Bibel 2000 (B2000)
16

161men under hans trettiosjätte regeringsår tågade kung Basha av Israel mot Juda och befäste Rama för att på det sättet avskära förbindelserna för kung Asa av Juda. 2Då hämtade Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatset och skickade det till arameerkungen i Damaskus, Ben-Hadad, och lät säga: 3»Ett förbund består mellan mig och dig, liksom mellan min far och din far. Jag sänder dig här silver och guld; bryt nu ditt förbund med kung Basha av Israel, så att han lämnar mig i fred.« 4Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och skickade sina befälhavare mot Israels städer, och de erövrade Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäder i Naftali. 5När Basha fick underrättelse om detta avbröt han befästningsarbetena vid Rama och lät all verksamhet där upphöra. 6Då tog kung Asa med sig alla judeer, och de förde bort sten och virke som Basha använt till befästningarna vid Rama. Han befäste med detta Geva och Mispa.

7Vid den tiden kom siaren Hanani till Asa, kungen av Juda, och sade till honom: »Du förlitade dig på kungen av Aram och inte på Herren, din Gud, därför får du inte den arameiske kungens här i din makt. 8Kushiterna och libyerna hade ju en stor här med mängder av vagnar och ryttare, men eftersom du förlitade dig på Herren gav han dem i ditt våld. 9Herrens ögon överblickar hela jorden, för att han skall kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Denna gång har du handlat som en dåre, och hädanefter kommer du alltid att vara i krig.« 10Asa blev ursinnig på siaren, och han satte honom i stocken, så rasande blev han. Även mot andra i sitt folk gick Asa våldsamt fram vid den tiden.

11Asas historia, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 12Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare. 13Asa gick till vila hos sina fäder; han dog under sitt fyrtioförsta regeringsår 14och begravdes i den grav han låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som fyllts med kryddor och en konstfärdig blandning av alla slags örter, och man tände en mycket stor eld till hans ära.