Bibel 2000 (B2000)
30

Hiskias påskfirande

301Hiskia sände bud till hela Israel och Juda — han skrev också brev till Efraim och Manasse — och uppmanade folket att komma till templet i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.

2Kungen, furstarna och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att fira påsk i andra månaden. 3De kunde nämligen inte fira den vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4Både kungen och församlingen menade att det var riktigt att göra så. 5Man beslöt att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva ända till Dan, om att folket skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem; det hade man förut inte gjort gemensamt, så som det är föreskrivet.

6I enlighet med kungens befallning gav sig kurirerna i väg till hela Israel och Juda med breven från kungen och furstarna. Där stod: »Israeliter, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så skall han vända sig till den rest av er som räddats ur de assyriska kungarnas våld. 7Gör inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utsatte dem för ödeläggelse, som ni själva kan se. 8Var nu inte hårdnackade som era fäder utan böj er för Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat för evigt. Tjäna Herren, er Gud, då vänds hans flammande vrede från er. 9Om ni vänder om till Herren kommer era bröder och era söner att möta barmhärtighet hos dem som fört bort dem, så att de får återvända till detta land, ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder om till honom.«

10Kurirerna for från stad till stad i Efraim och Manasse, ja, ända till Sebulon, men man bara skrattade åt dem och drev med dem. 11Några män från Asher, Manasse och Sebulon ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. 12Också i Juda gjorde Gud så att invånarna blev eniga om att göra som kungen och furstarna hade befallt i enlighet med Herrens ord.

13En stor skara människor samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden; det var en mycket stor församling. 14De grep sig an med att avlägsna altarna i Jerusalem, och rökelsealtarna kastade de i Kidrondalen. 15På fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Skamsna hade prästerna och leviterna helgat sig och kommit med brännoffer till templet. 16De intog nu sina bestämda platser i enlighet med gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod leviterna tagit hand om — 17det var nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig, och leviterna slaktade därför lammen åt alla som inte var rena, så att påsklammet blev helgat åt Herren. 18Folkets flertal, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig och åt påsklammet på annat sätt än som är föreskrivet. Men Hiskia bad för dem: »Må Herren, den gode, bringa försoning åt 19var och en som helhjärtat dyrkar Gud, Herren, sina fäders Gud, men inte kan uppfylla helgedomens renhetsregler.« 20Herren lyssnade på Hiskia och skonade folket.

21Så firade de israeliter som fanns i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje. Och varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med all kraft. 22Hiskia talade uppmuntrande till leviterna, som visat sig väl förfarna i Herrens tjänst. När man hade firat högtiden under de sju dagarna och offrat gemenskapsoffer och tackat Herren, sina fäders Gud, 23enade sig hela församlingen om att fira högtiden ytterligare sju dagar. Också dessa sju dagar firades under glädje. 24Församlingen fick av kung Hiskia av Juda motta 1 000 tjurar och 7 000 får, och av furstarna 1 000 tjurar och 10 000 får. Dessutom helgade sig ett stort antal präster. 25Hela Judas församling gladde sig, liksom prästerna och leviterna och hela den församling som kommit från Israel och de främlingar som kommit från Israel eller som bodde i Juda. 26Glädjen var stor i Jerusalem, något liknande hade inte ägt rum sedan Salomo, Davids son, var Israels kung. 27De levitiska prästerna trädde fram och välsignade folket, och Herren hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.