Bibel 2000 (B2000)
29

Hiskia kung över Juda

291Hiskia var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia, Sakarjas dotter. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 3Det var han som i sitt första regeringsår, i den första månaden, öppnade porten till Herrens hus och reparerade dörrarna. 4Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på Östra torget 5och sade till dem: »Hör på mig, leviter! Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus. För ut det orena ur helgedomen! 6Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har övergett honom och vänt sig bort från Herrens boning, ja, de har vänt den ryggen. 7De har också stängt dörrarna till förhallen och släckt lamporna, de har inte tänt rökelse eller offrat brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. 8Därför har Herrens vrede drabbat Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en skräckbild och utsatt dem för ödeläggelse och hån, som ni kan se med egna ögon. 9Ja, våra fäder har fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta. 10Nu har jag föresatt mig att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att vända hans flammande vrede från oss. 11Mina söner, dröj inte! Er har Herren utvalt till att göra tjänst inför honom, att vara hans tjänare och att tända rökelse.«

12Leviterna Machat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av Kehats ätt, trädde då fram, och likaså av Meraris ätt Kish, Avdis son, och Asarja, Jehallelels son, och av Gershons ätt Joach, Simmas son, och Eden, Joachs son, 13och av Elisafans ätt Shimri och Jeiel och av Asafs ätt Sakarja och Mattanja 14och av Hemans ätt Jechiel och Shimi och av Jedutuns ätt Shemaja och Ussiel. 15De samlade sina ämbetsbröder, de helgade sig och som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord gick de för att rena templet. 16Sedan gick prästerna in i tempelhuset för att rena det. De förde allt orent de hittade i Herrens tempel till förgården, och där tog leviterna emot det och förde det ut till Kidrondalen. 17Helgandet inleddes på första dagen i första månaden, och den åttonde dagen i månaden hade de kommit till förhallen. Sedan helgade de tempelhuset under åtta dagar, och på sextonde dagen i första månaden var de färdiga.

18De gick in till kung Hiskia och sade: »Vi har renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och skådebrödsbordet med alla dess tillbehör. 19Och alla de föremål som vanhelgades under den trolöse kung Achas regeringstid har vi ställt i ordning och helgat, och de finns nu på sin plats vid Herrens altare.«

20Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia de ledande männen i staden och gick till templet. 21De förde med sig sju tjurar, sju baggar och sju lamm, dessutom sju bockar som syndoffer för kungadömet, för helgedomen och för judeerna. Han befallde prästerna, Arons söner, att offra dem på Herrens altare. 22De slaktade tjurarna, och prästerna tog hand om blodet och stänkte det på altaret, och de slaktade baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. 23Sedan förde de fram syndofferbockarna till kungen och församlingen, och man lade händerna på dem, 24och prästerna slaktade dem och offrade blodet som ett syndoffer på altaret för att bringa försoning åt hela Israel. Kungen hade nämligen bestämt att brännoffret och syndoffret skulle gälla hela Israel.

25Han lät leviterna ställa upp sig i templet med cymbaler, harpor och lyror, så som David, kungens siare Gad och profeten Natan hade befallt; befallningen kom från Herren genom hans profeter. 26Leviterna ställde upp sig med de instrument David införde och prästerna med sina trumpeter. 27Hiskia befallde att brännoffret skulle offras på altaret, och samtidigt som offrandet inleddes började sången till Herren och trumpeterna att ljuda, tillsammans med de instrument Israels kung David införde, 28och hela församlingen tillbad, och sångarna sjöng, och trumpetarna blåste i trumpeterna — allt detta tills offren var avslutade. 29När man slutat offra föll kungen och alla som fanns där tillsammans med honom ner på knä och tillbad. 30Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de prisade honom med glädje och föll ner och tillbad.

31Hiskia tog till orda och sade: »Ni har nu blivit vigda åt Herren. Träd fram med slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.« Församlingen kom med slaktoffer och tackoffer, och de som kände sig manade kom med brännoffer. 32Antalet brännofferdjur som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer åt Herren. 33De heliga gåvorna utgjordes av 600 tjurar och 3 000 får. 34Men prästerna var för få för att kunna flå alla offerdjuren, och därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hade helgat sig; leviterna hade nämligen varit mer villiga att helga sig än prästerna. 35Till den stora mängden brännoffer kom också fettstyckena från gemenskapsoffren samt dryckesoffren som hörde till brännoffren.

Så återupprättades tjänsten i Herrens hus, 36och Hiskia och hela folket gladde sig över vad Gud hade gjort för folket. Allt hade gått mycket fort.

30

Hiskias påskfirande

301Hiskia sände bud till hela Israel och Juda — han skrev också brev till Efraim och Manasse — och uppmanade folket att komma till templet i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.

2Kungen, furstarna och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att fira påsk i andra månaden. 3De kunde nämligen inte fira den vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4Både kungen och församlingen menade att det var riktigt att göra så. 5Man beslöt att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva ända till Dan, om att folket skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem; det hade man förut inte gjort gemensamt, så som det är föreskrivet.

6I enlighet med kungens befallning gav sig kurirerna i väg till hela Israel och Juda med breven från kungen och furstarna. Där stod: »Israeliter, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så skall han vända sig till den rest av er som räddats ur de assyriska kungarnas våld. 7Gör inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utsatte dem för ödeläggelse, som ni själva kan se. 8Var nu inte hårdnackade som era fäder utan böj er för Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat för evigt. Tjäna Herren, er Gud, då vänds hans flammande vrede från er. 9Om ni vänder om till Herren kommer era bröder och era söner att möta barmhärtighet hos dem som fört bort dem, så att de får återvända till detta land, ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder om till honom.«

10Kurirerna for från stad till stad i Efraim och Manasse, ja, ända till Sebulon, men man bara skrattade åt dem och drev med dem. 11Några män från Asher, Manasse och Sebulon ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. 12Också i Juda gjorde Gud så att invånarna blev eniga om att göra som kungen och furstarna hade befallt i enlighet med Herrens ord.

