Bibel 2000 (B2000)
26

261Och folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och utropade honom till kung efter hans far Amasja. 2Han befäste Elot och återförenade staden med Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Ussia kung över Juda

3Ussia var sexton år då han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Amasja. 5Han dyrkade Gud så länge Sakarja levde, han som lärt honom gudsfruktan, och så länge han dyrkade Herren lät Gud honom ha lyckan med sig.

6Han drog ut i strid mot filisteerna och rev ner stadsmurarna i Gat, Javne och Ashdod. 7Gud hjälpte honom mot filisteerna, mot araberna som bodde i Gerar och mot meuniterna, 8som fick erlägga tribut till Ussia. Ryktet om honom spreds ända ner till Egypten, så mäktig var han. 9I Jerusalem byggde Ussia torn vid Hörnporten, Dalporten och murvinkeln och befäste dem. 10Han byggde också torn ute i ödemarken och högg ut många vattencisterner, för han ägde stora hjordar. Han hade bönder i Låglandet och på högslätten och vingårdsarbetare i bergen och i bördiga trakter. Ja, han ivrade för jordbruk.

11Ussia hade en krigshär, som drog ut i strid indelad enligt den mönstring som gjorts av sekreteraren Jeiel och förmannen Maaseja. Den stod under befäl av Hananja, en av kungens generaler. 12Familjeöverhuvudena som anförde de tappra krigarna var 2 600, 13och den här de förde befäl över bestod av 307 500 man, som med kraft och styrka hjälpte kungen i striden mot fienden. 14Ussia utrustade hela hären med sköldar och lansar, hjälmar och harnesk, bågar och slungstenar, 15och i Jerusalem byggde han sinnrikt uttänkta krigsmaskiner. De skulle stå på tornen och murhörnen, och man kunde skjuta pilar och stora stenar med dem. Ryktet om honom spreds vida omkring; på ett underbart sätt blev han hjälpt så att han fick stor makt.

16Men när han hade fått denna makt blev han så högmodig att han gjorde något förfärligt. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud: han trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17Då gick prästen Asarja in efter honom, åtföljd av Herrens präster, åttio modiga män. 18De ställde sig i vägen för kung Ussia och sade: »Ussia, det är inte din sak att tända rökelse åt Herren, det får bara prästerna göra, Arons söner, som har helgats för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, detta ger dig ingen ära inför Herren Gud.« 19Ussia blev rasande där han stod med rökelsekaret i handen, beredd att tända. Och när han rasade mot prästerna slog spetälska ut i hans panna inför prästerna vid rökelsealtaret i Herrens hus. 20Översteprästen Asarja och de andra prästerna vände sig mot honom och såg att han hade fått spetälska i pannan, och de jagade ut honom därifrån. Även han själv ville snabbt komma ut, eftersom Herren slagit honom med sjukdom. 21Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och måste som spetälsk bo i ett hus för sig; han var utestängd från Herrens hus. Under tiden var det hans son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.

22Ussias historia i övrigt, från början till slut, blev nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son. 23Ussia gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem, men ute på det kungliga gravfältet, med hänvisning till att han var spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.

27

Jotam kung över Juda

271Jotam var tjugofem år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha, Sadoks dotter. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Ussia, och han trädde dessutom inte in i Herrens tempel. Folket fortsatte dock att handla fördärvligt. 3Han byggde Övre porten i Herrens hus och byggde mycket på Ofelmuren. 4Han byggde städer i Juda bergsbygd, och i skogstrakterna byggde han borgar och torn. 5Han förde krig mot ammoniternas kung och segrade. Ammoniterna måste det året ge honom 100 talenter silver, 10 000 kor vete och 10 000 kor korn; så mycket betalade ammoniterna också de två följande åren. 6Jotams ställning var stark, eftersom han orubbligt höll sig till Herren, sin Gud.

