Bibel 2000 (B2000)
8

Folket begär en kung

81Då Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. 2Den förstfödde hette Joel och den andre Avia, och de hade sitt domarsäte i Beer Sheva. 3Men sönerna följde inte sin far i spåren utan såg till egen fördel: de tog mutor och vrängde lagen. 4Då samlades Israels äldste och sökte upp Samuel i Rama. 5»Du är gammal«, sade de till honom, »och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.« 6Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, 7och Herren svarade: »Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung. 8Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig. 9Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.«

10Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung. 11»Dessa rättigheter«, sade han, »tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. 12Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. 13Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. 14Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. 15Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. 16Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, 17och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. 18När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.« 19Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. »Nej«, ropade de, »vi vill ha en kung, 20så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.« 21När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren, 22och Herren svarade: »Gör dem till viljes och låt dem få en kung.« Då sade Samuel åt israeliterna att gå hem, var och en till sin stad.

9

Samuel möter Saul

91I Benjamins stam fanns en rik och mäktig man som hette Kish. Han var son till Aviel, som var son till Seror, son till Bekorat, son till Afiach av Benjamins stam. 2Kish hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Det fanns ingen ståtligare i hela Israel, han var huvudet högre än alla andra.

3En gång hade några åsnor kommit bort för Kish, Sauls far. Kish sade till sin son Saul: »Ta med dig en av tjänarna och gå och leta rätt på åsnorna.« 4De gick genom Efraims bergsbygd och Shalishalandet men fann dem inte. De sökte också i Shaalimlandet, men förgäves. Så fortsatte de genom Benjamins land men hittade inga åsnor där heller. 5När de hade kommit till Sufs land sade Saul till tjänaren som han hade med sig: »Vi går hem igen, annars börjar min far oroa sig mer för oss än för åsnorna.« 6Men tjänaren sade: »I staden där framme finns en gudsman med stort anseende: allt vad han förutsäger slår in. Låt oss gå dit, han kanske kan ge oss besked.« — 7»Men om vi går dit, vad skall vi då ha med oss till honom?« undrade Saul. »Brödet är slut i våra ränslar och någonting annat har vi inte att ge honom. Eller vad skulle det vara?« 8Men tjänaren hade ett svar: »Här har jag en kvarts silversikel«, sade han, »den kan jag lämna honom, så ger han oss besked.« ( 9När israeliterna förr i tiden skulle söka råd hos Gud sade de: »Kom, så går vi till siaren!« Det som numera heter profet kallades då siare.) 10»Bra«, sade Saul till tjänaren, »låt oss gå dit.« Så gick de till staden där gudsmannen fanns.

11I backen upp mot stadsporten mötte de några flickor som skulle hämta vatten, och de frågade dem om siaren var där. 12»Ja, han är där framme«, svarade de, »men skynda er. Han har just kommit hit, eftersom folket har en offerfest på kullen. 13Om ni går in i staden kan ni få tag i honom innan han har hunnit i väg till måltiden uppe på offerplatsen. Den börjar inte förrän han har kommit, för han måste välsigna offret innan gästerna kan börja äta. Gå genast, det är nu ni kan träffa honom.« 14Då fortsatte de, och just som de gick in genom stadsporten kom Samuel emot dem på väg till offerplatsen.

15Dagen innan Saul kom hade Herren varskott Samuel och sagt: 16»I morgon sänder jag till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt folk Israel. Han skall rädda det ur filisteernas våld, ty jag har sett mitt folks nöd och lyssnat till dess klagan.«

17När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: »Där är mannen som jag talade om, han som skall styra mitt folk.« 18Saul gick fram till Samuel i stadsporten och frågade: »Kan du säga mig var siaren bor?« 19Samuel svarade: »Det är jag som är siaren. Gå före mig upp på offerplatsen. I dag skall ni äta tillsammans med mig. I morgon bitti kan du fortsätta din färd, och då skall jag också ge dig svar på det som du undrar över. 20Åsnorna som försvann för tre dagar sedan behöver du inte oroa dig för, de har kommit till rätta. Och för övrigt: skall inte allt åtråvärt i Israel tillfalla dig och din släkt?« 21Men Saul sade: »Jag tillhör Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den obetydligaste i hela Benjamins stam. Varför talar du då till mig på det sättet?«

22Samuel tog med sig Saul och hans tjänare och förde dem in i offerhallen och gav dem plats främst bland gästerna, som var omkring trettio. 23Sedan sade han till kocken: »Ta nu fram köttet som jag lämnade dig och bad dig förvara.« 24Kocken tog då fram ett lår och en fettsvans och lade för Saul. »Se här vad jag har låtit lägga undan«, sade Samuel. »Ta för dig! Det har sparats åt dig för det här tillfället.«

Så åt Saul tillsammans med Samuel den dagen. 25Sedan gick de ner från offerplatsen och in i staden. Man ordnade en bädd åt Saul på taket, 26och han lade sig att sova.