13En stor skara människor samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden; det var en mycket stor församling. 14De grep sig an med att avlägsna altarna i Jerusalem, och rökelsealtarna kastade de i Kidrondalen. 15På fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Skamsna hade prästerna och leviterna helgat sig och kommit med brännoffer till templet. 16De intog nu sina bestämda platser i enlighet med gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod leviterna tagit hand om — 17det var nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig, och leviterna slaktade därför lammen åt alla som inte var rena, så att påsklammet blev helgat åt Herren. 18Folkets flertal, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig och åt påsklammet på annat sätt än som är föreskrivet. Men Hiskia bad för dem: »Må Herren, den gode, bringa försoning åt 19var och en som helhjärtat dyrkar Gud, Herren, sina fäders Gud, men inte kan uppfylla helgedomens renhetsregler.« 20Herren lyssnade på Hiskia och skonade folket.

21Så firade de israeliter som fanns i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje. Och varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med all kraft. 22Hiskia talade uppmuntrande till leviterna, som visat sig väl förfarna i Herrens tjänst. När man hade firat högtiden under de sju dagarna och offrat gemenskapsoffer och tackat Herren, sina fäders Gud, 23enade sig hela församlingen om att fira högtiden ytterligare sju dagar. Också dessa sju dagar firades under glädje. 24Församlingen fick av kung Hiskia av Juda motta 1 000 tjurar och 7 000 får, och av furstarna 1 000 tjurar och 10 000 får. Dessutom helgade sig ett stort antal präster. 25Hela Judas församling gladde sig, liksom prästerna och leviterna och hela den församling som kommit från Israel och de främlingar som kommit från Israel eller som bodde i Juda. 26Glädjen var stor i Jerusalem, något liknande hade inte ägt rum sedan Salomo, Davids son, var Israels kung. 27De levitiska prästerna trädde fram och välsignade folket, och Herren hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.

31

311När allt var slutfört drog alla israeliter som varit där ut till städerna i Juda. De krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna och förstörde fullständigt offerplatserna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse. Sedan återvände israeliterna till sina städer, var och en till sin egendom.

Hiskias tempelreform

2Hiskia återinrättade avdelningarna för präster och leviter. Prästerna och leviterna delades in för tjänstgöring med brännoffer och gemenskapsoffer och för tjänsten i portarna till Herrens läger, där de skulle lova och prisa Herren. 3Kungen bidrog med en del av sin egen förmögenhet till brännoffren: brännoffren morgon och kväll och brännoffren på sabbater, nymånadsfester och högtider, så som det är föreskrivet i Herrens lag. 4Han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras andel, så att de skulle kunna upprätthålla Herrens lag. 5Så snart denna befallning blivit allmänt känd lämnade israeliterna rikliga förstlingsgåvor av säd, vin, olja och honung och av allt vad marken gav, och de kom också med tionde av allt i mängd. 6Även de israeliter och judeer som bodde i Judas städer kom med tionde av oxar och får och med de heliga gåvor som helgats åt Herren, deras Gud, och lade upp det högvis. 7I tredje månaden började de lägga upp högarna, och i sjunde månaden var de färdiga. 8När Hiskia och furstarna inspekterade högarna prisade de Herren och hans folk Israel. 9Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna, 10och översteprästen Asarja av Sadoks ätt svarade honom: »Alltsedan gåvorna började strömma in till Herrens hus har vi kunnat äta oss mätta, och dessutom har vi fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Allt detta är bara det som blivit över.«

11Hiskia befallde att man skulle ställa i ordning förrådskamrar i templet. När de ställts i ordning 12förde man samvetsgrant dit gåvorna, tiondet och offergåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret, och hans bror Shimi var hans närmaste man. 13Jechiel, Asasja, Nachat, Asael, Jerimot, Josavad, Eliel, Jismakja, Machat och Benaja var uppsyningsmän under Konanja och hans bror Shimi och var utsedda av kung Hiskia och Asarja, den främste i Guds hus. 14Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade den östra porten, hade ansvaret för de frivilliga gåvorna till Gud och skulle fördela vad som getts åt Herren och de högheliga gåvorna. 15Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja arbetade under honom i präststäderna med att samvetsgrant fördela gåvorna bland sina bröder, avdelning för avdelning, stora som små. 16Undantagna var alla i släktregistren uppförda av mankön, från tre års ålder och uppåt, som kom till templet för att avdelningsvis fullgöra sina åligganden enligt ordningen för varje dag. 17Uppförandet i släktregister gjordes för prästernas del familjevis och för leviternas, från tjugo års ålder och uppåt, avdelningsvis efter deras sysslor. 18De skulle uppföras i släktregistret tillsammans med sina familjer, sina hustrur, söner och döttrar, allesammans. [---] 19För de präster, Arons söner, som uppehöll sig på landsbygden utanför städerna fanns i varje stad namngivna män som skulle fördela andelarna åt alla av mankön i prästfamiljerna och åt de leviter som var uppförda i släktregistret.

20Så gjorde Hiskia i hela Juda: han gjorde det som var gott, rätt och riktigt inför Herren, sin Gud. 21I allt han företog sig, både när det gällde tjänsten i Guds hus och när det gällde lagen och buden, dyrkade han sin Gud helhjärtat, och allt lyckades honom väl.