Bibel 2000 (B2000)
11

Atalja griper makten i Juda

111När Atalja, Achasjas mor, fick veta att hennes son var död föresatte hon sig att utplåna hela kungaätten. 2Men Josheva, som var dotter till kung Joram och syster till Achasja, lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just som kungabarnen skulle dödas. Hon förde honom och hans amma till klädkammaren, och på det sättet kunde man hålla honom dold för Atalja, så att han kom undan med livet. 3I sex år stannade han hos henne, gömd i Herrens hus, under den tid Atalja regerade i landet.

Joash kung över Juda. Ataljas död

4Under det sjunde året skickade prästen Jojada bud efter kariernas och livgardets officerare. Han samlade dem omkring sig i Herrens hus, och sedan han slutit ett förbund med dem där, som de fick bekräfta med en ed, visade han kungens son för dem. 5Därpå gav han följande befallningar: »Så här skall ni göra. Den tredjedel av er som går på sitt pass på sabbaten och har vakten vid det kungliga palatset 7och de två andra tredjedelarna, alla de som går av sitt pass på sabbaten och har vakten vid templet, 8ni skall sluta upp omkring kungen, alla med vapen i hand. Om någon försöker ta sig fram till pelarraden skall han mista livet. Följ kungen vart han än går.«

9Officerarna gjorde som prästen Jojada hade befallt dem; var och en tog sitt manskap, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, och kom så till Jojada. 10Han gav dem de spjut och koger som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. 11Livgardet ställde upp, alla med vapen i hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altare och tempelhus. 12Därefter förde Jojada ut kungasonen och satte på honom diademet och armringarna. De utropade honom till kung och smorde honom, klappade i händerna och ropade: »Leve konungen!«

13När Atalja hörde jublet gick hon bort till dem som var i Herrens hus. 14Där fick hon se kungen stå vid pelaren enligt sedvänjan, med officerarna och trumpetarna närmast sig. Folket jublade och trumpeterna smattrade. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Förräderi! Förräderi!« 15Prästen Jojada gav officerarna som hade befälet över trupperna order att föra bort henne till andra sidan om pelarraden och att hugga ner var och en som följde efter henne. Han ville inte att hon skulle dödas i Herrens hus. 16De grep henne, och genom hästporten fördes hon in i kungapalatset. Där dödades hon.

17Jojada upprättade ett förbund mellan Herren, kungen och folket: de skulle vara Herrens folk. Han upprättade också ett förbund mellan kungen och folket. 18Och allt folket begav sig till baalstemplet och rev ner det; de slog altarna och gudabilderna i stycken, och de dräpte Baals präst Mattan framför altarna. Men prästen Jojada satte ut vakt kring Herrens hus. 19Sedan tog han med sig officerarna, karierna, livgardet och folket, och de förde kungen från templet genom Gardesporten in i kungapalatset. Där tog Joash plats på kungatronen. 20Folket gladde sig och allt var lugnt i staden.

Atalja dödade man med svärd i kungapalatset.

21Joash var sju år då han blev kung;

12

121det skedde under Jehus sjunde regeringsår, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2I hela sitt liv gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon, så som prästen Jojada hade lärt honom. 3Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.

Templet restaureras

4Joash hade sagt till prästerna: »Allt silver som helgas och förs till Herrens hus, vare sig det är mönstringspengar eller en lösepenning som betalas efter värdering eller pengar som någon frivilligt lämnar till Herrens hus, 5allt detta skall prästerna ta emot, var och en från sin värderingsman, och svara för alla nödvändiga reparationer i templet.« 6Men när Joash regerade på sitt tjugotredje år hade prästerna ännu inte utfört några reparationer. 7Då kallade kung Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och frågade dem varför de inte utfört några reparationer på templet. »I fortsättningen får ni inte ta emot något silver från era värderingsmän«, sade han. »Ni skall i stället låta det gå direkt till templets underhåll.« 8Prästerna samtyckte: de skulle inte ta emot pengar av folket men behövde i gengäld inte heller reparera templet.

