Bibel 2000 (B2000)
14

141Avia gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet lugn och ro i tio år.

Asa kung över Juda

2Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3Han avskaffade avgudaaltarna och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna. 4Han befallde judeerna att dyrka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och buden. 5Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna i alla städer i Juda. Under honom hade riket lugn och ro. 6Han byggde befästningsstäder i Juda, medan det rådde lugn och ro i landet. Under dessa år var han aldrig i krig, eftersom Herren låtit honom få fred. 7Han sade till judeerna: »Låt oss bygga upp dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar! Landet är ännu i vår hand. Vi har vänt oss till Herren, vår Gud, och därför har han vänt sig till oss och låtit oss få fred på alla sidor.« De byggde, och allt gick dem väl i händer.

8Asa hade en här om 300 000 man från Juda med sköld och lans samt 280 000 man från Benjamin med sköld och båge; alla dessa var tappra kämpar. 9Kushiten Serach drog ut mot dem med en här om en miljon man och 300 vagnar. När han nått fram till Maresha 10drog Asa ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i dalen norr om Maresha. 11Asa ropade till Herren, sin Gud: »Herre, ingen utom du kan hjälpa i striden mellan den starke och den som är svag. Så hjälp oss nu, Herre, vår Gud, ty vi förlitar oss på dig, och i ditt namn har vi dragit ut mot denna skara. Herre, du är vår Gud, låt inte en dödlig bli din överman.«

12Då lät Herren kushiterna bli slagna av Asa och Juda, och kushiterna flydde. 13Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar. Kushiterna stupade till sista man, de tillintetgjordes av Herren och hans här. Judeerna tog ett mycket rikt byte. 14De kunde också inta alla städer runt Gerar, eftersom Herren hade fyllt befolkningen med skräck. De plundrade alla städerna, där fanns gott om byte. 15Även beduintälten överföll de, och de tog mängder av får och kameler och återvände sedan till Jerusalem.

15

151Guds ande kom över Asarja, Odeds son, 2och han trädde fram inför Asa och sade till honom: »Hör på mig, Asa och hela Juda och Benjamin! Herren är med er om ni är med honom. Om ni söker honom skall han låta er finna honom, men om ni överger honom skall han överge er. 3Under lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade och utan lagen. 4Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud. De sökte honom, och han lät dem finna honom. 5På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Bland ländernas invånare rådde kaos, 6folk drabbade samman med folk och stad med stad, eftersom Gud med alla slags olyckor skapade kaos bland dem. 7Men ni skall vara starka och inte tappa modet, ni skall få lön för er möda.«

8När Asa hörde vad Asarja, Odeds son, sade i sin profetia stärktes han i sitt uppsåt att få bort de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer han erövrat i Efraims bergsbygd. Han ställde i ordning Herrens altare, som stod framför templets förhall. 9Han samlade då hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon som slagit sig ner bland dem — det var nämligen många i Israel som hade gått över till Asa när de såg att Herren, hans Gud, var med honom. 10De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av Asas femtonde regeringsår. 11Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren av det byte de hade hemfört. 12De ingick ett förbund: de skulle dyrka Herren, sina fäders Gud, med uppriktigt hjärta och sinne, 13och var och en, gammal eller ung, man eller kvinna, som inte dyrkade Herren, Israels Gud, skulle dödas. 14Med hög röst svor de eden till Herren, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. 15Alla judeer gladde sig över eden, ty de hade svurit den med uppriktigt hjärta. Och när de beslutsamt sökte Herren lät han dem finna honom, och han lät dem få fred på alla sidor.

16Sin mor Maaka berövade kung Asa ställningen som kungamoder, därför att hon hade rest ett beläte åt Ashera. Asa högg sönder belätet, krossade det och brände upp det i Kidrondalen. 17Men i Israel fick offerplatserna vara kvar. Asa var dock trogen av hela sitt hjärta så länge han levde. 18Sin fars offergåvor och sina egna förde han till Guds hus: silver, guld och tempelkärl.

19Före Asas trettiofemte regeringsår förekom inget krig,

16

161men under hans trettiosjätte regeringsår tågade kung Basha av Israel mot Juda och befäste Rama för att på det sättet avskära förbindelserna för kung Asa av Juda. 2Då hämtade Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatset och skickade det till arameerkungen i Damaskus, Ben-Hadad, och lät säga: 3»Ett förbund består mellan mig och dig, liksom mellan min far och din far. Jag sänder dig här silver och guld; bryt nu ditt förbund med kung Basha av Israel, så att han lämnar mig i fred.« 4Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och skickade sina befälhavare mot Israels städer, och de erövrade Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäder i Naftali. 5När Basha fick underrättelse om detta avbröt han befästningsarbetena vid Rama och lät all verksamhet där upphöra. 6Då tog kung Asa med sig alla judeer, och de förde bort sten och virke som Basha använt till befästningarna vid Rama. Han befäste med detta Geva och Mispa.

7Vid den tiden kom siaren Hanani till Asa, kungen av Juda, och sade till honom: »Du förlitade dig på kungen av Aram och inte på Herren, din Gud, därför får du inte den arameiske kungens här i din makt. 8Kushiterna och libyerna hade ju en stor här med mängder av vagnar och ryttare, men eftersom du förlitade dig på Herren gav han dem i ditt våld. 9Herrens ögon överblickar hela jorden, för att han skall kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Denna gång har du handlat som en dåre, och hädanefter kommer du alltid att vara i krig.« 10Asa blev ursinnig på siaren, och han satte honom i stocken, så rasande blev han. Även mot andra i sitt folk gick Asa våldsamt fram vid den tiden.

11Asas historia, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 12Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare. 13Asa gick till vila hos sina fäder; han dog under sitt fyrtioförsta regeringsår 14och begravdes i den grav han låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som fyllts med kryddor och en konstfärdig blandning av alla slags örter, och man tände en mycket stor eld till hans ära.