Bibel 2000 (B2000)
12

Shishaks anfall mot Jerusalem

121När nu Rehabeams kungamakt var säkrad och hans ställning var stark övergav han Herrens lag, och med honom hela Israel.

2Under Rehabeams femte regeringsår tågade Shishak, kungen av Egypten, mot Jerusalem, ty folket hade varit trolöst mot Herren. 3Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare och en oräknelig skara som följt honom från Egypten: libyer, suckeer och kushiter. 4Han intog befästningsstäderna i Juda och nådde ända fram till Jerusalem.

5Profeten Shemaja kom till Rehabeam och Judas furstar, som hade samlats i Jerusalem inför hotet från Shishak, och sade till dem: »Så säger Herren: Ni har övergett mig, därför skall jag överge er och lämna er i Shishaks våld.« 6Då ödmjukade sig Israels furstar och kungen och sade: »Herren är rättfärdig.« 7När Herren såg att de ödmjukade sig kom Herrens ord till Shemaja: »Eftersom de ödmjukar sig skall jag inte utplåna dem utan snart skänka dem räddning. Jag skall inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak, 8men de skall bli hans tjänare för att de skall förstå skillnaden mellan att tjäna mig och att tjäna främmande kungariken.«

9Shishak angrep nu Jerusalem och plundrade både Herrens hus och kungens palats på deras skatter. Allt tog han, också de guldsköldar som Salomo låtit göra. 10I stället för dem lät kung Rehabeam tillverka sköldar av koppar; dem anförtrodde han åt officerarna i livgardet, som höll vakt vid ingången till kungens palats. 11Var gång kungen gick in i Herrens hus gick livgardet med och bar sköldarna och förde dem sedan tillbaka till vaktrummet. 12Eftersom Rehabeam ödmjukade sig vändes Herrens vrede från honom, och han krossades inte helt. Det fanns också något gott i Juda.

13Kung Rehabeam stärkte sin ställning i Jerusalem och fortsatte att regera där. Han var fyrtioett år då han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren utvalt bland alla Israels stammar till hemvist för sitt namn. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 14Han gjorde det som var ont, ty han lade sig inte vinn om att rådfråga Herren.

15Rehabeams historia, från början till slut, har nedtecknats i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika, med släkttavlor. Hela tiden rådde krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 16Rehabeam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Avia blev kung efter honom.

13

Avia kung över Juda. Krig med Israel

131Under Jerobeams artonde regeringsår blev Avia kung över Juda, 2och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja och var dotter till Uriel från Giva.

Avia och Jerobeam låg i krig med varandra. 3Avia inledde striden med en här av tappra krigare, 400 000 elitsoldater, medan Jerobeam ställde upp 800 000 elitsoldater, tappra kämpar, mot honom. 4Avia gick upp på Semarajimberget i Efraims bergsbygd och ropade: »Hör på mig, Jerobeam och alla israeliter! 5Ni vet ju att Herren, Israels Gud, har gett kungamakten över Israel åt David för evigt — åt honom och hans söner — genom ett saltförbund. 6Men Jerobeam, Nevats son, som stod i tjänst hos Salomo, Davids son, reste sig mot sin herre och gjorde uppror. 7Slödder och skurkar slöt sig till honom och fick makt över Rehabeam, Salomos son, som var ung och vek och inte kunde stå emot dem. 8Och nu tror ni att ni skall kunna stå emot Herrens kungamakt som utövas av Davids ättlingar, därför att ni är så många och hos er har tjurkalvarna av guld som Jerobeam har gjort till era gudar. 9Ni har ju fördrivit Herrens präster, Arons söner, och leviterna och skaffat er egna präster precis som de andra folken. Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd, han blir präst åt dessa icke-gudar. 10Vi däremot har Herren som vår Gud, och vi har inte övergett honom. Vi har präster som är Arons söner och som gör tjänst inför Herren, och vi har leviter till tempelsysslorna. 11De offrar brännoffer till Herren varje morgon och kväll, bränner välluktande rökelse, lägger upp skådebröden på bordet av rent guld och tänder varje kväll lamporna på det gyllene lampstället. Vi håller alltså våra förpliktelser mot Herren, vår Gud, men ni har övergett honom. 12Se, Gud går i spetsen för oss, hans präster har signaltrumpeterna som blåser till strid mot er. Israeliter, strid inte mot Herren, era fäders Gud. Ni kommer inte att lyckas.«

13Jerobeam hade låtit en styrka gå runt för att falla judeerna i ryggen, så att dessa hade israeliterna framför sig samtidigt som de hotades bakifrån. 14När judeerna vände sig om och fick se att de hade fiender både framför och bakom sig ropade de till Herren. Prästerna blåste i trumpeterna, 15och judeerna höjde ett härskri. Vid detta härskri lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Avia och Juda. 16Israeliterna flydde, och Gud gav dem i judeernas våld. 17Avia och hans här tillfogade dem stora förluster: av israeliterna stupade 500 000 soldater. 18Israeliterna blev alltså kuvade vid detta tillfälle, medan judeerna var de starkare eftersom de förlitade sig på Herren, sina fäders Gud. 19Avia förföljde Jerobeam och intog några av hans städer: Betel med lydstäder, Jeshana med lydstäder och Efron med lydstäder. 20Jerobeam förmådde ingenting mer så länge Avia levde. Herren slog honom, och han dog.

21Avia stärkte sin ställning, och han tog sig 14 hustrur och fick 22 söner och 16 döttrar. 22Avias historia i övrigt, allt han gjorde och sade, har nedtecknats i profeten Iddos tilläggsskrift.

14

141Avia gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet lugn och ro i tio år.

Asa kung över Juda

2Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3Han avskaffade avgudaaltarna och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna. 4Han befallde judeerna att dyrka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och buden. 5Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna i alla städer i Juda. Under honom hade riket lugn och ro. 6Han byggde befästningsstäder i Juda, medan det rådde lugn och ro i landet. Under dessa år var han aldrig i krig, eftersom Herren låtit honom få fred. 7Han sade till judeerna: »Låt oss bygga upp dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar! Landet är ännu i vår hand. Vi har vänt oss till Herren, vår Gud, och därför har han vänt sig till oss och låtit oss få fred på alla sidor.« De byggde, och allt gick dem väl i händer.

8Asa hade en här om 300 000 man från Juda med sköld och lans samt 280 000 man från Benjamin med sköld och båge; alla dessa var tappra kämpar. 9Kushiten Serach drog ut mot dem med en här om en miljon man och 300 vagnar. När han nått fram till Maresha 10drog Asa ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i dalen norr om Maresha. 11Asa ropade till Herren, sin Gud: »Herre, ingen utom du kan hjälpa i striden mellan den starke och den som är svag. Så hjälp oss nu, Herre, vår Gud, ty vi förlitar oss på dig, och i ditt namn har vi dragit ut mot denna skara. Herre, du är vår Gud, låt inte en dödlig bli din överman.«

12Då lät Herren kushiterna bli slagna av Asa och Juda, och kushiterna flydde. 13Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar. Kushiterna stupade till sista man, de tillintetgjordes av Herren och hans här. Judeerna tog ett mycket rikt byte. 14De kunde också inta alla städer runt Gerar, eftersom Herren hade fyllt befolkningen med skräck. De plundrade alla städerna, där fanns gott om byte. 15Även beduintälten överföll de, och de tog mängder av får och kameler och återvände sedan till Jerusalem.