Bibel 2000 (B2000)
10

Jehu gör slut på Achavs ätt och dödar anförvanter till Achasja

101Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han skickade till stadens styresmän, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev: 2»Ni har er herres söner hos er; ni har också vagnar och hästar, en befäst stad och vapen. När ni nu mottar detta brev 3skall ni därför välja ut den som är bäst och lämpligast bland er herres söner och sätta honom på hans faders tron och kämpa för er herres ätt.« 4De blev förfärade och tänkte: »Om två kungar inte kunde hålla stånd mot honom, hur skulle då vi kunna det?« 5Förvaltaren över de kungliga egendomarna, stadskommendanten, de äldste och förmyndarna svarade därför Jehu: »Vi är dina tjänare och skall göra allt du befaller oss. Vi tänker inte utse någon till kung. Gör vad du finner bäst.« 6Då skrev Jehu ett nytt brev till dem: »Om ni står på min sida och vill lyssna till mig, så ta med er huvudena av er herres söner och kom till mig i Jisreel i morgon.« De sjuttio kungasönerna bodde hos de stormän i staden som hade hand om deras uppfostran.

7När brevet kom fram grep man kungasönerna och halshögg dem, alla sjuttio. Huvudena lades i korgar, som sedan skickades till Jehu i Jisreel. 8Ett sändebud kom och berättade för Jehu att kungasönernas huvuden hade förts dit. Då befallde han: »Lägg dem i två högar utanför stadsporten tills i morgon.« 9Nästa morgon gick han ut och ställde sig där och sade till folket: »Ni är utan skuld. Det är jag som har satt mig upp mot min herre och dräpt honom. Men vem har dödat alla dessa? 10Ni märker att vartenda ord besannas som Herren har uttalat över Achavs ätt. Han har utfört vad han har sagt genom sin tjänare Elia.« 11Och Jehu dödade alla som var kvar av Achavs ätt i Jisreel och alla hans stormän, hans förtrogna och hans präster; inte en enda slapp undan.

12Jehu for nu till Samaria. På vägen dit, i Bet-Eked Haroim, 13mötte han anförvanter till Achasja, kungen av Juda. Han frågade dem vilka de var, och de svarade: »Vi är släkt med Achasja och har kommit för att besöka kungasönerna och kungamoderns söner.« — 14»Grip dem levande!« befallde Jehu, och man grep dem. Sedan slog man ihjäl dem vid brunnen i Bet-Eked, allt som allt 42 man. Han skonade inte en enda.

15När Jehu sedan fortsatte därifrån kom Jonadav, Rekavs son, emot honom. Jehu hälsade honom och frågade: »Kan jag lita på din vänskap, så som du kan lita på min?« Jonadav svarade: »Ja, det kan du.« — »I så fall: räck mig din hand.« Jonadav räckte honom handen, och Jehu hjälpte honom upp i vagnen. 16»Följ med mig och se hur hängivet jag kämpar för Herren«, sade Jehu. Och så fick Jonadav följa med i vagnen. 17När Jehu var framme i Samaria dödade han alla som fanns kvar där av Achavs ätt, tills den var helt utrotad, i enlighet med Herrens ord till Elia.

Jehu utrotar baalsdyrkan

18Jehu samlade hela folket och sade: »Achav dyrkade Baal litet, Jehu skall dyrka honom mycket. 19Kalla nu hit alla Baals profeter, alla som dyrkar honom och alla hans präster. Ingen får utebli, för jag tänker fira en stor offerfest till Baals ära. Den som uteblir skall mista livet.« Men detta var en list som Jehu använde för att kunna utplåna dem som dyrkade Baal. 20Han befallde att man skulle utlysa en helig högtidssamling till Baals ära, och det gjorde man. 21Jehu skickade bud runt hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; ingen enda uteblev. De gick in i Baals tempel och fyllde det från den ena änden till den andra. 22Föreståndaren för klädkammaren fick befallning av Jehu att ta fram dräkter åt alla baalsdyrkarna. När han gjort detta 23kom Jehu tillsammans med Jonadav, Rekavs son, till Baals tempel. Han uppmanade baalsdyrkarna att noga se sig omkring och förvissa sig om att ingen som dyrkade Herren fanns bland dem utan bara baalsdyrkare. 24Så gick de för att frambära slaktoffren och brännoffren. Men Jehu hade ställt 80 man utanför templet och sagt till dem: »Jag lämnar dessa människor i ert våld; den som låter någon av dem undkomma får plikta med sitt eget liv.« 25Då Jehu hade framburit brännoffret sade han till gardet och drabanterna: »Kom och hugg ner dem! Låt ingen slippa ut.« Då högg de ner dem och kastade undan dem. Sedan gick de in i det inre av baalstemplet 26och bar ut stoden därifrån och brände den. 27Baals altare rev de ner, ja, de rev hela baalstemplet och gjorde det till avträde, vilket det är än i dag. 28Så fördrev Jehu Baal från Israel. 29Men de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett israeliterna till övergav han inte — guldkalvarna i Betel och Dan.

30Herren sade till Jehu: »Eftersom du så lydigt har rättat dig efter min vilja och utfört allt det jag beslutat i fråga om Achavs ätt skall dina ättlingar intill fjärde led sitta på Israels tron.« 31Men Jehu bemödade sig inte om att efterleva Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta; han övergav inte de synder som Jerobeam hade förlett Israel till.

32På den tiden började Herren stympa Israels land: Hasael besegrade israeliterna och tog hela deras område 33från Jordan och österut, hela Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, ända från Aroer vid Arnons floddal, både Gilead och Bashan.

34Jehus historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 35Jehu gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joachas blev kung efter honom. 36Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.