Bibel 2000 (B2000)
24

241Joash var sju år då han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2Så länge prästen Jojada levde gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon. 3Prästen Jojada skaffade honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

Templet restaureras

4En tid därefter föresatte sig Joash att restaurera Herrens hus. 5Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: »Dra ut till Judas städer och samla år för år in pengar från alla israeliter för att sätta er Guds hus i stånd. Låt det ske utan dröjsmål.« Men leviterna gjorde sig ingen brådska. 6Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: »Varför har du inte sett till att leviterna drivit in den skatt från Juda och Jerusalem som Herrens tjänare Mose och Israels församling bestämt för förbundstecknets tält?« — 7Den ogudaktiga Ataljas söner hade trängt sig in i Guds hus och till och med använt för baalsgudarna det som var helgat för Herrens hus.

8På kungens befallning gjorde man en kista, som ställdes utanför porten till Herrens hus. 9Ett påbud gick ut i Juda och Jerusalem att alla skulle komma till Herren med den skatt som ålagts Israel i öknen av Guds tjänare Mose. 10Alla furstarna och hela folket kom med glädje och lade pengar i kistan tills den blev full. 11När det var dags att föra kistan till den kontroll som leviterna utförde för kungens räkning och man fann att det var mycket pengar i den, kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan, varefter den bars tillbaka till sin plats. Så gjorde man dag efter dag och man samlade in mycket pengar, 12som kungen och Jojada överlämnade till dem som skulle utföra arbetena i Herrens hus, och de lejde stenhuggare och timmermän för reparationerna i Herrens hus liksom järn- och kopparsmeder till templets restaurering. 13Arbetarna gick till verket och skadorna botades genom deras försorg; de återställde Guds hus i ursprungligt och förbättrat skick. 14När de var färdiga lämnade de pengarna som blivit över till kungen och Jojada. Av dem tillverkades föremål till Herrens hus, både för gudstjänsten och offren, skålar och andra föremål av guld och silver. Så länge Jojada levde offrades dagligen brännoffer i Herrens hus.

15Jojada dog, gammal och mätt av år, i en ålder av 130 år, 16och han begravdes i Davids stad, bland kungarna, eftersom han hade gjort så mycket gott i Israel, för Gud och hans hus.

17När Jojada var död kom Judas furstar till kungen och gjorde sin uppvaktning, och han lyssnade till dem. 18De övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tillbad asherapålar och avgudar. Deras brott drog vrede över Juda och Jerusalem. 19Herren sände då profeter till dem för att få dem att återvända till honom; profeterna varnade dem, men de ville inte lyssna.

20Guds ande uppfyllde Sakarja, prästen Jojadas son, och han ställde sig framför folket och sade: »Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud så att lyckan sviker er? Ni har övergett Herren, därför har han övergett er.« 21De sammansvor sig mot honom, och på kungens order stenade de honom på templets förgård. 22Kung Joash hade glömt den kärlek Sakarjas far Jojada visat honom och dödade hans son. I dödsögonblicket ropade han: »Må Herren se och straffa.«

23Vid årsskiftet tågade den arameiska hären mot Joash. Arameerna trängde in i Juda och Jerusalem, de utplånade alla furstar i folket, och det byte de tog sände de till kungen i Damaskus. 24Trots att den arameiska hären var liten lät Herren en mycket stor här falla i dess våld, eftersom folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så verkställde de domen över Joash.

25Arameerna lämnade Joash svårt sårad och drog sig tillbaka. Då sammansvor sig hans närmaste män mot honom för att hämnas prästen Jojadas sons död, och de dräpte honom i hans säng. Han begravdes i Davids stad, men han lades inte i kungagravarna. 26De som sammansvor sig mot honom var Savad, ammonitiskan Shimats son, och Josavad, moabitiskan Shimrits son. 27Joashs söner, de många profetorden mot honom och återuppbyggnaden av Guds hus, allt detta har nedtecknats i tilläggsskriften till boken om kungarna. Hans son Amasja blev kung efter honom.

25

Amasja kung över Juda. Krig med Edom och Israel

251Amasja var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte av hela sitt hjärta.

3När Amasjas kungamakt var säkrad lät han avrätta dem av sina män som hade dräpt hans far kungen. 4Men deras barn skonade han i enlighet med det som står skrivet i lagen i Moses bok, där Herren befaller: »Fäderna skall inte dö för barnens skull och inte barnen för fädernas skull, utan var och en skall dö för sitt eget brott.«

5Amasja samlade judeerna och ställde hela Juda och Benjamin familjevis under befäl av högre och lägre officerare. Han mönstrade dem som var tjugo år och äldre; det fanns 300 000 vapenföra soldater som kunde hantera lans och sköld. 6Han lejde också 100 000 tappra kämpar från Israel för 100 talenter silver. 7Men en gudsman kom till honom och sade: »Konung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel — alla dessa efraimiter! 8Dra ut på egen hand och gå modigt ut i striden, annars skall Gud låta dig falla för fienden. Gud har makt att hjälpa och att stjälpa.« — 9»Hur går det då med de 100 talenterna jag gav till den israelitiska styrkan?« frågade Amasja, och gudsmannen svarade: »Herren kan ge dig mer än så.« 10Då hemförlovade Amasja den styrka som hade kommit från Efraim. De blev ursinniga på judeerna och återvände hem i vredesmod.

11Amasja tog mod till sig och ledde sitt folk till Saltdalen och slog där 10 000 man från Seir. 12Ytterligare 10 000 togs till fånga av judeerna, som förde upp dem på toppen av en klippa och störtade ner dem därifrån så att alla krossades till döds. 13Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med ut i striden överföll judeiska städer från Samaria till Bet-Horon, slog ihjäl 3 000 av invånarna där och tog ett rikt byte.

