Bibel 2000 (B2000)
7

71Då kom de från Kirjat-Jearim och förde Herrens ark till Avinadavs hus uppe på höjden, och de invigde hans son Elasar till att ha vård om Herrens ark.

Samuel domare över Israel

2Det hade nu gått en lång tid, tjugo år, sedan arken fått sin plats i Kirjat-Jearim. Då sökte sig hela Israels folk till Herren, 3och Samuel sade till dem: »Om ni på allvar vill vända om till Herren måste ni göra er av med de främmande gudarna och astartegudinnorna. Håll er av hela ert hjärta till Herren och dyrka honom, ingen annan. Då skall han rädda er ur filisteernas våld.« 4Israeliterna gjorde sig då av med baalsgudarna och astartegudinnorna och tillbad endast Herren.

5Samuel uppmanade nu israeliterna att komma samman i Mispa, för att han skulle be till Herren för dem. 6När de hade samlats där öste de upp vatten och göt ut det inför Herren. De fastade den dagen och bekände sin synd för Herren. Och i Mispa skipade Samuel rätt mellan israeliterna.

7När filisteerna fick reda på att israeliterna hade samlats i Mispa drog deras hövdingar ut till strid mot dem. Vid budet om detta blev israeliterna rädda 8och sade till Samuel: »Svik oss inte, fortsätt att ropa till Herren, vår Gud, så att han räddar oss undan filisteerna.« 9Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som brännoffer, ett heloffer åt Herren, och ropade till honom för Israel, och Herren svarade honom. 10Medan Samuel offrade hade filisteerna ryckt fram för att anfalla. Just då lät Herren åskan dåna över filisteerna och spred förvirring bland dem. De blev slagna av israeliterna, 11som drog ut från Mispa och förföljde filisteerna ända till trakten av Bet Kar och tillintetgjorde dem. 12Och Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade: »Ända hit hjälpte oss Herren.«

13Nu var filisteerna kuvade och trängde inte mer in på Israels område. Under hela Samuels tid höll Herren filisteerna nere. 14Israel fick tillbaka de städer som filisteerna hade erövrat, från Ekron till Gat, och de områden som hörde till dessa städer befriades. Det rådde också fred mellan israeliter och amoreer.

15Så länge Samuel levde var han domare över Israel. 16Varje år for han runt till Betel, Gilgal och Mispa och skipade rätt på var och en av dessa platser. 17Sedan vände han tillbaka till Rama; där bodde han och därifrån styrde han Israel. Där byggde han också ett altare åt Herren.

8

Folket begär en kung

81Då Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. 2Den förstfödde hette Joel och den andre Avia, och de hade sitt domarsäte i Beer Sheva. 3Men sönerna följde inte sin far i spåren utan såg till egen fördel: de tog mutor och vrängde lagen. 4Då samlades Israels äldste och sökte upp Samuel i Rama. 5»Du är gammal«, sade de till honom, »och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.« 6Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, 7och Herren svarade: »Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung. 8Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig. 9Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.«

10Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung. 11»Dessa rättigheter«, sade han, »tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. 12Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. 13Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. 14Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. 15Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. 16Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, 17och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. 18När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.« 19Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. »Nej«, ropade de, »vi vill ha en kung, 20så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.« 21När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren, 22och Herren svarade: »Gör dem till viljes och låt dem få en kung.« Då sade Samuel åt israeliterna att gå hem, var och en till sin stad.

9

Samuel möter Saul

91I Benjamins stam fanns en rik och mäktig man som hette Kish. Han var son till Aviel, som var son till Seror, son till Bekorat, son till Afiach av Benjamins stam. 2Kish hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Det fanns ingen ståtligare i hela Israel, han var huvudet högre än alla andra.

