Bibel 2000 (B2000)
22

Achasja kung över Juda

221Jerusalems invånare gjorde Jorams yngste son Achasja till kung efter honom. Alla de äldre sönerna hade dödats av det rövarband som gått till angrepp tillsammans med araberna. Så blev Achasja, Jorams son, kung över Juda. 2Han var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Omri. 3Även Achasja följde Achavs familj i spåren, ty hans mor fick honom att synda genom sina råd. 4Han gjorde liksom Achavs familj det som var ont i Herrens ögon; sedan hans far hade dött gav de honom råd som ledde honom i fördärvet. 5Och det var på deras råd han drog i fält tillsammans med Achavs son Joram, Israels kung, mot Hasael, kungen av Aram, och kämpade mot denne vid Ramot i Gilead, där Joram sårades av arameerna.

6Joram drog sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som tillfogats honom vid Rama under kriget mot Arams kung Hasael. Medan han låg sjuk i Jisreel kom kung Achasja av Juda, Jorams son, på besök till honom; 7Gud hade styrt det så att Achasja skulle besöka honom. När han kom dit drog han ut tillsammans med Joram mot Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till kung för att utrota Achavs ätt. 8Under kampen mot Achavs ätt träffade Jehu på Judas furstar och Achasjas brorsöner, som ingick i hans uppvaktning, och avrättade dem. 9Han lät söka efter Achasja, och man grep honom när han gömde sig i Samaria och förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de tänkte: »Han var ändå ättling till Joshafat, som helhjärtat dyrkade Herren.«

Nu fanns det ingen av Achasjas ätt som förmådde styra riket.

Atalja griper makten i Juda

10När Atalja, Achasjas mor, fick veta att hennes son var död föresatte hon sig att utplåna hela kungaätten i Juda. 11Men prinsessan Joshavat lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just som kungabarnen skulle dödas. Hon förde honom och hans amma till klädkammaren. Joshavat, dotter till kung Joram och hustru till prästen Jojada, var syster till Achasja, och hon höll Joash dold för Atalja, så att hon inte kunde döda honom. 12I sex år stannade han hos dem, gömd i Guds hus, under den tid Atalja regerade i landet.

23

Joash kung över Juda. Ataljas död

231Under det sjunde året tog Jojada mod till sig och gick samman med officerarna Asarja, Jerochams son, Ismael, Jochanans son, Asarja, Oveds son, Maaseja, Adajas son, och Elishafat, Sikris son. 2De reste runt i Juda och samlade leviterna från alla Judas städer och de israelitiska familjeöverhuvudena. När de kom till Jerusalem 3slöt hela församlingen ett förbund med kungen i Guds hus, och Jojada sade: »Här är kungens son! Han skall bli kung, så som Herren sagt om Davids ättlingar. 4Så här skall ni göra: den tredjedel av er präster och leviter som går i tjänst på sabbaten skall stå på vakt vid trösklarna, 5och en tredjedel skall vara i palatset och en tredjedel vid Jesodporten, medan folket skall uppehålla sig på förgårdarna till Herrens hus. 6Ingen får gå in i templet utom prästerna och de leviter som är i tjänst. De får gå in eftersom de är helgade, men folket skall iaktta sina förpliktelser mot Herren. 7Leviterna skall sluta upp omkring kungen, alla med vapen i hand. Om någon försöker ta sig in i templet skall han mista livet. Följ kungen vart han än går.«

8Leviterna och alla judeerna gjorde som prästen Jojada hade befallt dem; var och en tog sitt manskap, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, eftersom Jojada inte gav avdelningarna ledigt. 9Jojada gav officerarna de spjut, sköldar och koger som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. 10Han ställde upp folket, alla med vapen i händerna, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altare och tempelhus. 11Därefter förde de ut kungasonen och satte på honom diademet och armringarna. De utropade honom till kung, och Jojada och hans söner smorde honom, och de ropade: »Leve konungen!«

12När Atalja hörde jublet från folket som skyndat till för att hylla kungen gick hon bort till dem som var i Herrens hus. 13Där fick hon se kungen stå vid sin pelare intill ingången, med officerarna och trumpetarna närmast sig. Folket jublade och trumpeterna smattrade, och sångarna med sina instrument ledde hyllningarna. Då rev Atalja sönder sina kläder och utbrast: »Förräderi! Förräderi!« 14Prästen Jojada gav officerarna som hade befälet över trupperna order att föra bort henne till andra sidan om pelarraden och att hugga ner var och en som följde efter henne. Han ville inte att man skulle döda henne i Herrens hus. 15De grep henne, och hon fördes fram till Hästporten i kungapalatset. Där dödade de henne.