9Prästen Jojada tog nu en kista, gjorde ett hål i locket och satte den vid stenstoden, på högra sidan när man kommer in i Herrens hus. Där lade de präster som var tröskelväktare allt silver som lämnades till Herrens hus. 10Så snart man märkte att det var mycket silver i kistan infann sig kungens sekreterare och översteprästen, och man smälte ner silvret i formar och räknade efter hur mycket som hade kommit in till Herrens hus. 11Efter denna kontroll brukade silvret överlämnas till förmännen för tempelarbetena, som i sin tur betalade ut det till snickarna och byggnadsarbetarna, 12murarna och stenhuggarna. Vidare använde de silvret till att köpa timmer och byggnadssten för att sätta Herrens hus i stånd, ja, över huvud taget till alla utgifter för templets restaurering. 13Däremot användes aldrig det silver som hade kommit in till Herrens hus för att bekosta tillverkningen av några föremål av guld och silver där: silverfat, knivar, offerskålar eller trumpeter. 14Man lämnade i stället silvret åt förmännen, och de använde det till att reparera Herrens hus. 15Det krävdes ingen redovisning av de män som tog emot silvret för att sedan betala ut det till arbetarna; de var betrodda. 16Sådant silver som betalades som skuldoffer och syndoffer fördes inte in i Herrens hus utan tillföll prästerna.

17Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem. 18Då tog kung Joash av Juda alla tempelgåvor som hans fäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, liksom vad han själv hade helgat, och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare; allt detta skickade han till arameerkungen Hasael, som då avstod från att angripa Jerusalem.

19Joashs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 20Hans närmaste män sammansvor sig mot honom och dödade honom vid Millo. 21Det var ett par av dem, Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Han begravdes bland sina fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.

13

Joachas kung över Israel

131Under Joashs, Achasjas sons, tjugotredje regeringsår i Juda blev Joachas, Jehus son, kung över Israel, och han regerade sjutton år i Samaria. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han begick de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till och upphörde inte med dem. 3Då greps Herren av vrede mot israeliterna, och han utlämnade dem åt arameerkungen Hasael och hans son Ben-Hadad, så att de hela tiden var i deras våld.

4Men Joachas försökte blidka Herren, och Herren lyssnade till honom eftersom han såg hur israeliterna led under arameerkungens förtryck. 5Herren sände dem en räddare, så att de kunde göra sig fria från arameerna och leva i ro som förut. 6Ändå övergav de inte Jerobeam-ättens synder, dem som Jerobeam hade förlett Israel till, utan fortsatte på samma väg; asherapålen fick till och med stå kvar i Samaria.

7Av Joachas armé återstod bara 50 ryttare, 10 vagnar och 10 000 man fotfolk. Arameerkungen hade förintat hans här och trampat den som grus under sina fötter.

8Joachas historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 9Joachas gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joash blev kung efter honom.

Joash kung över Israel. Elisha dör

10Under Joashs trettiosjunde regeringsår i Juda blev Joash, Joachas son, kung över Israel, och han regerade sexton år i Samaria. 11Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till utan fortsatte på samma väg. 12Joashs historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar i kriget mot kung Amasja av Juda, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 13Joash gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg tronen efter honom. Joash begravdes i Samaria bland Israels kungar.

14När Elisha hade drabbats av den sjukdom som skulle bli hans död kom Israels kung Joash och besökte honom. Han lutade sig gråtande över honom och ropade: »Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!« 15Elisha sade till Joash: »Hämta båge och pilar.« Han hämtade båge och pilar, 16och då sade Elisha till Israels kung: »Grip bågen.« Han tog bågen, och Elisha lade sina händer över hans. 17»Öppna fönstret mot öster«, sade Elisha, och han öppnade det. »Skjut!« befallde Elisha, och då han sköt ropade Elisha: »En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek och krossa dem.« 18Sedan sade han: »Tag pilarna.« Han tog dem, och då sade Elisha till Israels kung: »Slå mot marken.« Joash slog tre gånger; sedan höll han upp. 19Gudsmannen blev rasande och sade: »Du skulle ha slagit fem eller sex gånger. Då hade du slagit arameerna och krossat dem. Nu kommer du att slå dem bara tre gånger.«

20Elisha dog och lades i graven.

Moabitiska rövarband trängde in i landet år efter år, 21och en gång under en begravning fick några israeliter syn på ett sådant rövarband. De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp.

22Under hela Joachas tid hade Arams kung Hasael förtryckt israeliterna. 23Men Herren var god mot dem, han förbarmade sig över dem och vårdade sig om dem för det förbunds skull som han slutit med Abraham, Isak och Jakob; han ville inte att de skulle gå under, och han har ännu i denna dag inte drivit bort dem ur sin åsyn. 24När kung Hasael av Aram dog och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom 25återtog Joash, Joachas son, de städer som Ben-Hadads far Hasael hade erövrat i kriget mot Joachas, Joashs far. Tre gånger slog Joash Ben-Hadad och återtog så de israelitiska städerna.