14När Amasja kom tillbaka efter segern över edomeerna förde han med sig de gudar man hade i Seir och ställde upp dem som sina egna gudar. Dem tillbad han och tände rökelse åt. 15Då blev Herren vred på Amasja och sände en profet till honom som sade: »Varför dyrkar du gudar som inte kunde rädda sitt eget folk ur ditt våld?« 16Men Amasja avbröt honom: »När gjorde vi dig till kunglig rådgivare? Sluta, annars blir du dödad!« Profeten slutade men sade: »Jag vet att Gud har beslutat att förgöra dig eftersom du gör så här och inte lyssnar till mina råd.«

17Kung Amasja av Juda höll rådslag och sände sedan bud till Israels kung Joash, son till Joachas, son till Jehu, och utmanade honom: »Låt oss mötas öga mot öga!« 18Israels kung Joash skickade detta svar till kung Amasja av Juda: »Tisteln på Libanon sände bud till cedern på Libanon: Ge din dotter till hustru åt min son! Men de vilda djuren på Libanon kom förbi och trampade ner tisteln. — 19Du skryter med att du slog edomeerna, och det har stigit dig åt huvudet så att du vill vinna ännu mera ära. Stanna hellre hemma! Varför utmana olyckan? Du skulle gå under och Juda med dig.« 20Men Amasja lyssnade inte på honom; så hade Gud styrt det för att ge dem i fiendens våld, eftersom de hade dyrkat edomeernas gudar. 21Israels kung Joash drog då ut, och vid Bet-Shemesh i Juda ställdes de öga mot öga, han och Judas kung Amasja. 22Judeerna besegrades av israeliterna och flydde var och en hem till sig. 23Israels kung Joash tillfångatog vid Bet-Shemesh Judas kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, och förde honom till Jerusalem, där han rev ner 400 alnar av stadsmuren, från Efraimporten till Hörnporten. 24Han lade beslag på allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus — hos Oved-Edom — och kungapalatsets skatter. Dessutom tog han gisslan och återvände så till Samaria.

25Kung Amasja av Juda, Joashs son, levde i femton år efter det att kung Joash av Israel, Joachas son, hade dött. 26Amasjas historia i övrigt, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 27När Amasja övergav Herren stämplade man mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de sammansvurna skickade dit folk som slog ihjäl honom. 28Sedan hämtades han med hästspann och begravdes bland sina fäder i Davids stad.

26

261Och folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och utropade honom till kung efter hans far Amasja. 2Han befäste Elot och återförenade staden med Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Ussia kung över Juda

3Ussia var sexton år då han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Amasja. 5Han dyrkade Gud så länge Sakarja levde, han som lärt honom gudsfruktan, och så länge han dyrkade Herren lät Gud honom ha lyckan med sig.

6Han drog ut i strid mot filisteerna och rev ner stadsmurarna i Gat, Javne och Ashdod. 7Gud hjälpte honom mot filisteerna, mot araberna som bodde i Gerar och mot meuniterna, 8som fick erlägga tribut till Ussia. Ryktet om honom spreds ända ner till Egypten, så mäktig var han. 9I Jerusalem byggde Ussia torn vid Hörnporten, Dalporten och murvinkeln och befäste dem. 10Han byggde också torn ute i ödemarken och högg ut många vattencisterner, för han ägde stora hjordar. Han hade bönder i Låglandet och på högslätten och vingårdsarbetare i bergen och i bördiga trakter. Ja, han ivrade för jordbruk.

11Ussia hade en krigshär, som drog ut i strid indelad enligt den mönstring som gjorts av sekreteraren Jeiel och förmannen Maaseja. Den stod under befäl av Hananja, en av kungens generaler. 12Familjeöverhuvudena som anförde de tappra krigarna var 2 600, 13och den här de förde befäl över bestod av 307 500 man, som med kraft och styrka hjälpte kungen i striden mot fienden. 14Ussia utrustade hela hären med sköldar och lansar, hjälmar och harnesk, bågar och slungstenar, 15och i Jerusalem byggde han sinnrikt uttänkta krigsmaskiner. De skulle stå på tornen och murhörnen, och man kunde skjuta pilar och stora stenar med dem. Ryktet om honom spreds vida omkring; på ett underbart sätt blev han hjälpt så att han fick stor makt.

16Men när han hade fått denna makt blev han så högmodig att han gjorde något förfärligt. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud: han trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17Då gick prästen Asarja in efter honom, åtföljd av Herrens präster, åttio modiga män. 18De ställde sig i vägen för kung Ussia och sade: »Ussia, det är inte din sak att tända rökelse åt Herren, det får bara prästerna göra, Arons söner, som har helgats för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, detta ger dig ingen ära inför Herren Gud.« 19Ussia blev rasande där han stod med rökelsekaret i handen, beredd att tända. Och när han rasade mot prästerna slog spetälska ut i hans panna inför prästerna vid rökelsealtaret i Herrens hus. 20Översteprästen Asarja och de andra prästerna vände sig mot honom och såg att han hade fått spetälska i pannan, och de jagade ut honom därifrån. Även han själv ville snabbt komma ut, eftersom Herren slagit honom med sjukdom. 21Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och måste som spetälsk bo i ett hus för sig; han var utestängd från Herrens hus. Under tiden var det hans son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.

22Ussias historia i övrigt, från början till slut, blev nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son. 23Ussia gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem, men ute på det kungliga gravfältet, med hänvisning till att han var spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.