Bibel 2000 (B2000)
10

Jehu gör slut på Achavs ätt och dödar anförvanter till Achasja

101Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han skickade till stadens styresmän, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev: 2»Ni har er herres söner hos er; ni har också vagnar och hästar, en befäst stad och vapen. När ni nu mottar detta brev 3skall ni därför välja ut den som är bäst och lämpligast bland er herres söner och sätta honom på hans faders tron och kämpa för er herres ätt.« 4De blev förfärade och tänkte: »Om två kungar inte kunde hålla stånd mot honom, hur skulle då vi kunna det?« 5Förvaltaren över de kungliga egendomarna, stadskommendanten, de äldste och förmyndarna svarade därför Jehu: »Vi är dina tjänare och skall göra allt du befaller oss. Vi tänker inte utse någon till kung. Gör vad du finner bäst.« 6Då skrev Jehu ett nytt brev till dem: »Om ni står på min sida och vill lyssna till mig, så ta med er huvudena av er herres söner och kom till mig i Jisreel i morgon.« De sjuttio kungasönerna bodde hos de stormän i staden som hade hand om deras uppfostran.

7När brevet kom fram grep man kungasönerna och halshögg dem, alla sjuttio. Huvudena lades i korgar, som sedan skickades till Jehu i Jisreel. 8Ett sändebud kom och berättade för Jehu att kungasönernas huvuden hade förts dit. Då befallde han: »Lägg dem i två högar utanför stadsporten tills i morgon.« 9Nästa morgon gick han ut och ställde sig där och sade till folket: »Ni är utan skuld. Det är jag som har satt mig upp mot min herre och dräpt honom. Men vem har dödat alla dessa? 10Ni märker att vartenda ord besannas som Herren har uttalat över Achavs ätt. Han har utfört vad han har sagt genom sin tjänare Elia.« 11Och Jehu dödade alla som var kvar av Achavs ätt i Jisreel och alla hans stormän, hans förtrogna och hans präster; inte en enda slapp undan.

12Jehu for nu till Samaria. På vägen dit, i Bet-Eked Haroim, 13mötte han anförvanter till Achasja, kungen av Juda. Han frågade dem vilka de var, och de svarade: »Vi är släkt med Achasja och har kommit för att besöka kungasönerna och kungamoderns söner.« — 14»Grip dem levande!« befallde Jehu, och man grep dem. Sedan slog man ihjäl dem vid brunnen i Bet-Eked, allt som allt 42 man. Han skonade inte en enda.

15När Jehu sedan fortsatte därifrån kom Jonadav, Rekavs son, emot honom. Jehu hälsade honom och frågade: »Kan jag lita på din vänskap, så som du kan lita på min?« Jonadav svarade: »Ja, det kan du.« — »I så fall: räck mig din hand.« Jonadav räckte honom handen, och Jehu hjälpte honom upp i vagnen. 16»Följ med mig och se hur hängivet jag kämpar för Herren«, sade Jehu. Och så fick Jonadav följa med i vagnen. 17När Jehu var framme i Samaria dödade han alla som fanns kvar där av Achavs ätt, tills den var helt utrotad, i enlighet med Herrens ord till Elia.

Jehu utrotar baalsdyrkan

18Jehu samlade hela folket och sade: »Achav dyrkade Baal litet, Jehu skall dyrka honom mycket. 19Kalla nu hit alla Baals profeter, alla som dyrkar honom och alla hans präster. Ingen får utebli, för jag tänker fira en stor offerfest till Baals ära. Den som uteblir skall mista livet.« Men detta var en list som Jehu använde för att kunna utplåna dem som dyrkade Baal. 20Han befallde att man skulle utlysa en helig högtidssamling till Baals ära, och det gjorde man. 21Jehu skickade bud runt hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; ingen enda uteblev. De gick in i Baals tempel och fyllde det från den ena änden till den andra. 22Föreståndaren för klädkammaren fick befallning av Jehu att ta fram dräkter åt alla baalsdyrkarna. När han gjort detta 23kom Jehu tillsammans med Jonadav, Rekavs son, till Baals tempel. Han uppmanade baalsdyrkarna att noga se sig omkring och förvissa sig om att ingen som dyrkade Herren fanns bland dem utan bara baalsdyrkare. 24Så gick de för att frambära slaktoffren och brännoffren. Men Jehu hade ställt 80 man utanför templet och sagt till dem: »Jag lämnar dessa människor i ert våld; den som låter någon av dem undkomma får plikta med sitt eget liv.« 25Då Jehu hade framburit brännoffret sade han till gardet och drabanterna: »Kom och hugg ner dem! Låt ingen slippa ut.« Då högg de ner dem och kastade undan dem. Sedan gick de in i det inre av baalstemplet 26och bar ut stoden därifrån och brände den. 27Baals altare rev de ner, ja, de rev hela baalstemplet och gjorde det till avträde, vilket det är än i dag. 28Så fördrev Jehu Baal från Israel. 29Men de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett israeliterna till övergav han inte — guldkalvarna i Betel och Dan.

30Herren sade till Jehu: »Eftersom du så lydigt har rättat dig efter min vilja och utfört allt det jag beslutat i fråga om Achavs ätt skall dina ättlingar intill fjärde led sitta på Israels tron.« 31Men Jehu bemödade sig inte om att efterleva Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta; han övergav inte de synder som Jerobeam hade förlett Israel till.

32På den tiden började Herren stympa Israels land: Hasael besegrade israeliterna och tog hela deras område 33från Jordan och österut, hela Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, ända från Aroer vid Arnons floddal, både Gilead och Bashan.

34Jehus historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 35Jehu gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joachas blev kung efter honom. 36Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.

