Bibel 2000 (B2000)
3

31Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. 3Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.

Det gamla och det nya förbundets härlighet

4En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. 5Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. 6Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

7Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 8Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! 9Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. 10Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. 11Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.

12När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. 13Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. 14Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. 15Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. 18Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

4

Härligheten blir synlig även i Paulus lidanden

41När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp. 2Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig. 3Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. 4Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. 5Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. 6Ty Gud, som sade: »Ljus skall lysa ur mörkret«, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.

7Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. 8Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, 9förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. 10Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. 11Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. 12Alltså verkar döden i mig och livet i er. 13Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar jag. Också jag tror, och därför talar jag. 14Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.

15Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.

Hoppet om en kommande härlighet

16Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. 17Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. 18Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

5

51Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. 2Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. 3Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. 4Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.

6Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren — 7vi lever i tro, utan att se. 8Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. 9Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma. 10Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.

Gud vill försoning

11Jag vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker därför vinna människor; Gud vet hurdan jag är, och jag hoppas att ni också gör det innerst inne. 12Jag vill inte rekommendera mig själv igen men ge er möjlighet att vara stolta över mig, så att ni kan bemöta dem som skryter med det som ligger på ytan och inte med det som finns i hjärtat. 13Har jag varit i extas, är det för Gud. Är jag sansad, är det för er. 14Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. 15Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.

16Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. 17Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. 19Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. 20Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 21Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.