Saul blir smord till furste över Israel

I gryningen ropade Samuel till Saul uppe på taket: »Stig upp, så skall jag följa dig ett stycke på väg!« Saul steg upp, och de gick ut tillsammans. 27När de kom ner till utkanten av staden sade Samuel: »Skicka tjänaren i förväg, men stanna själv kvar en stund, så skall jag tala om vad Gud har sagt.«

10

101Samuel tog nu en flaska med olja och hällde den över Sauls huvud. Han kysste honom och sade: »Herren smörjer dig till furste över sitt folk Israel. Du skall styra Herrens folk och rädda det från alla fiender som omger det. Och detta är tecknet på att det är Herren som har smort dig till furste över sitt eget folk: 2När du har skilts från mig i dag kommer du att träffa på två män vid Rakels grav, i Selsach på Benjamins område. De talar om för dig att åsnorna som du har letat efter har kommit till rätta och att din far inte längre bekymrar sig för dem. Nu oroar han sig bara för er och undrar vad han kan göra. 3Du fortsätter, men när du kommer fram till terebinten i Tabor möter du tre män som är på väg upp till Gud i Betel. Den ene har med sig tre killingar, den andre tre brödkakor och den tredje en lägel vin. 4De hälsar och ger dig två offerbröd, som du skall ta emot. 5Därnäst kommer du till Givat Haelohim, där filisteernas fogde bor. När du går in i staden stöter du på en skara profeter på väg ner från offerplatsen, med harpa och tamburin, flöjt och lyra i spetsen. De är gripna av profetisk extas. 6Då skall Herrens ande falla över dig, du skall råka i extas liksom de och bli en annan människa. 7När du ser alla dessa tecken inträffa, gör då vad stunden inger dig, ty Gud är med dig. 8Sedan skall du före mig gå ner till Gilgal, så kommer jag till dig där och offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Vänta i sju dagar, tills jag kommer och säger vad du skall göra.«

9När Saul vände sig om för att lämna Samuel förvandlade Gud hans hjärta och sinne, och alla tecken inträffade redan samma dag. 10I Giva kom en skara profeter emot honom, Guds ande föll över Saul, och han greps av extas liksom de. 11Då de som kände Saul sedan länge såg att han betedde sig som en profet bland profeter, sade de till varandra: »Vad har tagit åt Kishs son? Hör Saul också till profeterna?« 12Och en man från trakten sade: »Vem är då deras fader?« På det viset uppkom talesättet: »Hör Saul också till profeterna?«

13När den profetiska extasen var över återvände Saul hem. 14Hans farbror frågade var han och tjänaren hade varit. »Vi har varit ute och letat efter åsnorna«, svarade Saul, »men när vi inte såg till dem någonstans gick vi till Samuel.« — 15»Vad sade han?« frågade farbrodern. 16»Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta«, svarade Saul. Men vad Samuel hade sagt om kungavärdigheten, det berättade Saul inte för sin farbror.

Saul väljs till kung

17Samuel kallade samman israeliterna inför Herren i Mispa, 18och där talade han till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde Israel ut ur Egypten och räddade er undan egypterna och alla de välden som förtryckte er. 19Men nu har ni förkastat denne er Gud, som har hjälpt er i alla olyckor och trångmål, och i stället begärt att få en kung till herre över er. Träd nu fram inför Herren, stam för stam och släkt för släkt.«

20Samuel lät alla Israels stammar stiga fram, och lotten föll på Benjamins stam. 21När han sedan lät Benjamins stam stiga fram, släkt för släkt, föll lotten på Matris släkt. Då fick Matris släkt stiga fram, man för man, och lotten föll på Saul, Kishs son. De sökte efter honom, och när de inte kunde finna honom 22vände de sig på nytt till Herren och frågade om Saul verkligen hade kommit. Och Herren svarade: »Han har gömt sig borta i lägret.« 23Då sprang de dit och hämtade honom, och där han nu stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. 24Samuel sade: »Här ser ni den som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela folket.« Då jublade alla och ropade: »Leve konungen!«

25Samuel tillkännagav de kungliga rättigheterna för folket och upptecknade dem i en bokrulle som han lade i förvar inför Herren. Därefter lät han alla gå hem var och en till sitt. 26Också Saul vände hem till Giva, följd av en skara krigare som Gud hade kallat. 27Men några ondsinta män visade sitt förakt för Saul. »Skulle den där kunna rädda oss?« frågade de, och några hyllningsgåvor gav de honom inte.