Bibel 2000 (B2000)
28

Achas kung över Juda. De judeiska fångarna skonas. Achas avgudadyrkan

281Achas var tjugo år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort, 2utan följde i de israelitiska kungarnas spår. Han gick så långt att han gjorde gjutna beläten åt baalsgudarna, 3tände offereld i Ben-Hinnoms dal och brände sina söner på bål enligt det vedervärdiga bruket hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 4Han offrade och tände offereld på offerplatserna och kullarna och under alla grönskande träd.

5Herren, hans Gud, gav honom i den arameiske kungens våld. Arameerna besegrade honom och tog ett stort antal fångar, som de förde till Damaskus. Han gavs också i den israelitiske kungens våld, och denne tillfogade honom stora förluster: 6Pekach, Remaljas son, dödade på en enda dag 120 000 judeer, allesammans tappra män. Detta skedde därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. 7Sikri, en kämpe från Efraim, dödade kungens son Maaseja, överståthållaren Asrikam och kungens närmaste man Elkana. 8Israeliterna tog 200 000 fångar från sitt broderfolk, kvinnor, pojkar och flickor, och de tog också ett rikt byte och förde det till Samaria.

9Där fanns en Herrens profet vid namn Oded, som gick för att möta hären när den kom tillbaka till Samaria. Han sade: »Herren, era fäders Gud, var vred på judeerna, och därför gav han dem i ert våld. Men ni har dödat med ett himmelsskriande raseri. 10Och nu tänker ni göra män och kvinnor från Juda och Jerusalem till era slavar! Som om inte ni själva ställt er i skuld till Herren, er Gud! 11Hör nu på mig: Skicka tillbaka fångarna ni tagit från era bröder, för Herrens vrede flammar mot er!« 12Och några av efraimiternas överhuvuden, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, vände sig till dem som kommit tillbaka från kriget 13och sade: »För inte fångarna hit! Tänker ni dra på oss skuld till Herren och öka den synd och skuld vi redan har? Vår skuld är stor, och vreden flammar mot Israel.« 14Då lämnade soldaterna ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 15De män som nämnts tog hand om fångarna: alla som var nakna klädde de med vad som fanns bland bytet. De gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De som var svaga sattes på åsnor, och de förde dem alla till Jeriko, Palmstaden, nära deras bröder. Därefter återvände de till Samaria.

16Vid den tiden sände kung Achas bud till kungen av Assyrien och bad honom om hjälp. 17Även edomeerna hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. 18Och filisteerna hade angripit städer i Låglandet och Negev som hörde till Juda och intagit Bet-Shemesh, Ajalon och Gederot samt Soko med kringliggande byar, Timna med kringliggande byar och Gimso med kringliggande byar, och de hade bosatt sig där. 19Herren förödmjukade Juda på grund av Achas, Israels kung, som hade orsakat upplösningen i Juda och handlat trolöst mot Herren. 20Men då drog Tiglat Pileser, kungen av Assyrien, ut mot honom och ansatte honom i stället för att stödja honom. 21Achas plundrade både templet och palatset och furstarna och gav allt till kungen av Assyrien, men det hjälpte honom inte. 22När han ansattes blev han än mer trolös mot Herren — sådan var kung Achas. 23Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: »De arameiska kungarnas gudar har ju hjälpt dem, nu offrar jag till dem så att de hjälper mig.« Men i stället fick de både honom och hela Israel på fall. 24Achas samlade ihop tempelföremålen och högg sönder dem. Han stängde också porten till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje hörn av Jerusalem. 25Och i varenda stad i Juda inrättade han offerplatser för att tända offereld åt andra gudar. Så väckte han vrede hos Herren, sina fäders Gud.

26Hans historia i övrigt och hans gärningar, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 27Achas gick till vila hos sina fäder och begravdes i Jerusalem, men inne i staden; man lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.