Bibel 2000 (B2000)
10

Paulus kan uppträda myndigt

101Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: 2tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. 3Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. 4Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader 5och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.

7Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus gör också jag det. 8Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas. 9Tro inte att det bara är med breven jag kan sätta mig i respekt hos er. 10Breven, säger man, är myndiga och kraftfulla, men när vi har honom här är det slut med kraften och ingen bryr sig om vad han säger. 11Det skall vederbörande göra klart för sig, att så som jag talar till er i mina brev långt bortifrån, så kommer jag också att handla när jag är hos er.

Paulus självmedvetande: han har grundat församlingen

12Jag skulle aldrig komma på tanken att likställa eller jämföra mig med somliga som rekommenderar sig själva. De är oförståndiga nog att mäta sig med sig själva och jämföra sig med sig själva. 13Men när jag berömmer mig gör jag det inte måttlöst utan använder den måttstock som Gud har tilldelat mig: att jag skulle nå fram ända till er. 14Om jag inte hade kommit ända till er, då hade jag verkligen överdrivit min insats. Men nu var jag den förste hos er med evangeliet om Kristus. 15Jag saknar inte måttstock för min stolthet och tar inte åt mig äran av andras mödor. Men när er tro växer till hoppas jag vinna ännu större ära hos er enligt det mått som gäller för mig. 16Jag hoppas få förkunna evangeliet också i länder ännu längre bort och slippa använda någon annans måttstock och vara stolt över vad som redan är gjort. 17Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. 18Den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar.

11

111Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig — visst gör ni det. 2Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. 3Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. 4Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. 5Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. 6Även om jag är klen som talare är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.

Inga anspråk på ersättning

7Var det rent av en synd jag begick när jag gjorde mig ödmjuk för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium för er utan ersättning? 8Andra församlingar har jag plundrat genom att ta betalt av dem för att kunna hjälpa er. 9När jag var hos er och hade det svårt låg jag ändå ingen till last; bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. Jag har alltid varit noga med att inte ligga er till last och kommer alltid att vara det. 10Vid Kristi sanning som är i mig: min stolthet över detta skall ingen i hela Achaia kunna ta ifrån mig. 11Varför handlar jag så? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.

12Jag kommer att fortsätta som hittills för att inte ge dem något tillfälle som vill kunna skryta med att de är lika goda som jag. 13Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. 14Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. 15Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.

En dåres tal i egen sak

16Jag upprepar: ta mig inte för en dåre, men om ni ändå gör det, så lyssna på denne dåre, så att jag kan få skryta lite, jag också. 17Vad jag här säger, det säger jag inte i Herrens anda utan som i dårskap, när det nu är fråga om skryt. 18När så många skryter på människors vis kan också jag göra det. 19Ni står ju villigt ut med dåraktiga människor, ni som är så kloka. 20Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet. 21Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag. Men vad andra vågar komma med — nu talar jag i dårskap — det vågar också jag. 22De är hebreer — jag med; israeliter — jag med; Abrahams ättlingar — jag med. 23De tjänar Kristus — det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. 24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, 25tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. 27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. 28Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. 29Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.

I svagheten visar sig Kristi kraft

30Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet. 31Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 32I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig. 33Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom.

12

121Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. 2Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan — om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det — han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. 3Och jag vet att den mannen — om med kroppen eller utan, det vet bara Gud — 4blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. 5Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet.

6Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig. 7Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. 8Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. 9Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 10Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.

Paulus är inte underlägsen de andra apostlarna

11Jag har varit som en dåre. Ni har tvingat mig till det. I stället borde ni ha fört min talan, för jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. 12Allt som kännetecknar en apostel har jag utfört bland er utan att någonsin svikta, med tecken, under och kraftgärningar. 13Är det något ni har fått sakna i jämförelse med de andra församlingarna, utom det att jag själv inte har legat er till last? Förlåt mig den oförrätten! 14Nu står jag beredd att komma till er för tredje gången, och jag skall inte bli en börda för er. Det är er jag vill ha, inte det ni äger. Barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. 15Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv, för att rädda er. Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer? 16Det gör detsamma, jag har inte varit en börda för er. Men slug som jag är har jag kanske lurat er ändå? 17Kanske jag har utnyttjat er med hjälp av någon av dem som jag skickade till er? 18Jag bad Titus resa och skickade den andre brodern med honom. Har Titus utnyttjat er? Har inte vi båda handlat i samma anda, går vi inte i samma spår?

Varningar och förmaningar inför det tredje besöket

19Nu tänker ni väl hela tiden att jag försvarar mig mot er. Nej, det är inför Gud och i Kristi tjänst jag talar; alltsammans syftar till att uppbygga er, mina kära. 20Jag är rädd att jag, när jag kommer, skall finna er annorlunda än jag önskar — och att ni skall finna mig annorlunda än ni önskar — att jag får möta strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, förtal, skvaller, inbilskhet och bråk. 21Måtte min Gud inte än en gång förödmjuka mig när jag kommer till er, och måtte jag slippa sörja över de många som har syndat och ännu inte omvänt sig från orenheten, otukten och utsvävningarna som de har levat i.