7Jotams historia i övrigt, alla hans krig och hans gärningar, har nedtecknats i boken om Israels och Judas kungar. 9Jotam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.

28

Achas kung över Juda. De judeiska fångarna skonas. Achas avgudadyrkan

281Achas var tjugo år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort, 2utan följde i de israelitiska kungarnas spår. Han gick så långt att han gjorde gjutna beläten åt baalsgudarna, 3tände offereld i Ben-Hinnoms dal och brände sina söner på bål enligt det vedervärdiga bruket hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 4Han offrade och tände offereld på offerplatserna och kullarna och under alla grönskande träd.

5Herren, hans Gud, gav honom i den arameiske kungens våld. Arameerna besegrade honom och tog ett stort antal fångar, som de förde till Damaskus. Han gavs också i den israelitiske kungens våld, och denne tillfogade honom stora förluster: 6Pekach, Remaljas son, dödade på en enda dag 120 000 judeer, allesammans tappra män. Detta skedde därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. 7Sikri, en kämpe från Efraim, dödade kungens son Maaseja, överståthållaren Asrikam och kungens närmaste man Elkana. 8Israeliterna tog 200 000 fångar från sitt broderfolk, kvinnor, pojkar och flickor, och de tog också ett rikt byte och förde det till Samaria.

9Där fanns en Herrens profet vid namn Oded, som gick för att möta hären när den kom tillbaka till Samaria. Han sade: »Herren, era fäders Gud, var vred på judeerna, och därför gav han dem i ert våld. Men ni har dödat med ett himmelsskriande raseri. 10Och nu tänker ni göra män och kvinnor från Juda och Jerusalem till era slavar! Som om inte ni själva ställt er i skuld till Herren, er Gud! 11Hör nu på mig: Skicka tillbaka fångarna ni tagit från era bröder, för Herrens vrede flammar mot er!« 12Och några av efraimiternas överhuvuden, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, vände sig till dem som kommit tillbaka från kriget 13och sade: »För inte fångarna hit! Tänker ni dra på oss skuld till Herren och öka den synd och skuld vi redan har? Vår skuld är stor, och vreden flammar mot Israel.« 14Då lämnade soldaterna ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 15De män som nämnts tog hand om fångarna: alla som var nakna klädde de med vad som fanns bland bytet. De gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De som var svaga sattes på åsnor, och de förde dem alla till Jeriko, Palmstaden, nära deras bröder. Därefter återvände de till Samaria.

16Vid den tiden sände kung Achas bud till kungen av Assyrien och bad honom om hjälp. 17Även edomeerna hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. 18Och filisteerna hade angripit städer i Låglandet och Negev som hörde till Juda och intagit Bet-Shemesh, Ajalon och Gederot samt Soko med kringliggande byar, Timna med kringliggande byar och Gimso med kringliggande byar, och de hade bosatt sig där. 19Herren förödmjukade Juda på grund av Achas, Israels kung, som hade orsakat upplösningen i Juda och handlat trolöst mot Herren. 20Men då drog Tiglat Pileser, kungen av Assyrien, ut mot honom och ansatte honom i stället för att stödja honom. 21Achas plundrade både templet och palatset och furstarna och gav allt till kungen av Assyrien, men det hjälpte honom inte. 22När han ansattes blev han än mer trolös mot Herren — sådan var kung Achas. 23Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: »De arameiska kungarnas gudar har ju hjälpt dem, nu offrar jag till dem så att de hjälper mig.« Men i stället fick de både honom och hela Israel på fall. 24Achas samlade ihop tempelföremålen och högg sönder dem. Han stängde också porten till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje hörn av Jerusalem. 25Och i varenda stad i Juda inrättade han offerplatser för att tända offereld åt andra gudar. Så väckte han vrede hos Herren, sina fäders Gud.

26Hans historia i övrigt och hans gärningar, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 27Achas gick till vila hos sina fäder och begravdes i Jerusalem, men inne i staden; man lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.