11

Atalja griper makten i Juda

111När Atalja, Achasjas mor, fick veta att hennes son var död föresatte hon sig att utplåna hela kungaätten. 2Men Josheva, som var dotter till kung Joram och syster till Achasja, lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just som kungabarnen skulle dödas. Hon förde honom och hans amma till klädkammaren, och på det sättet kunde man hålla honom dold för Atalja, så att han kom undan med livet. 3I sex år stannade han hos henne, gömd i Herrens hus, under den tid Atalja regerade i landet.

Joash kung över Juda. Ataljas död

4Under det sjunde året skickade prästen Jojada bud efter kariernas och livgardets officerare. Han samlade dem omkring sig i Herrens hus, och sedan han slutit ett förbund med dem där, som de fick bekräfta med en ed, visade han kungens son för dem. 5Därpå gav han följande befallningar: »Så här skall ni göra. Den tredjedel av er som går på sitt pass på sabbaten och har vakten vid det kungliga palatset 7och de två andra tredjedelarna, alla de som går av sitt pass på sabbaten och har vakten vid templet, 8ni skall sluta upp omkring kungen, alla med vapen i hand. Om någon försöker ta sig fram till pelarraden skall han mista livet. Följ kungen vart han än går.«

9Officerarna gjorde som prästen Jojada hade befallt dem; var och en tog sitt manskap, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, och kom så till Jojada. 10Han gav dem de spjut och koger som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. 11Livgardet ställde upp, alla med vapen i hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altare och tempelhus. 12Därefter förde Jojada ut kungasonen och satte på honom diademet och armringarna. De utropade honom till kung och smorde honom, klappade i händerna och ropade: »Leve konungen!«

13När Atalja hörde jublet gick hon bort till dem som var i Herrens hus. 14Där fick hon se kungen stå vid pelaren enligt sedvänjan, med officerarna och trumpetarna närmast sig. Folket jublade och trumpeterna smattrade. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Förräderi! Förräderi!« 15Prästen Jojada gav officerarna som hade befälet över trupperna order att föra bort henne till andra sidan om pelarraden och att hugga ner var och en som följde efter henne. Han ville inte att hon skulle dödas i Herrens hus. 16De grep henne, och genom hästporten fördes hon in i kungapalatset. Där dödades hon.

17Jojada upprättade ett förbund mellan Herren, kungen och folket: de skulle vara Herrens folk. Han upprättade också ett förbund mellan kungen och folket. 18Och allt folket begav sig till baalstemplet och rev ner det; de slog altarna och gudabilderna i stycken, och de dräpte Baals präst Mattan framför altarna. Men prästen Jojada satte ut vakt kring Herrens hus. 19Sedan tog han med sig officerarna, karierna, livgardet och folket, och de förde kungen från templet genom Gardesporten in i kungapalatset. Där tog Joash plats på kungatronen. 20Folket gladde sig och allt var lugnt i staden.

Atalja dödade man med svärd i kungapalatset.

21Joash var sju år då han blev kung;

12

121det skedde under Jehus sjunde regeringsår, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2I hela sitt liv gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon, så som prästen Jojada hade lärt honom. 3Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.

Templet restaureras

4Joash hade sagt till prästerna: »Allt silver som helgas och förs till Herrens hus, vare sig det är mönstringspengar eller en lösepenning som betalas efter värdering eller pengar som någon frivilligt lämnar till Herrens hus, 5allt detta skall prästerna ta emot, var och en från sin värderingsman, och svara för alla nödvändiga reparationer i templet.« 6Men när Joash regerade på sitt tjugotredje år hade prästerna ännu inte utfört några reparationer. 7Då kallade kung Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och frågade dem varför de inte utfört några reparationer på templet. »I fortsättningen får ni inte ta emot något silver från era värderingsmän«, sade han. »Ni skall i stället låta det gå direkt till templets underhåll.« 8Prästerna samtyckte: de skulle inte ta emot pengar av folket men behövde i gengäld inte heller reparera templet.

9Prästen Jojada tog nu en kista, gjorde ett hål i locket och satte den vid stenstoden, på högra sidan när man kommer in i Herrens hus. Där lade de präster som var tröskelväktare allt silver som lämnades till Herrens hus. 10Så snart man märkte att det var mycket silver i kistan infann sig kungens sekreterare och översteprästen, och man smälte ner silvret i formar och räknade efter hur mycket som hade kommit in till Herrens hus. 11Efter denna kontroll brukade silvret överlämnas till förmännen för tempelarbetena, som i sin tur betalade ut det till snickarna och byggnadsarbetarna, 12murarna och stenhuggarna. Vidare använde de silvret till att köpa timmer och byggnadssten för att sätta Herrens hus i stånd, ja, över huvud taget till alla utgifter för templets restaurering. 13Däremot användes aldrig det silver som hade kommit in till Herrens hus för att bekosta tillverkningen av några föremål av guld och silver där: silverfat, knivar, offerskålar eller trumpeter. 14Man lämnade i stället silvret åt förmännen, och de använde det till att reparera Herrens hus. 15Det krävdes ingen redovisning av de män som tog emot silvret för att sedan betala ut det till arbetarna; de var betrodda. 16Sådant silver som betalades som skuldoffer och syndoffer fördes inte in i Herrens hus utan tillföll prästerna.

17Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem. 18Då tog kung Joash av Juda alla tempelgåvor som hans fäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, liksom vad han själv hade helgat, och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare; allt detta skickade han till arameerkungen Hasael, som då avstod från att angripa Jerusalem.

19Joashs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 20Hans närmaste män sammansvor sig mot honom och dödade honom vid Millo. 21Det var ett par av dem, Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Han begravdes bland sina fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.