16Jojada slöt ett förbund mellan sig själv, folket och kungen: de skulle vara Herrens folk. 17Och hela folket begav sig till baalstemplet och rev ner det; de slog sönder altarna och gudabilderna, och de dräpte Baals präst Mattan framför altarna. 18Men Jojada satte ut vakt kring Herrens hus under ledning av de levitiska prästerna och återinförde de avdelningar för präster och leviter som David inrättat i Herrens hus för att de skulle offra brännoffer åt Herren, så som det är föreskrivet i Moses lag, med glädje och sång, allt enligt Davids anvisningar. 19Han ställde dörrvaktarna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle kunna komma in. 20Sedan tog han med sig officerarna, de förnämsta och de styrande bland folket och hela folket och förde kungen från templet genom Övre porten in i kungapalatset. Där lät de Joash ta plats på den kungliga tronen. 21Folket gladde sig och allt var lugnt i staden.

Atalja dödade man med svärd.

24

241Joash var sju år då han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2Så länge prästen Jojada levde gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon. 3Prästen Jojada skaffade honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

Templet restaureras

4En tid därefter föresatte sig Joash att restaurera Herrens hus. 5Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: »Dra ut till Judas städer och samla år för år in pengar från alla israeliter för att sätta er Guds hus i stånd. Låt det ske utan dröjsmål.« Men leviterna gjorde sig ingen brådska. 6Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: »Varför har du inte sett till att leviterna drivit in den skatt från Juda och Jerusalem som Herrens tjänare Mose och Israels församling bestämt för förbundstecknets tält?« — 7Den ogudaktiga Ataljas söner hade trängt sig in i Guds hus och till och med använt för baalsgudarna det som var helgat för Herrens hus.

8På kungens befallning gjorde man en kista, som ställdes utanför porten till Herrens hus. 9Ett påbud gick ut i Juda och Jerusalem att alla skulle komma till Herren med den skatt som ålagts Israel i öknen av Guds tjänare Mose. 10Alla furstarna och hela folket kom med glädje och lade pengar i kistan tills den blev full. 11När det var dags att föra kistan till den kontroll som leviterna utförde för kungens räkning och man fann att det var mycket pengar i den, kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan, varefter den bars tillbaka till sin plats. Så gjorde man dag efter dag och man samlade in mycket pengar, 12som kungen och Jojada överlämnade till dem som skulle utföra arbetena i Herrens hus, och de lejde stenhuggare och timmermän för reparationerna i Herrens hus liksom järn- och kopparsmeder till templets restaurering. 13Arbetarna gick till verket och skadorna botades genom deras försorg; de återställde Guds hus i ursprungligt och förbättrat skick. 14När de var färdiga lämnade de pengarna som blivit över till kungen och Jojada. Av dem tillverkades föremål till Herrens hus, både för gudstjänsten och offren, skålar och andra föremål av guld och silver. Så länge Jojada levde offrades dagligen brännoffer i Herrens hus.

15Jojada dog, gammal och mätt av år, i en ålder av 130 år, 16och han begravdes i Davids stad, bland kungarna, eftersom han hade gjort så mycket gott i Israel, för Gud och hans hus.

17När Jojada var död kom Judas furstar till kungen och gjorde sin uppvaktning, och han lyssnade till dem. 18De övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tillbad asherapålar och avgudar. Deras brott drog vrede över Juda och Jerusalem. 19Herren sände då profeter till dem för att få dem att återvända till honom; profeterna varnade dem, men de ville inte lyssna.

20Guds ande uppfyllde Sakarja, prästen Jojadas son, och han ställde sig framför folket och sade: »Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud så att lyckan sviker er? Ni har övergett Herren, därför har han övergett er.« 21De sammansvor sig mot honom, och på kungens order stenade de honom på templets förgård. 22Kung Joash hade glömt den kärlek Sakarjas far Jojada visat honom och dödade hans son. I dödsögonblicket ropade han: »Må Herren se och straffa.«

23Vid årsskiftet tågade den arameiska hären mot Joash. Arameerna trängde in i Juda och Jerusalem, de utplånade alla furstar i folket, och det byte de tog sände de till kungen i Damaskus. 24Trots att den arameiska hären var liten lät Herren en mycket stor här falla i dess våld, eftersom folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så verkställde de domen över Joash.

25Arameerna lämnade Joash svårt sårad och drog sig tillbaka. Då sammansvor sig hans närmaste män mot honom för att hämnas prästen Jojadas sons död, och de dräpte honom i hans säng. Han begravdes i Davids stad, men han lades inte i kungagravarna. 26De som sammansvor sig mot honom var Savad, ammonitiskan Shimats son, och Josavad, moabitiskan Shimrits son. 27Joashs söner, de många profetorden mot honom och återuppbyggnaden av Guds hus, allt detta har nedtecknats i tilläggsskriften till boken om kungarna. Hans son Amasja blev kung efter honom.