Bibel 2000 (B2000)
2

21Jag har nämligen föresatt mig att inte komma till er med bedrövelse igen. 2För om jag gör er bedrövade, finns det då någon som kan göra mig glad? Jo, den som blivit bedrövad genom mig. 3Jag skrev som jag skrev för att slippa komma och bli bedrövad genom dem som borde vara mig till glädje, och jag var övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4I svårt betryck och med tungt hjärta, ja gråtande, skrev jag till er, inte för att göra er bedrövade, utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag hyser till just er.

Den som vållat sorg skall förlåtas

5Om det nu är någon som har vållat sorg, så är det inte mig han har gjort bedrövad utan alla er — åtminstone i någon mån, för att inte överdriva. 6Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; 7nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. 8Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek. 9När jag skrev till er var det just för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, 11för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju.

Paulus i Troas och Makedonien

12När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. 13Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien.

Framgången bekräftar uppdraget

14Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. 15Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, 16en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? 17Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.

3

31Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. 3Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.

Det gamla och det nya förbundets härlighet

4En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. 5Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. 6Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

7Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 8Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! 9Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. 10Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. 11Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.

12När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. 13Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. 14Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. 15Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. 18Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

4

Härligheten blir synlig även i Paulus lidanden

41När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp. 2Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig. 3Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. 4Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. 5Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. 6Ty Gud, som sade: »Ljus skall lysa ur mörkret«, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.

7Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. 8Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, 9förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. 10Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. 11Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. 12Alltså verkar döden i mig och livet i er. 13Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar jag. Också jag tror, och därför talar jag. 14Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.

15Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.

Hoppet om en kommande härlighet

16Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. 17Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. 18Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.