndoffer fördes inte in i Herrens hus utan tillföll prästerna.

17Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem. 18Då tog kung Joash av Juda alla tempelgåvor som hans fäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, liksom vad han själv hade helgat, och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare; allt detta skickade han till arameerkungen Hasael, som då avstod från att angripa Jerusalem.

19Joashs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 20Hans närmaste män sammansvor sig mot honom och dödade honom vid Millo. 21Det var ett par av dem, Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Han begravdes bland sina fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.

13

Joachas kung över Israel

131Under Joashs, Achasjas sons, tjugotredje regeringsår i Juda blev Joachas, Jehus son, kung över Israel, och han regerade sjutton år i Samaria. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han begick de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till och upphörde inte med dem. 3Då greps Herren av vrede mot israeliterna, och han utlämnade dem åt arameerkungen Hasael och hans son Ben-Hadad, så att de hela tiden var i deras våld.

4Men Joachas försökte blidka Herren, och Herren lyssnade till honom eftersom han såg hur israeliterna led under arameerkungens förtryck. 5Herren sände dem en räddare, så att de kunde göra sig fria från arameerna och leva i ro som förut. 6Ändå övergav de inte Jerobeam-ättens synder, dem som Jerobeam hade förlett Israel till, utan fortsatte på samma väg; asherapålen fick till och med stå kvar i Samaria.

7Av Joachas armé återstod bara 50 ryttare, 10 vagnar och 10 000 man fotfolk. Arameerkungen hade förintat hans här och trampat den som grus under sina fötter.

8Joachas historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 9Joachas gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joash blev kung efter honom.

Joash kung över Israel. Elisha dör

10Under Joashs trettiosjunde regeringsår i Juda blev Joash, Joachas son, kung över Israel, och han regerade sexton år i Samaria. 11Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till utan fortsatte på samma väg. 12Joashs historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar i kriget mot kung Amasja av Juda, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 13Joash gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg tronen efter honom. Joash begravdes i Samaria bland Israels kungar.

14När Elisha hade drabbats av den sjukdom som skulle bli hans död kom Israels kung Joash och besökte honom. Han lutade sig gråtande över honom och ropade: »Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!« 15Elisha sade till Joash: »Hämta båge och pilar.« Han hämtade båge och pilar, 16och då sade Elisha till Israels kung: »Grip bågen.« Han tog bågen, och Elisha lade sina händer över hans. 17»Öppna fönstret mot öster«, sade Elisha, och han öppnade det. »Skjut!« befallde Elisha, och då han sköt ropade Elisha: »En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek och krossa dem.« 18Sedan sade han: »Tag pilarna.« Han tog dem, och då sade Elisha till Israels kung: »Slå mot marken.« Joash slog tre gånger; sedan höll han upp. 19Gudsmannen blev rasande och sade: »Du skulle ha slagit fem eller sex gånger. Då hade du slagit arameerna och krossat dem. Nu kommer du att slå dem bara tre gånger.«

20Elisha dog och lades i graven.

Moabitiska rövarband trängde in i landet år efter år, 21och en gång under en begravning fick några israeliter syn på ett sådant rövarband. De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp.

22Under hela Joachas tid hade Arams kung Hasael förtryckt israeliterna. 23Men Herren var god mot dem, han förbarmade sig över dem och vårdade sig om dem för det förbunds skull som han slutit med Abraham, Isak och Jakob; han ville inte att de skulle gå under, och han har ännu i denna dag inte drivit bort dem ur sin åsyn. 24När kung Hasael av Aram dog och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom 25återtog Joash, Joachas son, de städer som Ben-Hadads far Hasael hade erövrat i kriget mot Joachas, Joashs far. Tre gånger slog Joash Ben-Hadad och återtog så de israelitiska städerna.

14

Amasja kung över Juda. Krig med Edom och Israel

141Under Joashs, Joachas sons, andra regeringsår i Israel blev Amasja, Joashs son, kung över Juda. 2Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 3Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte som sin fader David. Han gjorde i allt som Joash, sin far. 4Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.

5När Amasja hade kungamakten säkert i sin hand lät han döda dem av sina män som hade dräpt hans far kungen. 6Men dråparnas barn skonade han i enlighet med det som står skrivet i Moses lagbok, där Herren befaller: »Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull, utan var och en skall dö för sitt eget brott.«

7Amasja slog edomeerna i Saltdalen, 10 000 man. Han intog Sela och gav staden det namn som den fortfarande bär, Jokteel. 8Därefter skickade han sändebud till Israels kung Joash, son till Joachas, son till Jehu, och utmanade honom: »Låt oss mötas öga mot öga!« 9Israels kung Joash skickade detta svar till kung Amasja av Juda: »Tisteln på Libanon sände bud till cedern på Libanon: Ge din dotter till hustru åt min son! Men de vilda djuren på Libanon kom förbi och trampade ner tisteln. — 10Du slog edomeerna, och detta har stigit dig åt huvudet. Nöj dig med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför utmana olyckan? Du skulle gå under och Juda med dig.« 11Men Amasja lyssnade inte på honom. Israels kung Joash drog då ut, och vid Bet-Shemesh i Juda ställdes de öga mot öga, han och Judas kung Amasja. 12Judeerna besegrades av israeliterna och flydde var och en hem till sig. 13Israels kung Joash tillfångatog vid Bet-Shemesh Judas kung Amasja, son till Joash, son till Achasja, och tågade sedan vidare mot Jerusalem, där han rev ner 400 alnar av stadsmuren, från Efraimporten till Hörnporten. 14Han lade beslag på allt guld och silver och alla föremål som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare. Dessutom tog han gisslan och återvände så till Samaria.

15Joashs historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar och hans krig med kung Amasja av Juda, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 16Joash gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria bland Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.

17Kung Amasja av Juda, Joashs son, levde i femton år efter det att kung Joash av Israel, Joachas son, hade dött. 18Amasjas historia i övrigt har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 19Man stämplade mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de sammansvurna skickade dit folk som slog ihjäl honom. 20Sedan fördes han med hästspann till Jerusalem, där han begravdes bland sina fäder i Davids stad. 21Och folket i Juda tog Asarja, som då var sexton år, och utropade honom till kung efter hans far Amasja. 22Han befäste Elat och återförenade staden med Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Jerobeam II kung över Israel

23Under Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår i Juda blev Jerobeam, Joashs son, kung över Israel, och han regerade fyrtioett år i Samaria. 24Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 25Han återerövrade de områden som tillhört Israel, från Levo-Hamat ända ner till Aravasjön; så blev det som Herren, Israels Gud, hade sagt genom sin tjänare, profeten Jona, Amittajs son, från Gat Hachefer. 26Ty Herren såg att israeliterna var i svår nöd: det var ute med dem alla, hög som låg, och ingen fanns som kunde hjälpa dem. 27Men eftersom Herren inte hade sagt att han skulle utplåna Israels namn från jorden räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.

28Jerobeams historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, hans krig och hur han återvann Damaskus och Hamat åt Israel, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 29Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.