Bibel 2000 (B2000)
1

Hälsning

11Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timotheos till Guds församling i Korinth och till alla heliga runt om i Achaia. 2Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Tröst i lidanden

3Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. 4Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. 5Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. 6Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. 7Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.

8Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. 9Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda. 10Och han räddade oss från dessa dödens angrepp och kommer att rädda oss igen. Till honom står vårt hopp, han skall rädda oss. 11Och ni skall hjälpa till med er bön för oss, så att det blir många som tackar Gud för den nåd vi får genom mångas medverkan.

Paulus uppskjutna besök

12Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna om att vi inte har styrts av världslig vishet utan av Guds nåd; vi har här i världen och särskilt mot er uppträtt med den heliga renhet som kommer från Gud. 13I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå. Och jag hoppas att ni helt skall förstå 14det som ni redan delvis har förstått: att ni kan vara stolta över oss på herren Jesu dag, liksom vi över er.

15I förlitan på detta ville jag fara till er först, för att ni skulle få glädjen av två besök; 16från er tänkte jag fara vidare till Makedonien och därifrån tillbaka till er för att få hjälp av er med min resa till Judeen.

17Det var min tanke. Var det ett lättsinnigt infall? Är jag så mänskligt svag i mina beslut att jag säger ja och nej på en gång? 18Gud kan gå i god för att vad jag säger till er inte är både ja och nej. 19Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. 20Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. 21Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; 22han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.

23Jag tar Gud till vittne och sätter mitt liv i pant på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth. 24Det är inte så att vi vill råda över er tro, nej, vi vill hjälpa er till glädje — i tron står ni fasta.

2

21Jag har nämligen föresatt mig att inte komma till er med bedrövelse igen. 2För om jag gör er bedrövade, finns det då någon som kan göra mig glad? Jo, den som blivit bedrövad genom mig. 3Jag skrev som jag skrev för att slippa komma och bli bedrövad genom dem som borde vara mig till glädje, och jag var övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4I svårt betryck och med tungt hjärta, ja gråtande, skrev jag till er, inte för att göra er bedrövade, utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag hyser till just er.

Den som vållat sorg skall förlåtas

5Om det nu är någon som har vållat sorg, så är det inte mig han har gjort bedrövad utan alla er — åtminstone i någon mån, för att inte överdriva. 6Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; 7nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. 8Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek. 9När jag skrev till er var det just för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, 11för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju.

Paulus i Troas och Makedonien

12När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. 13Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien.

Framgången bekräftar uppdraget

14Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. 15Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, 16en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? 17Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.

3

31Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. 3Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.

Det gamla och det nya förbundets härlighet

4En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. 5Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. 6Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

7Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 8Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! 9Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. 10Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. 11Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.

12När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. 13Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. 14Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. 15Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. 18Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.