3En gång hade några åsnor kommit bort för Kish, Sauls far. Kish sade till sin son Saul: »Ta med dig en av tjänarna och gå och leta rätt på åsnorna.« 4De gick genom Efraims bergsbygd och Shalishalandet men fann dem inte. De sökte också i Shaalimlandet, men förgäves. Så fortsatte de genom Benjamins land men hittade inga åsnor där heller. 5När de hade kommit till Sufs land sade Saul till tjänaren som han hade med sig: »Vi går hem igen, annars börjar min far oroa sig mer för oss än för åsnorna.« 6Men tjänaren sade: »I staden där framme finns en gudsman med stort anseende: allt vad han förutsäger slår in. Låt oss gå dit, han kanske kan ge oss besked.« — 7»Men om vi går dit, vad skall vi då ha med oss till honom?« undrade Saul. »Brödet är slut i våra ränslar och någonting annat har vi inte att ge honom. Eller vad skulle det vara?« 8Men tjänaren hade ett svar: »Här har jag en kvarts silversikel«, sade han, »den kan jag lämna honom, så ger han oss besked.« ( 9När israeliterna förr i tiden skulle söka råd hos Gud sade de: »Kom, så går vi till siaren!« Det som numera heter profet kallades då siare.) 10»Bra«, sade Saul till tjänaren, »låt oss gå dit.« Så gick de till staden där gudsmannen fanns.

11I backen upp mot stadsporten mötte de några flickor som skulle hämta vatten, och de frågade dem om siaren var där. 12»Ja, han är där framme«, svarade de, »men skynda er. Han har just kommit hit, eftersom folket har en offerfest på kullen. 13Om ni går in i staden kan ni få tag i honom innan han har hunnit i väg till måltiden uppe på offerplatsen. Den börjar inte förrän han har kommit, för han måste välsigna offret innan gästerna kan börja äta. Gå genast, det är nu ni kan träffa honom.« 14Då fortsatte de, och just som de gick in genom stadsporten kom Samuel emot dem på väg till offerplatsen.

15Dagen innan Saul kom hade Herren varskott Samuel och sagt: 16»I morgon sänder jag till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt folk Israel. Han skall rädda det ur filisteernas våld, ty jag har sett mitt folks nöd och lyssnat till dess klagan.«

17När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: »Där är mannen som jag talade om, han som skall styra mitt folk.« 18Saul gick fram till Samuel i stadsporten och frågade: »Kan du säga mig var siaren bor?« 19Samuel svarade: »Det är jag som är siaren. Gå före mig upp på offerplatsen. I dag skall ni äta tillsammans med mig. I morgon bitti kan du fortsätta din färd, och då skall jag också ge dig svar på det som du undrar över. 20Åsnorna som försvann för tre dagar sedan behöver du inte oroa dig för, de har kommit till rätta. Och för övrigt: skall inte allt åtråvärt i Israel tillfalla dig och din släkt?« 21Men Saul sade: »Jag tillhör Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den obetydligaste i hela Benjamins stam. Varför talar du då till mig på det sättet?«

22Samuel tog med sig Saul och hans tjänare och förde dem in i offerhallen och gav dem plats främst bland gästerna, som var omkring trettio. 23Sedan sade han till kocken: »Ta nu fram köttet som jag lämnade dig och bad dig förvara.« 24Kocken tog då fram ett lår och en fettsvans och lade för Saul. »Se här vad jag har låtit lägga undan«, sade Samuel. »Ta för dig! Det har sparats åt dig för det här tillfället.«

Så åt Saul tillsammans med Samuel den dagen. 25Sedan gick de ner från offerplatsen och in i staden. Man ordnade en bädd åt Saul på taket, 26och han lade sig att sova.

Saul blir smord till furste över Israel

I gryningen ropade Samuel till Saul uppe på taket: »Stig upp, så skall jag följa dig ett stycke på väg!« Saul steg upp, och de gick ut tillsammans. 27När de kom ner till utkanten av staden sade Samuel: »Skicka tjänaren i förväg, men stanna själv kvar en stund, så skall jag tala om vad Gud har sagt.«