Bibel 2000 (B2000)
6

61Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. 2Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.

Prövningarna visar vem Paulus är

3Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst. 4Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd, 5under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält, 6med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, 7sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar, 8i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen, 9jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds, 10plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt.

Ett nytt förhållande mellan Paulus och korinthierna

11Jag talar fritt till er, bröder i Korinth. Mitt hjärta står öppet för er. 12Ni har det inte trångt hos mig, det är i ert eget bröst som det är trångt. 13Ge mig lika för lika — till er som är mina barn säger jag så — och öppna era hjärtan, ni också. 14Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret? 15Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? 16Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vandra mitt ibland dem och vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 17Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, 18och jag skall vara er fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren.

7

71Mina kära barn, detta är de löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som befläckar kropp och ande och i gudsfruktan nå fram till helighet.

Glädje över korinthiernas ånger

2Ge rum åt mig i era hjärtan! Jag har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon, inte utnyttjat någon. 3Detta säger jag inte för att döma er — jag har redan sagt att ni finns i mitt hjärta för att dö och leva tillsammans med mig. 4Till er kan jag tala öppet, över er kan jag vara stolt. Jag har fått all tröst jag kan önska, jag har glädje i överflöd, mitt i alla mina lidanden. 5När jag kom till Makedonien fick jag visserligen ingen ro utan plågades på alla sätt, utifrån av strider och inifrån av fruktan. 6Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom, 7och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst han hade fått hos er. Han berättade för mig om er längtan, er förtvivlan, er omtanke om mig, och detta har glatt mig ännu mer.

8Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. 9Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig. 10En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död. 11Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja — vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken. 12Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig. 13Detta har tröstat mig.

Till denna tröst kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig; ni hade alla gett honom nytt mod. 14Och att jag hade skrutit med er inför honom skall jag inte behöva skämmas för. Tvärtom, liksom allt jag sagt er varit sant, så har också mina lovord om er till Titus visat sig vara sanna. 15Han minns er med särskild värme, när han tänker på hur villigt ni alla lydde honom och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 16Jag är glad att jag så helt kan lita på er.

8

Insamlingen till de kristna i Jerusalem

81Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. 2Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. 3Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant 4till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. 5Och de gav inte bara det jag hade hoppats — efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. 6Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. 7Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.

8Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. 9Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. 10Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. 11Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan — allt efter er förmåga. 12Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. 13Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 14nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 15som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

Hur insamlingen har organiserats

16Gud vare tack som har låtit Titus känna samma hängivenhet för er. 17Han sade ja då jag bad honom, och han var så ivrig att han självmant gav sig i väg till er. 18I hans sällskap har jag skickat den andre brodern. Hans arbete för evangeliet får beröm i alla församlingar, 19ja inte bara det, församlingarna har utsett honom till att vara min följeslagare när jag till Herrens ära och för att visa min goda vilja tar hand om den här kärleksgåvan. 20Jag vill undvika klander för mitt sätt att ta hand om alla dessa pengar; 21jag tänker på vad som är riktigt inte bara inför Herren utan också inför människor. 22Samtidigt har jag skickat ytterligare en broder, som har gett mig många olika prov på sin hängivenhet och nu är ännu ivrigare, därför att han har sådan tilltro till er. 23Titus är min kamrat och hjälper mig i mitt arbete för er, och våra bröder är församlingarnas sändebud och en heder för Kristus. 24Ge dem nu bevis på er kärlek så att församlingarna ser det, och visa att det är med rätta jag har skrutit över er.